Kraka

Jag var vaken sent, sent. Inte så konstigt när jag sovit nästan 9 timmar på dagen. Jag var egentligen förberedd, sömnmässigt, för ytterligare en arbetsnatt

Nu ska ni inte tro att jag låg sömnlös och vred mig. Jag lyssnade på en spännande ljudbok och började sedan titta på nya säsongen av Ett fall för Vera.

Till sist somnade jag och vaknade efter 4 timmar och 37 minuter. Sömnappen gav mig bannor, den visste ju inte att jag sovit riktigt mycket eftersom den inte räknar dagsömn som sömn.

Började onsdagen med att lyssna på dagens sommarpratare Rysslandsexperten Gudrun Persson medan jag drack kaffe och åt frukost. Mycket intressant och en del riktigt bra musik.

Ute var det halvmulet med visst genombrott av solen. Bestämde mig för att göra en resa hemma. Kosta på mig promenerande, avkoppling och något gott både att äta och dricka. Helt enkelt leva det där ljuva pensionärslivet som alla pratar om. Men som inte vore möjligt om jag inte fortfarande jobbade. DN hade häromdagen en intressant artikel om olika ekonomiska nivåer för pensionärer. Vet inte om artikeln är låst, så länge jag jobbar kostar jag på mig att läsa även låsta artiklar. Men artikeln är mycket läsvärd. Jag hamnar i kategorin baspensionär, alltså den lägsta kategorin. Mitt mål är att sega mig upp i alla fall till nästa nivå och ha råd med lite mer än mat och boende. Eftersom jag har stugan kan jag aldrig få bostadstillägg. Även en kolonistuga räknas som ett boende, och jag har därmed dubbelt boende vilket inte är tillåtet. Enligt artikeln är det endast den som som ligger i högsta kategorin som har råd med både bil och fritidshus. För att hamna där behöver jag jobba tills jag blir 80-plus. Just nu har jag lite drygt 13 tusen, en klar förbättring sedan jag gick i pension 2018 då summan bara var strax över 10 tusen.

Men åter till rådande verklighet: Drack ännu en kopp kaffe, borstade tänderna, fräschade till mig och klädde mig. Sedan bar det iväg.

Köpte en 24-timmarsbiljett. Frågade mycket noga om det skulle fungera på det nya, gröna, kortet trots att jag hade enkelbiljetter på kortet.
Jodå, det skulle gå bra, enkelbiljetterna skulle ligga vilande. Men av en slump upptäckte jag att det inte alls hade fungerat. Försökte ringa kundtjänsten, men det var 41 minuter väntetid.

Åkte in till kundtjänsten på T-centralen. Där blev jag mycket märkligt bemött av en lättkränkt, lite ömtålig kille som var mer än lättkränkt. Han tyckte jag var otrevlig som inte förstått av mig själv hur det fungerade. Han var mer än oförskämd. Det verkade vara personligt för honom att jag kände mig lurad. För jag fick fel information och blev lurad av SL på pengar. På de gamla korten fungerade helt annorlunda. Man har bytt till ett mycket komplicerat system som inte ens personalen begriper.

Att göra återköp är en komplicerad historia. Det kan bara göras i pendeltågsspärren på Stockholms central. Så det var bara att ta sig dit. Där blev jag vänligt bemött av en kvinna. Hon gjorde återköp och jag ska få tillbaka pengarna i mitten av juli. Jag köpte ett nytt grönt kort, man får dem inte gratis längre, och laddade en ny 24-timmarsbiljett. Men min dag, som jag planerat, var förstörd. Men biljetten kan användas till den 28 augusti.

Istället gick jag och åt lunch. Biljettdebaclet hade tagit sin tid och det var redan eftermiddag.

Den där, mycket goda, efterrätten hade jag inte behövt. Jag blev mer än mätt och orkade nästan inte gå efter den måltiden.

Gick runt lite, kollade i olika affärer och köpte några småsaker på Lindex och Akademibokhandeln.

Satte mig på en bänk vid Kungsträdgården. Tittade på fåglarna och på folk. Fåglarna var trevligast.

Slutligen slog jag mig ner på ett Espresso House och beställde en cappuccino. Ringde en vän.

När M kom ville hon dricka vin. Vi gick till ett trevligt ställe på Drottninggatan, Bistro Rolf de Maré. Där blev vi sittandes resten av kvällen. Vi började prata med tjejen vid bordet bredvid och det var riktigt trevligt.

Tog T-banan till Skarpnäck. Det var inte helt mörkt så det kändes okej. Annars går jag inte gärna därifrån på kvällen.

Det blev en bra dag, men inte den dag jag planerat. Den får jag försöka få till en annan gång.

Vaknade först vid 7-tiden. Kollade bara på klockan och sov en timme till. Med tanke på att jag somnade vid 2:30 var det alldeles för lite sömn. Men jag var inte trött.

Gjorde kaffe och satte mig med koppen och några småkakor i så mycket skugga det gick. Jag har inte mycket skugga på min tomt. Nästa år får jag nog köpa mig ett parasoll. Har tittat på några och de är inte fruktansvärt dyra. Man får ett bra för mellan två och två och ett halvt tusen, vilket är helt okej relaterat till nyttan av det. Det finns naturligtvis billigare, men de uppfyller inte mina krav.

Min granne i 1:an bjöd in mig på en kopp kaffe. Vi satt under hennes stora fläder. Pratade lite om ditten och datten. Hon skulle på födelsedagsfirande på eftermiddagen och jag gick hem till mig.

Gick in och satte mig. Egentligen är det svårt att välja om man ska vara ute eller inte. Även idag har det varit 28 grader ute, i skuggan, och 30 grader inomhus.

Vid 14-tiden insåg jag att det kunde vara dags att äta lite. Samma som de övriga dagarna i midsommarhelgen. Sill, ägg och potatis med en alkoholfri öl. Varför ändra på ett vinnande koncept.

Svetten rann om mig och jag gick och låste dörren, klädde av mig och la mig framför fläkten. Det blir inte lägre temperatur, men det känns så.

På kvällen gav jag mig av för att se till pojkarna. De hade det bra. Stannade hos dem ett tag och gosade. Gick hem sedan och la mig i ett svalt bad. Innan jag åkte tillbaka till stugan var jag hos pojkarna en stund till.

Det var 21 grader och jag satt ute en stund. Men gick in ganska snart. Ställde fönstren öppna, det var fortfarande 30 grader inomhus. Det är verkligen inte skönt väder nu.

En lugn dag omväxlande ute och inne. Det har varit 28 grader ute i skuggan och 29 grader inomhus. Egentligen hade jag behövt klippa gräs och fixa, men det kändes inte lämpligt att väsnas på Midsommardagen. Många hade gäster och ibland behövs lugn och tystnad.

På eftermiddagen satte jag mig i skuggan. Först med kaffe och ljudbok. Senare åt jag en tidig middag med sill, ägg och potatis.

Till sist var jag tvungen att åka hemåt och utfodra pojkarna. Det var väldigt lite trafik och gick snabbt.

Stannade en stund och höll dem sällskap. De mådde bra och fick både mat och nytt vatten. Mjukmat alltså, torrfoder hade de förstås.

Gick hem en stund och letade reda på nycklar jag behöver i veckan som kommer. Jag gick  sedan tillbaka till katterna innan jag åkte.

När jag var tillbaka i stugan satte jag mig i sängen och hällde upp ett glas vitt. Lyssnade klart på ljudboken, eller nästan klart. Klockan var midnatt när jag kom tillbaka. Imorgon är fortfarande helg och jag har fri sovning. Hade planerat att gå på en vandring med vandrareföreningen. Men inte när det är så varm som nu.

Hade satt alarmet på 8:30 så jag skulle hinna ha en lugn morgon innan jag skulle iväg och plocka disk.

Drack kaffe och åt sill på rutknäcke till frukost. Orkade inte koka ägg, eller orkade inte vänta på att ägg skulle bli kokta menar jag nog egentligen.

Efter en stund i solen flyttade jag in i skuggan. Det var verkligen varm! Kollade på min tomatfarm och såg ett flertal små gröna tomater. I samma storlek som mina krusbär ungefär.

Hann diska också innan jag skulle byta om. Jag hade en del disk i baljan sedan senast jag var här.

Gjorde mig i ordning, klädde mig och gick till föreningsbyggnaden. Intalade mig att klockan 17:00 är det över och 10 år till nästa gång.

Det var inte så farligt som jag föreställt mig. Men helt tjafsfritt var det ju inte. Däremot var det fruktansvärt varm i det lilla köket där vi var ett halvdussin personer. Det gräddades våfflor och jag törs inte tänka på hur varmt det var där inne. Ute var det 26 grader. Brandlarmet gick igång vid två tillfällen. Det var inte rökigt så den reagerade troligen på värmen.

När jag äntligen, efter mina 4 timmar och en kvart, kunde gå visade stegräknaren på 7827 steg. Det var aldrig mycket disk samtidigt att hämta in, men en massa spring hela tiden. Men det var ju ingen som var i livsfara så jag tog det lugnt. Däremot frågade jag om det fanns någon hjärtstartare i föreningen. Det gör det inte eftersom man då måste ha någon som är utbildad sas det. Jag måste absolut kolla upp det för så kan det väl inte vara? De där moderna, helautomatiska, ska ju vem som helst kunna använda. Nu var det ingen som ens svimmade. Trots värmen och vilda lekar vid stången. Men jag tycker nog ändå att det ska finna en startare till hands. Eller så är jag yrkesskadad.

Vid 14 skulle stången resas och folk började samlas. Då hade vi redan haft caféet öppet en timme.

Det var mängder av folk. Man hade annonserat i tidningen och det var många som kom ”utifrån” utöver alla boende i koloniområdet och deras anhöriga.

Vi som var funktionärer i köket fick välja om vi ville ha en våffla eller kaffe och ett kaffebröd. Jag valde våffla.

Precis klockan 17:00 gick jag hem. De som hade ansvar för disken var inte klara. Det var många som hade egna picnic-filtar och som tog med kaffekopp och våffeltallrik dit och sedan lämnade disken på slutet.

Innan jag gick hem till stugan satte jag mig på en bänk på dansbanan. Bandet som skulle spela på kvällen höll på och repade. De var riktigt bra.

Efter ett tag gick jag hem och lagade middag. Trodde först inte att jag var hungrig, men det var jag. Åt sill, potatis och ägg. Drack ett par alkoholfria öl till det. Skulle ju ut och köra sedan.

Pratade med H i telefon. Hon hade varit på någon tillställning i kyrkan tillsammans med en vän och sedan hade hon följt med henne hem och druckit ett glas vin. Det är en stor livsomställning för henne som nybliven änka.

Åkte hem och gick upp till pojkarna. De blev glada och verkade sugna på mjukmat. Men de hade ordentligt med både vatten och torrfoder. F är borta och firar midsommar.
Jag stannade ett tag hos pojkarna och höll dem sällskap. Men sedan åkte jag hem till stugan. Det är så mysigt att vakna här och och dricka morgonkaffet utomhus. Jag vill verkligen vara här så mycket som möjligt. Trots att det är lite väl rörigt med ett inte färdigt renoveringsprojekt. Men det fungera trots allt…

Biskop Brask var han som gav upphov till uttrycket Brasklapp. Han smusslade in en liten lapp under sitt sigill med texten ”Härtill är jag nödd och tvungen” och klarade sig från att bli halshuggen vid Stockholms blodbad tack vare det.