Stig upp för att slå dig fri – Bloggutmaning i mars 20

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

En låttext som berör mig är…

Min pappa var arbetarson. Hans pappa var stenläggare, ett mycket tungt arbete på 1920-talet. Går inte att jämföra med dagens gatuläggare.
Mamma var statardotter. Statare, ett svenskt slavsystem som fanns kvar till 1946 och levde vidare ett tag efter det att det officiellt togs bort.

Jag träffade inte mina mor- och farföräldrar. Men mammas bröder besökte vi lite då och då. Trots att de redan var pensionärer när jag var barn arbetade de kvar. Så var villkoren för att få behålla sin bostad på gården. Den lilla folkpensionen räckte inte till både mat och bostad. Arbetsuppgifterna var dock lite mindre omfattande för åldringarna.

Kring förra sekelskiftet,1900, förändrades samhället på många sätt. Socialdemokraterna drev fram reformer för att människor skulle få bättre levnadsvillkor. Vill man läsa om det ska man läsa Per Anders Fågelströms Stockholmsserie, Mina drömmars stad heter första boken. Finns också som ljudböcker om man föredrar det.

Jag är uppvuxen under 1960-talet, en tid då det fanns massor av framtidstro. En tid då allt fler fick det bättre och Sverige var världens jämlikaste samhälle. (Obs, blanda inte ihop jämlik och jämställd, et är två olika saker.)

Man kan undra vad som hände. Kanske fick folk det för bra och ville leva som herrefolk. Plötsligt ville man inte längre ha ett samhälle där alla skulle ha det bra. Egoismen ökade och numera är Sverige det OECD-land där klyftorna ökar snabbast. Inte ens Socialdemokraterna för länge en politik för arbetarklassen.

Jag blir så ledsen när jag ser hur många har det. Arbetslöshet, betydligt lägre medellivslängd för människor med kort utbildning, tunga jobb och boende i utsatta områden. Vuxna människor som inte har möjlighet att få en egen bostad, trots arbete. Kanske för att inkomsten är för låg, kanske för att många hyresvärdar kräver ”fast arbete” (det heter tillsvidareanställning egentligen). Men framför allt för att det blir allt fler hyreslägenheter som ombildas till bostadsrätter. Att köpa sin bostad är bra, det var därför HSB och Egnahemsrörelsen, båda med folkrörelseursprung kom till. Men för den som inte har några pengar blir det omöjligt. Det finns något ovärdigt i att vuxna, ibland också pensionärer, flyttar runt hos kompisar för att ha tak över huvudet. Att människor inte har råd att laga sina tänder, köpa nya glasögon eller ta ut sin medicin eftersom fribeloppet är dem övermäktigt.

Vi pratade aldrig politik i mitt hem. En enda gång, på en direkt fråga från mig då det var valdag, svarade mamma mig när jag frågade vad de skulle rösta på: ”I Sverige har vi valhemlighet, så det säger jag inte. Men du ska ha klart för dig att om vi haft en annan regering hade det inte funnits mat på bordet.”

Jag har mat på bordet, även om det inte alltid varit så i mitt liv, trots att vi har en regering som inte ser till allas bästa. För det gör inte heller S länge, tyvärr. Men jag är priveligierad, välutbildad med arbete och kan köpa den mat jag vill ha och lite till. Men jag känner många som absolut inte skulle kunna unna sig en semla varje helg, inte gå ut på caféer och äta ute titt som tätt. Jag känner människor som äter resterna från andras tallrikar, det som lämnats kvar på bordet eller i brickstället. Inga konstiga människor, vanliga svenskar som du och jag. Läs Helena von Zweigberks bok Fattigfällan. Om en del av vårt samhälle som de flesta väljer att blunda för. Om hur lätt det är att hamna utanför trygghetssystemen.

Hur var det då med låttexten som berör mig?

Det räcker med att blåsorkestern tar de första tonerna i introt för att jag ska börja gråta. Av tacksamhet för det jag har, av sorg för det samhälle som inte längre är för alla och av rädsla för hur det ska bli för oss som inte kan langa upp ett antal miljoner för att få en bostad, inte kan köpa oss en canceroperation utan måste dö i väntekön…

 

Upp, trälar uti alla stater,
som hungern bojor lagt uppå
Det dånar uti rättens krater,
snart skall uppbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav, stig upp för att slå dig fri!
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.
Arbetare, i stad på landet,
en gång skall jorden bliva vår
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla lika klar.
This entry was posted in Bloggutmaning i mars 2019, Livet. Bookmark the permalink.

11 Responses to Stig upp för att slå dig fri – Bloggutmaning i mars 20

  1. Mösstanten says:

    Den sången har en särskild plats också i mitt hjärta.

    • Kraka says:

      Det har den nog i mångas hjärtan. Såg tidigare att du rekommenderat Fattigfällan. En viktig och bra bok. Jag läste den inför en av de helger som kallas Ekofilosofisk verkstad. Den gången var temat Pengar och jag hade förberett mig med att läsa, och sedan berätta, om innehållet som mitt bidrag till diskussionsämnena.

  2. Znogge says:

    Det har onekligen hänt något i Sverige och allt är inte till det bättre. Läste nyligen att pensionärerna, trots vallöfte ändå kommer att få betala högre skatt. Min svärmor som bor på ett demensboende fick höjt pensionen med en struntsumma och genast ökade boendekostnaden med samma summa. Plus minus noll i flera år. Även pensionärer ska väl kunna unna sig den lilla guldkanten…

    Min pension kommer inte att bli något att hurra för. Mammaledig i tre omgångar och pluggat i två och finansierat studierna med studielån. Tack och lov för att jag har ett kapital som jag fått genom arv. Det hjälper inte att jag jobbat heltid stora delar utan det orangea kuvertet gör mig alltid lika arg. Det var bara pensionerna det men allting annat…

    Kram

    • Kraka says:

      Ja, det har varit stora förändringar och att vara orolig för framtiden kan anses helt adekvat. Jag får 10 454 kronor i pension efter skatt. Jag har jobbat i snart 45 år. Det jag hoppas är att jag genom att jobba så länge jag orkar ska komma upp i en pension, efter skatt, på runt 12000. Inte mycket det heller.

  3. Ingrid says:

    Den sången och den texten betyder nog fortfarande väldigt mycket för många arbetare världen över. Ditt inlägg berör!
    Kram, Ingrid

    • Kraka says:

      Ja, det är många som varit med och byggt upp landet och vår välfärd. Den välfärd som nu monteras ner bit för bit.
      Kram

  4. skogsnuvan says:

    Jag är också född i den tid då allt blev bättre och bättre och då barn sågs som framtiden och skulle kostas på. Jag var den första årgång som gick nio år i skolan. En ny fin skola med nya böcker och god skolmat. Lärarna var också unga och nya och fulla av kraft och lust för det nya. Nu har man hunnit bli pensionär och fast jag arbetat heltid ett helt liv sedan jag var 16 år har jag en pension man knappt kan leva på och att unna sig utlandsresor eller annat extra är en omöjlighet men en semla unnade jag mig i alla fall. Visst har det blivit sämre och sämre.

  5. EIVE says:

    Starkt!!!

  6. Frudin says:

    Det var ett mycket starkt och fint inlägg. Du kan så mycket om mycket. Jag minns att mina föräldrar också pratade om valhemlighet. Jag har läst serien om Stockholm men inte fattigfällan. Tack för tips och kolla ord.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 × fyra =