Trots att det blev stressig, jag var ju bara ledig en endaste dag, åkte jag till Uppsala för att lyssna på The great debate. En debatt, eller snarare ett samtal, mellan Alister McGrath och Ulf Danielsson om några små enkla frågor: Finns det en Gud? Hur började allt? Kan vi förutsäga framtiden? Vad finns inne i ett svart hål? Finns det annat intelligent liv? Kommer artificiell intelligens att bli smartare än vi?
Ja, ni förstår ju att jag skojar när jag säger ”små enkla” frågor. För det här är de riktigt stora frågorna. Som det (nog) inte finns några svar på men som upptar tankarna hos både forskare och oss vanliga.
Det var Dr Christopher Lagerqvist som bjudit in till debatten i samarbete med det alumninätverk som finns mellan Uppsala universitet och universitetet i Oxford.
Jag skaffade min biljett redan i maj och hade verkligen sett fram mot att få vara med. Hade med andra ord väldigt höga förväntningar.
På tosdagen åkte jag upp till Uppsala och var på universitetet i god tid, satte mig på bänken i entrén och fixade med lite annat. Sedan gjorde jag mig ett ärende och när jag var på väg till bänken igen fick jag se de två herrarna McGrath och Danielsson komma gående i riktning mot mig.
Jag bugade lite artigt mot professor McGrath och han sken upp. Då kände jag att det var läge att gå fram och hälsa. Jag stack fram min hand och sa mitt namn och att jag är student på Newmaninstitutet där jag studerar filosofi. Fick ett vänligt ord från Alister McGrath och vände mig sedan till professor Danielsson och sa: dig känner jag ju från Fråga Lund så jag ska väl hälsa ordentligt på dig också.
Jag var så starstrucked, men jag kom ihåg att man aldrig presenterar sig med bara förnamn (det är ett svenskt påfund) och att tilltala professor McGrath på engelska och professor Danielsson på svenska. Det här kommer jag att leva länge på. Jag har handhälsat på två stora auktoriteter.
Jag var först in i föreläsningssalen och satte mig på precis den plats jag ville ha för att se bra. Sedan fylldes salen på och medan vi väntade hann vi byta några ord, vi som hade platser i närheten av varann.
Dr Christopher Lagerqvist
Christopher Lagerqvist instruerade oss sedan om hur det var tänkt med debatten. Han berättade att de ofta har sådana i Oxford och att det inte skulle vara alltför allvarlig stämning. Vi skulle applådera mycket och det skulle råda en stämning av samma anda som i det engelska underhuset. (Jag gjorde note to my self att jag måste kolla upp om man kan komma som åhörare i underhuset. Jag har ju, av förklarliga skäl, aldrig varit där. Men jag har faktiskt varit åhörare på en rättegång i England. Men den minns jag inte mycket från. Jag var där med gruppen som jag var på språkresa med när jag var 17 år).
Vi fick börja med att gå ut och sedan in genom olika dörrar beroende på om vi tror att det finns en gud eller inte. Detta upprepades sedan då vi gick ut efter debatten. Det visade sig vara några fler som trodde det efteråt.
När vi sedan satt på våra platser kom Alister McGrath och Ulf Danielsson in, livligt applåderade av oss.
Professor Ulf Danielsson, till vänster, fick inleda och sedan professor Alister McGrath, till höger. Man gick sedan igenom frågorna en efter en med början How did it all begin? och avslutningsvis Is there a God?. De båda herrarna fick först 5 minuter att inleda och sedan repliker på 2 minuter. I vissa frågor var man väldigt överens, i vissa hade man helt olika åsikter.
Det jag minns mest, eller som gjorde mest intryck på mig ska jag väl säga, var när Ulf Danielsson berättade om svarta hål. Det är ju förstås teorier, framräknade, eftersom ingen besökt insidan av ett svart hål och än mindre kommit tillbaka från ett.
Ett svart hål har en mycket hög gravitation, så hög att inte ens ljuset kan ta sig ut när det väl sugits in. Det finns dessutom en tidsskillnad mellan utanför och inuti. Be mig inte förklara det, för det kan jag inte (ännu). När man befinner sig, hypotetiskt förstås, inne i det svarta hålet är man lite före tiden och då kommer det att finnas tid att ångra sig att man ens kom på idén att ge sig in. Givetvis är det ingen lång tid att våndas, bråkdelen av en sekund, den exakta tiden beror på hur stort det svarta hålet är.
Mina tankar: En snabb hjärna skulle, kanske, kunna hinna förnimma tanken att man gjort något dumt. Får mig att tänka på uttrycket ”Curiosity killed the cat” och här råder ingen tvekan om att det är precis så.
Ulf Danielsson har förresten en mycket trevlig blogg. Det har Alister McGrtah också, men den är mer som en hemsida.
Även Christopher Lagerqvist har en hemsida som är värd att ta en titt på.
Jag var alldeles salig när jag sedan körde den långa vägen från Uppsala till Norrahammar i Jönköping. Den känslan sitter kvar även idag, ett par dagar senare. Det var så trevligt. Det var så roligt. Det var så fantastiskt.
