På tisdagen var det tidig morgon. Vi hjälptes åt att fixa till inför utflykten. Jag packade ner maten i kylryggan och L gjorde en termos varmt vatten till snabbkaffet. Sedan satte vi oss och åt en enkel och snabb frukost.
Det såg ut att, trots väderappar och annat som lovade fint väder, som att det skulle bli regn. Så vi släpade med både tröjor och jackor. Alldeles i onödan skulle det visa sig. Det blev en varm och solig dag.
Vi promenerade upp till T-banan och åkte sedan in till T-centralen. Rulltrapporna upp till övre hallen på Centralen och därifrån är det inte långt dit vi skulle. Vi skulle absolut ha tid att ta en fika.
Varsin Mocca latte fick det bli. På bilden ser det lugnt ut, men skenet bedrar. Det var redan mycket folk som rörde sig på stationen. Det var ju trots allt vardag och klockan var cirka 8:30.
Jag hann in på Lindex och kunde konstatera att de redan hade vintermössor och halsdukar. Speciellt en i grönt föll mig i smaken. Men jag ville inte bära på något extra.
Vi gick sakta mot Klara Mälarstrand där vår båt skulle gå klockan 10:00 från kajplats 3. Vi hade gott om tid och hann titta på några av Stockholms vackra planeringar.
Det var mycket folk som redan stod i kön. Men när man väl släppte på gick det fort. Biljetterna kollade man senare under färden.
Så var vi på väg och såg Stockholm glida förbi. Jag har gått med Vandrareföreningen på strandkanterna på båda sidorna vid några tillfällen.
Själva båtresan tog 2 timmar åt varje håll. Det finns en hel del att titta på utefter vägen, man är aldrig ute på något ”öppet vatten” och ser hela tiden land.
Jag åt en kokt med bröd, L åt en macka eftersom de inte hade någon vegetarisk korv. Vi åt också varsin bit sötsak.
Så var vi framme. Vädret var strålande och vi började gå upp mot museet där guidningen skulle börja. Vi hade gott om tid eftersom det skulle vara en engelsk guidning först och den på svenska började först en dryg timme senare.
Vi började med en tur inne i museibutiken. Där hittade jag en T-shirt som jag ville ha. Hittade också en bok som jag tror är mycket läsvärd. Den var tung så jag bestämde mig för att köpa den på tillbakavägen.
Vi gick en sväng inne i museet och satte oss sedan utanför och åt hälften av vår medhavda sallad samt drack en kopp kaffe. Sedan var det dags för oss att bli guidade.
Jag har varit på Birka två, eller möjlige tre, gånger tidigare. Då var det traditionell guidning med en historiker som berättade. Numera är det helt anpassat för barn och man framför ett slags barnteater.
På bilden köpslås det om silver och pärlor. Men innan dess hade vi träffat arkeologen Hjalmar Stolpe som i slutet av 1800-talet var den som ledde de tidiga utgrävningarna.
Vi hann också få se hur man gräddade bröd över öppen eld och plötsligt skrek en spejare att danskarna var i antågande och vi fick skynda oss att gömma oss inne i borgen. Nu hade man ingen borg, men vi fick skynda in i en inhägnad. Barnen verkade uppskatta teaterspelet och för egen del kan jag ju läsa den historiska genomgången som man går miste om när allt är stoj och glam.
Efter 45 minuter var spelet slut och vi fick gå fritt tills det var dags för återresa. L och jag började med att leta upp en bänk där vi satte oss och åt upp resten av matsäcken. Det var varmt, väldigt varmt, och lite jobbigt att röra sig. Trots det gick jag upp till Ansgarsmonumentet medan L väntade nedanför. Det var brant att ta sig upp.
Det var väldigt fin utsikt där uppifrån. Tyvärr var det starkt motljus och bilden blev därefter. Men jag tog en bild nerifrån sedan.
Precis som gången innan jag var där tyckte jag att tiden var alldeles för knapp. Man hinner inte se allt man vill på den korta tid man är iland. Att hinna ner till Ansgarskapellet var det inte tal om. Då måste man i stort sett springa för att hinna. Jag skulle dessutom vilja se de bortre gravfälten för dem har jag aldrig sett. Kapellet har jag varit vid en gång.
Naturen och miljön är vacker och inspirerande. Jag skulle kunna gå där i timmar och bara njuta av lugnet.
På vägen upp mot museet ligger jätten Ymer. Han var den första varelsen som skapades och den första som dog. Enligt fornskandinavisk mytologi.
Utanför museet hänger den här hästen och dess ryttare. På grund av ljusförhållandena såg vi först inte ryttaren och trodde hästen hade 6 ben. Jag blev väldigt brydd, Sleipner som var Odens häst, hade 8 ben. Men det här visade sig bara vara en vanlig häst med ryttare.
När jag köpt boken gav vi oss av ner mot hamnen för att inte missa båten. Jag tog en snabbsväng genom restaurang Särimner för att kolla om jag mindes rätt att det är dyrt där. Jodå, det är som på en fin restaurang. Köttbullar med sås, potatis och lingon kostar nästan 200 kronor.
Grisen Särimner är i den nordiska mytologin en galt som i Poetiska Eddan och Snorres Edda utgjorde föda för de stupade krigarna i Valhall. Varje dag slaktas galten och fläsket äts upp av krigarna. På kvällen är galten helt återställd och färdig för att åter slaktas.
Det i kombo med lite hinduisk själavandring och du har helvetet beskrivet. För kan man tänka sig ett värre öde än att slaktas och ätas upp. Varje natt!
Båten dök upp precis i tid och vi steg ombord. Precis som på ditresan hittade vi ett bra bord och kunde ha det för oss själva. Båten var större än den såg ut.
Så var vi på väg tillbaka. Efter en bra och spännande utflykt. Men vi var så trötta. Troligen av värmen. Men jag är också trött av en överdos av interaktioner och för många människor.
Jag köpte ett glas rosé och L köpte en öl. Sedan var det bara att vila ögonen på sjön och utsikten.
När vi klev av vid Klara Mälarstrand igen gick vi till Centralen där jag raskt gick till Lindex medan L vilade på en bänk. Sedan åkte vi till Skarpnäck och gick hem till stugan och vilade en stund. Jag sov dock aldrig, spelade Candy crush istället. Men det var skönt att ligga ner en stund.
Vid 20-tiden gick vi upp och dukade fram kvällens måltid. Kräftor stod på menyn denna lite kyliga kväll.
Minns inte vad klockan var när vi gick och la oss. Vi gick en tur till sopmoloken med kräftskalen innan det var tandborstning på programmet och sedan sovning.
