Fredag, lördag…

Jag började jobba på torsdagkvällen och jobbade två nätter. Det var med intensivvårdsmått mätt två lugna nätter och det var nog tur.

På fredagen hade jag bokat in ett samtal mitt på dagen på andra sidan stan. Det innebar att jag bara hann sova knappt tre timmar innan jag skulle iväg. Visserligen sov jag väl ungefär lika mycket efter mötet då jag var tillbaka i stugan. Men natten mot lördagen var jag hur trött som helst.

På lördagsmorgonen åkte jag bilen till stugan efter jobbet och sov en stund. Jag skulle på ett möte på 68:an som började kl 13. När jag ställde alarmet var det mindre än tre timmar tills jag skulle bli tvungen att gå upp.

Jag hann inte varken dricka kaffe eller äta innan jag skulle iväg. Jag tog en mun kaffe bara och hoppades på att få kaffe och macka på mötet. Kaffe fick jag, men det var vetelängd och tårta till kaffet. Gott, men inte precis den frukost-lunch jag behövde.

Mötet kändes konstruktivt och det var trevligt att träffa folk jag inte sett på länge. Efteråt var vi fem stycken som bestämde oss för att äta tillsammans på Urban Deli.
Jag hade lite bråttom, skulle ha helgsmålsbönen i Akallakyrkan på kvällen, men jag hann äta även om jag var tvungen att ge mig av lite tidigare än resten av gänget.

20150919_160213

 

Hamburgare med stekt klyftpotatis. Till det ett glas rött.

 

 

När jag kom hem hann jag precis bara hämta nycklarna och lägga ifrån mig en bok jag inte behövde ta med mig. Sedan blev jag tvungen att rusa.
F skulle följa med mig, men jag gick i förväg eftersom han blivit lite försenad. Han kom ner precis då jag höll på att iordningställa fikat.

Livet och döden var temat och jag hade valt Blott en dag, Guds kärlek är som stranden och Bred dina vida vingar som psalmer. Jag använde texten till Nattens pärla i Frälsarkransen som betraktelse efter att jag läst söndagens evangelietext.

Vi var inte många, men där två eller tre är församlade är Jesus mitt i bland oss står det i Bilbeln och det kändes ändå som en bra och meningsfull helgsmålsbön.

Efteråt hade min son och jag sällskap hemåt, sa hej då utanför min port och jag gick in och hämtade mina saker. Sedan åkte jag till stugan. Jag var väldigt trött när jag kom fram och somnade med boken spelandes och lamporna tända.

Det här inlägget postades i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *