Fem en fredag v. 8: Team building

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilket var ditt första jobb?
  2. Vad läser du just nu?
  3. Har du någon gång träffat någon känd person?
  4. Vilken talang skulle du helst vilja ha?
  5. Vad var det första du köpte för egna pengar?

 

  1. Det beror lite på vad man menar med första jobb. Jag hjälpte tidigt till i pappas reklamfirma då han fick uppdrag som innebar reklamutdelning. Det var inte hans primära arbetsuppgift, men då han hade fått det som arbete hjälpte hela familjen till. Givetvis utan lön, det gav ju mat på bordet.
    Som tidig tonåring packade jag kassar på Domus i Södertälje på lördagar. Men efter ett tag fick jag jobb på tobaksavdelningen i varuhuset Kringlan. Varje avdelning var en privat arbetsgivare. Det här var på den tiden då ett paket Prince kostade 5 kronor. Det förutsattes att man skulle kunna alla priser utantill och kunna räkna ihop alla varor i huvudet och sedan slå in totalsumman för att inte slösa på kvittorullen.
    Jag minns fortfarande vad de flesta varorna kostade och blev en hejare på huvudräkning, något jag haft stor nytta av senare i livet.Mitt första jobb med månadslön var som industristäderska på Astra i Södertälje. Jag fick ansvar för personalutrymmena, omklädningsrum, toaletter och rastrum där medhavd mat åts. Ibland städade jag inne i fabriken och det hände till och med att jag fick ta på mig specialkläder för att gå in och städa där läkemedel tillverkades. Jag hade 3:20 i timmen. Full lön för den som jobbat länge var 9:09 i timmen. Det var tungt arbete, men jag fick känna varje dag att jag var uppskattad. Fick höra det från arbetsledaren och arbetskamraterna. Det ni! Det är inte ofta numera som någon kommer annat än med några floskler om hur duktiga vi är. Aldrig från hjärtat. (Jo, Tracy som var chef på Brännskadecentrum när jag jobbade där gav ofta positiv feedback och visade uppskattning. Minns hur hon en påsk köpte in 22 kilo godis till personalen. Vi var en liten enhet så det räckte ända till sommaren.)
    Under den tid jag bodde i Uppsala satt jag i kassan dels på Obs i Gränby, dels i deras trädgårdsavdelning och i kassan på Servus vid Vaksala torg. Det var långt innan kontokort och scanner. Man fick slå in varje varas pris för hand och alla bankcheckar skulle kollas mot spärrlistor.
    Mitt första vårdjobb var som sjukvårdsbiträde i långvården på Råcksta sjukhus. Sjukvårdsbiträden hade låg status. Lite som att sjuksköterskorna såg ner på oss, vi var ju sjukvårdsbiträden just för att vi var för dumma för att kunna bli sjuksköterskor. Det var en rätt allmän uppfattning på den tiden och luftades lite då och då.
    Minns en gång då min mamma ringde till expeditionen i ett viktigt ärende. Sjuksköterskan var rätt arg på mig, ta emot privata samtal var ju förbjudet, men jag fick komma in på expeditionen i alla fall och prata med min mamma.
    På vägen ut får jag syn på en flaska i det öppna medicinskåpet som gör mig intresserad av vad den används till. Jag sträcker fram mitt pekfinger, pekar och frågar vad man använder opium till. Sjuksköterskan slår raskt igen dörrarna till skåpet och väser: ”det ska du inte bry dig om”. Jag minns hur en nästan förbjuden tanke for genom mitt huvud: ”Vänta du bara, en dag ska jag också vara sjuksköterska!”. Knappt 9 år senare var jag det.
    Tinctura opii användes som stoppande vid svåra diaréer. Idag använder man Imodium. Om man googlar på det står det att det användes som sömnmedel, men det tror jag inte på. I alla fall inte i modern tid i Sverige.
  2. Läser, just läser, kursliteratur i ämnen som Kroppen och kroppslighet och Philosophy of Science with Natural Philosophy. Men jag lyssnar, för nöjes skull på Paradise City av Jens Lapidus.
  3. Ja, många och i olika sammanhang.
    Har haft många som patienter och anhöriga. Så är det kanske för de flesta som jobbat många år på ett av landets största sjukhus i huvudstaden. Absolut tystnadsplikt råder!
    Hösten 1977 jobbade jag som garderobiär på Oscarsteatern. Man spelade My fair lady med Jarl Kulle och Anna Sundkvist i huvudrollerna. Jag har träffat i stort sett samtliga som var med. Men den jag vill lyfta är John Harryson (pappa till Peter Harryson). Han följde med mig till min bil en sen kväll och gav mig starthjälp när den inte startade. En så trevlig människa. Ja, alla var trevliga utom Jarl Kulle som såg ner på så simpla människor som garderobiärer. Han ryade med de flesta och var allmänt obehaglig. Divalater brukar det väl kallas.
    Har också träffat många politiker och där vill jag lyfta fram Lars Ohly. Alltid så trevlig. Det finns en bild på oss om du klickar på länken.
    Jag var på middag på kubanska ambassaden och träffade Sven Wollter som satt snett emot mig vid bordet. Bytte några ord med honom.
    Träffade Jonas Gardell i Kista kyrka då hans man Marc Levengood lästa H C Andersen i någon gudstjänst vi hade. Vi pratade om när han varit i Örebro och hållit ett fantastiskt tal i samband med ett av Broderskapsrörelsens jubileum.
    Jag har säkert träffat fler. Jag har varit aktiv inom föreningsliv, kyrka och politik sedan jag var 14 år. Olof Palme var förresten på besök i SSU Södertälje när jag var 14.
    Höll ju nästan på att glömma Thomas DiLeva. Han hade en kompis som bodde på samma gård som jag så honom pratade jag med när vi sprang på varann.
  4. Jag hade så gärna velat kunna sjunga. Att vara med i kör. I nästa liv kanske…
  5. Det minns jag faktiskt inte. Minns att jag köpte en grammofon ganska meddetsamma jag börjat på Råcksta. Så det borde väl varit för min första lön. Det jag minns är att jag hade 2020 kronor i månaden före skatt och fick ut cirka 1500 kronor. Hyran var 415 kronor i månaden och jag sparade 500 kronor varje månad. Ändå gick det ingen nöd på mig. Det jag däremot minns är att jag köpte en brödrost för min första skatteåterbäring. Den har jag kvar och använder fortfarande.
Det här inlägget postades i Fem en fredag, Livet. Bokmärk permalänken.

25 svar på Fem en fredag v. 8: Team building

  1. Lillian skriver:

    Så mye spennende du har jobbet med. Etter å ha lest mange av svarene rundt her så virker det som den store drømmen for veldig mange er å kunne synge.

    • Kraka skriver:

      Ja, det där med att sjunga i kör är nog mångas dröm. Jag har faktiskt varit med i några körer och till och ed sjungit i Konserthuset i Stockholm. Men det var i en sådan där ”alla kan sjunga-kör”.

  2. Znogge skriver:

    Så trevligt att få läsa mer om din väg fram till sjuksköterska. Jag kan tänka mig att det var en ganska så tydlig hierarki inom vården förr. Jag minns att min mammas väninna var översköterska på barnkliniken i stora staden och hon hade hög status. Förhoppningsvis inser man i dag att alla yrkesgrupper behövs för att en verksamhet ska fungera.

    Mitt första sommararbete var på Konsum och där lärde jag mig också huvudräkning, något som jag är ganska så vass på än i dag. Det var ett bra sommararbete och lön enligt handelsavtal vilket innebar OB-tillägg som vi ungdomar inte föraktade.

    Kram och god fredag!

    • Kraka skriver:

      Jag har också jobbat på Konsum. Kom på det när jag läste hos dig, eller om det var i din kommentar hos Ingrid kanske, och har uppdaterat mitt inlägg nu. Det var betydligt svårare att sitta i kassan på vår tid. Ingen scanner och alla dessa bankcheckar som skulle kollas.
      Ja, OB-tillägget var uppskattat. Det var dessutom, i alla fall på den tiden, betydligt bättre än det i vården.

      Ha en fin fredag!
      Kram

  3. Karoleen skriver:

    Kul att läsa om dina tidiga jobb i Södertälje! Det är ju mina hemtrakter också, ja eller Järna egentligen men ändå. Jag har också med Kringlanni mina svar 😉

    • Kraka skriver:

      Ja, Järna har jag ju varit i. Inte minst som barn då en av min brors vänner bodde där. Han hade en firma, plåtslageri tror jag det var. Minns att jag tyckte han var så snygg. Hund hade de också. De bor fortfarande kvar, han är 88 och hon är 85. Jag hoppas pandemin tar slut och att jag får se dem igen. Jag tycker mycket om dem båda.

  4. Robert W skriver:

    Tråkigt när stora skådespelare och artister blir alltför uppblåsta.

    • Kraka skriver:

      Absolut!
      Det kostar inget att vara trevlig. Som sagt, det var många av ”de stora” som var med i den föreställningen. Sigge Fürst till exempel, kom ofta förbi oss i garderoben och pratade en stund.

  5. blandad läsning, jag lärde mig sjunga bättre i kören Vi-som-inte-kan-sjunga

  6. Geddfish skriver:

    Du har då verkligen varit i farten i ditt arbetsliv! Intressant!
    Ja, livets väv ser ut på många olika sätt.
    Jag skrev att jag drömmer om att kunna dansa proffsigt. Egentligen skulle jag också skrivit sjunga, men jag är med i två körer och har faktiskt varit med i storkör på både Konserthuset och Berwaldhallen. Men körerna ligger ju nere nu, tyvärr. Att sjunga i kör är inte detsamma som att vara sångerska /solist, det hade vart kul.
    Kram!

  7. Ingrid skriver:

    Jag hade en morbror som var vaktmästere på Radiotjänst och han hade mycket gott att säga om Sigge Fürst och om många av den tidens radiopratare.
    Det var kvalité på brödrostarna på den tiden!
    Kram, Ingrid

  8. Oj så många kändisar du träffat 🙂 Kul!
    Det där med att dela ut reklam gick igen i släkten då som jag var gift med min svenska man. Han och hans pappa, barnens farfar, hjälpte sonen att dela ut reklam – ett slitjobb men jag tror att makens son (han var inte mitt biologiska barn) lärde sig massor om hur man måste jobba hårt för att få lön.

  9. Micke skriver:

    Alltid intressant att läsa hur människor haft det yrkesmässigt, vad som varit innan man kommit till sin nuvarande arbetsplats.
    Har själv känslan av att det var en annorlunda stämning på arbetsplatser förr, samhället har ju utvecklats till något annat och så även arbetsplatserna.
    Profit är oftast viktigare än att personalen ska ha det bra.
    Jag kan ha fel men det är känslan jag har iallafall.

    Själv sommarjobbade jag lite med reklamutdelning när jag var barn, ett sommarjobb med att svetsa på fiskebåtar blev det sista innan jag fick fast arbete på Volvo personvagnar.
    20 år nästan blev det innan jag ”sadlade” om och började där jag är nu.

    Ibland saknar jag de gamla tiderna men det är väl så för många andra med antar jag.

    Ha det fint nu Kraka.

  10. Kina skriver:

    Vad kul det är att läsa om vilka vägar i arbetslivet andra har gått. Vi människor är spännande varelser. Tack för att du delat med om din väg! Ha en bra helg!

  11. A ROOM OF MY OWN skriver:

    en kan bli väldigt häpen över människors sätt att bete sig mot sina medmänniskor. har också arbetat inom sjukvården i olika funktioner. väldigt nyttiga erfarenheter

  12. Paula skriver:

    Du har verkligen att ösa ur, både privat och i yrket.

  13. Pingback: Fem en fredag v. 9: Val - elisamatilda.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *