Från torsdag till onsdag

Så var det dags för L att åka hem igen. Men vi hann i alla fall äta lunch innan hon åkte. Jag lagade till färssås och kokade pasta.

Det blev lite tomt efter att hon åkt. Men samtidigt kändes det bra med en egentidseftermiddag och kväll. Hade från början trott att hon inte skulle åka förrän på fredagsförmiddagen. Men hon behövde hem och ordna med lite saker.

Jag gjorde väl inte så mycket egentligen. Diskade och fixade lite. Lyssnade på bok och tog det lugnt inför helgen. Skulle jobba på kirurgavdelningen.

Framåt kvällen hällde jag upp chipsen som var kvar och ett glas av det blå bubbel som jag blivit förtjust i.

Satt där och hade mysigt med ljudbok. Lite senare åt jag av rester från lunchen.


Jag fick syn på ett flygplan och kände reslust. Men det blir ingen långresa i år. En resa till London har jag tänkt mig, men inget annat resande.Jag har mycket att ta tag i på hemmaplan och behöver använda tiden till att fixa och dona. Både hemma och i stugan.


Jag försökte sova ut ordentligt på fredagsmorgonen. Men jag kände mig stressad inför de två arbetspassen. Visste inte om jag skulle tvingas vara ensam igen. Men jag bet ihop.

Åkte hem på eftermiddagen för att kolla posten och ta ett bad innan jag skulle åka till jobbet.

Det var mängder med patienter, men vi var i alla fall fullbemannade. En av kamraterna bjöd på glass och jordgubbar. Så lite mysigt var det. Men det måste vara ett systemfel när man redan från början räknar korridoren som disponibla patientplatser.

Jag var jättetrött på lördagsmorgonen, hade gått 9998 steg. Åkte hem och sov. Sedan var det dags att åka till jobbet igen. Kände att hösten var på väg. Rönnbären är mogna nu. Ett tydligt tecken.


Jobbade med M, en kollega som jag tycker mycket om och kommer att hålla kontakt med. Fick veta av henne att en annan kollega tagit sitt liv i juni. Så ledsamt! Han var också en kollega jag tyckte om och som jag jobbat mycket med på andra sjukhus.

På söndagsmorgonen var det så rörigt att både M och jag blev tvungna att vara kvar en hel timme extra. Under natten hade jag gått 11718 steg.

Jag plockade ur mitt skåp och lämnade in kläderna i det där märkliga, automatiska systemet de har. Det var så skönt, en riktig lättnad, att vara klar med mina bokade pass.

När jag åkte hem var jag inte bara trött, jag var hungrig också. Fikade och åt en macka med stekt ägg och bacon vid Gullmarsplan. Hade ju inte så bråttom hem.

När jag kom hem gick jag och la mig. Var helt slut i kroppen. F skulle komma på eftermiddagen, men han kände sig inte helt bra och vi sköt upp det. Jag var egentligen alldeles för trött för att ha besök, till och med av min son, och det slutade med att jag inte klev ur sängen i egentlig mening. Fikade, lyssnade på bok och vilade.

På måndagen var det åter dags att förbereda mig inför två arbetsnätter. Men det kändes lugnt. Skulle till min gamla arbetsplats på postop.

Satt ute lite och drack kaffe. Men tillbringade också tid inomhus för att vila och ta en tupplur.

Kingston har fått syn på något och är i jakttagen.

Åkte till sjukhuset. Det var rörigt och många patienter. Men det kändes tryggt att vara på ”intensivvårdsmark”. Full kontroll och överblick.
Vid halvtvåtiden åt jag min nattlunch. Fläskkotletter och potatis som jag hade plockat fram ur frysen och tagit med mig. Nattens steg var 7472, men atalet steg säger inte allt. Men lite mindre trött i fötterna blir man ju om man slipper gå alltför många steg på de hårda golven.

På morgonen hann jag precis hem innan himlen öppnade sig. Ett förfärligt regnväder. Som tur var hade det upphört när jag åter var på väg till jobbet.

Under dagen hann jag bli intervjuad på telefon. Ja, jag hade fått en förfrågan tidigare, redan på morgonen, om det var okej att lämna mitt telefonnummer till en person på Sveriges Radio. Jag sa att det var okej, men att han inte fick ringa förrän vid 16-tiden.
Jag återkommer om den intervjun senare, den hör ihop med kommande helg.

Det blev en riktigt bra natt. Lagom att göra och inte något oförutsett som hände och bara 8041 steg. Precis en sådan natt jag vill ha innan ledighet. Skönt att inte vara helt utmattad. Jag var ändå tillräckligt trött för att försöka åka buss med mitt tjänstekort. Avläsaren pep ilsket och lyste rött. Det tog en stund innan jag förstod vad jag höll på med. Sedan plockade jag fram mitt SL-kort och det gick bra.

När jag kom hem drack jag kaffe ute och pojkarna fick gå ut en stund. De uppskattar verkligen att vara på landet.

Sov utan att ha alarmet på. B-M ringde och frågade om hon kunde komma och fika lite senare. Det kunde hon. Det var ändå dags att gå upp.

Vi drack te och åt paj hon köpt på ett café i Skarpnäck. Pratade om ditten och datten en stund.

När hon åkt diskade jag och bar sedan bort både till återvinningen och sopor. Nu är det kväll och jag tänker titta å The Bay på playTV. Sedan är det sovdags.

This entry was posted in Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Stockholm: Huddinge Postop, Stockholm: St Göran, Stugan, vår egen korkek. Bookmark the permalink.

5 Responses to Från torsdag till onsdag

  1. skogsnuvan says:

    Oj vad du verkar ha jobbigt och med allt detta springande fram och tillbaka. Inte konstigt att du blir trött. Ni som jobbar i sjukvården gör ett rent fantastiskt jobb

    • Kraka says:

      Tack!
      Ja, det blir några steg under ett arbetspass. Men det ka ju vara nyttigt att röra på sig sägs det. 🙂

  2. Znogge says:

    Vilka intensiva dagar och så många steg men jag känner igen det från mitt jobb. Fördelen är väl att det blir massor med gratis motion i alla fall.

    Kram

  3. Ingrid says:

    Du behöver definitivt inte tänka på att gå några promenader för motionens skull, för den får du ju på arbetstid. Så spännande med det där samtalet från Sveriges Radio! Du får rapportera.
    Ha en skön torsdag!
    Kram, Ingrid

  4. Mösstanten says:

    Så jobbigt att arbeta i vården. Hur länge ska detta fortgå? Bli sjuk under sommaren ska man tydligen undvika.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 − 4 =