Hå hå ja ja vinden drar

Stormen Alfrida hemsöker oss nu i stora delar av landet. Redan igår då jag var på väg till jobbet kände jag av henne. Inte först, det var bara lite vindar, men när jag kom ner till Lilla Brogatan, där jag brukar passa på att titta lite i skyltfönstren, var det kraftig motvind och jag fick streta mig framåt. Men det var trots allt framkomligt och jag har ju varit med om värre. Faktiskt bokstavligen blåst omkull och kunde inte ta mig hem utan hjälp.

Natten blev över förväntan. Riktigt trevlig faktiskt. Dels med R inne på salen, vi jobbade bra ihop. Dels i personalrummet där det fanns godsaker kvar från helgen och även ost och kex från knytiset som nyårspersonalen haft.

På vägen hem gick jag vägen förbi ICA City och köpte de sedvanliga gifflarna, de med vallmofrö, och skivad julskinka.

Hela vägen från sjukhuset till vandrarhemmet, en sträcka strax under halvmilen, var det fullt med nedblåsta kvistar och grenar. En del grenar så pass kraftiga att man klart skulle svimmat av och behövt uppsöka vård om man fått en sådan i huvudet. Alfrida är en lömsk kärring.

Hur som helst kom jag hem utan missöden. Gjorde en kopp kaffe och åt en av gifflarna innan det var sovdags.
Får väl se hur det är när jag ska tillbaka till jobbet. Blåser det för mycket kan jag ju alltid ta bussen. Den går så behändigt mellan regementet och sjukhuset, tar inte många minuter alls. Men helst vill jag gå, behöver röra mig. Är mest orolig att jag inte ska komma hem på fredag, minns hur det var när jag bodde i Göteborg och det var storm. Tågen var inställt och det var allmänt besvärligt. Men till sist så kom jag hem den gången. Då hette stormen Jude, men kallades Simone här i Sverige. Varför minns jag inte, kanske för att just den sortens stormar ska ha kvinnonamn här hos oss.

 

*Hå hå ja ja är en en fras ut Torparrock.
Vinden drar är från visan Vinden drar, skeppet far

Det här inlägget postades i Borås, Livet, Mitt nya (arbets-)liv. Bokmärk permalänken.

10 svar på Hå hå ja ja vinden drar

  1. Znogge skriver:

    Jag noterade liknande grenar här under mina promenader och insåg vad som kunnat hända om man kommit vid fel tidpunkt. Samtidigt så behövde vi också komma ut, eller i alla fall Miss E. Hoppas att vinden avtar hos dig så att hemresan inte ställer till några problem. Jag tror att varannan storm får ett kvinnonamn, varannan ett mansnamn.

    Kram

    • Kraka skriver:

      Det var tydligen så att den där stormen hade olika namn i olika länder. Lite förvirrande faktiskt…
      I Storbritannien hette den Jude, I Tyskland Christian och här Simone.
      I vart fall får vi hoppas att Alfrida lugnar ner sig och inte ställer till med alltför mycket problem.
      Kram

  2. Ingrid skriver:

    Så skönt att du haft ett bra jobbpass!
    Jag har inte vågat mig ut i dag, men hoppas att det lugnat ner sig lite tills i morgon, så att man kan ta en kontrollrunda då. Jag mår inte bra av att sitta inne flera dagar i sträck. Det är så himla trist!!!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Jag har faktiskt haft två bra pass på raken nu. Men det återstår en natt innan ledighet så det är väl bäst att inte ropa hej ännu…

      Kram

  3. Mösstanten skriver:

    Förhoppningsvis har all trafik kommit igång när du ska åka hem. Här i Linköping slapp vi den värsta blåsten. Angående stormnamn så tycker jag att de inte ska förvirra oss i onödan med en massa olika namn. 🙂

    • Kraka skriver:

      Det skulle onekligen vara enklare om stormarna behöll sina namn hela tiden, oavsett var de befinner sig. 🙂

  4. skogsnuvan skriver:

    Jag hatar storm och det blir ofta strömavbrott och träd som ramlar på husen och rakt över vägen. Förra stormen blåste taket av ladugården men den här stormen gick ganska fort förbi och det var strömavbrott bara någon timme

    • Kraka skriver:

      Skönt att du inte drabbades så hårt den här gången. Har sett i media att man på vissa håll råkat riktigt illa ut.
      Ha en fin kväll!

  5. Elisa skriver:

    Jag höll mig inomhus i princip hela dagen det blåste som värst. Det var lite läskigt hur hon slog mot fönstren här hemma och var glad att jag inte har några träd direkt utanför.

    Vilken upplevelse det måste varit att vara med om, såhär i efterhand, att blåsa omkull som du gjorde. Vilken tur att det kom en bil körandes förbi!

    • Kraka skriver:

      Det var verkligen en upplevelse. OM du har sett på bilderna därifrån, huset där jag hade min lilla lägenhet. Trappen upp var ofta så igensnöad att jag fick dra mig upp på magen och hålla i räcket. Låter precis lika sjukt som det kändes. Men det fungerade. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

femton − 1 =