Kraka

Jag hade bestämt mig i förväg att måndagen skulle bli en dag då jag inte interagerade med någon. Det gick väl så där.

Jag pluggade i omgångar och fick till ganska många timmar. Gjorde klart min deklaration och kollade med Skatteverket var i Stockholm det skulle finnas brevlådor där man kunde lämna sin deklaration. Men just i år hade man tagit bort den möjligheten och deklarationer kunde bara lämnas inne på Skatteverkets servicekontor under deras öppettid. Skitdåligt Skatteverket!  Kunde idag läsa om den ilska många kände. Jag tog däremot hämnd på Skatteverket genom att lämna in min deklaration med handskrivna bilagor. Kladdigt och svårläst förstås. Men jag hade inte tillgång till fungerande skrivare så tidigt på dagen och man har ju faktiskt till klockan 23:59 på sig att lämna in. Att man sedan tar bort sina inlämningslådor i en storstad är ju sjukt. Då får man läsa handskrivet!
Jag hade kunnat åka till Enköping (7 mil enkel resa) eller Södertälje (5 mil enkel resa) men jag valde att skriva för hand. Många tycker nog att man kan göra sin deklaration tidigare, men ibland så har man anledningar till att göra den sent. Det hade jag. Dessutom bilagor som inte gick att bifoga digitalt. Skitsamma. Den kom in i tid.

När jag kom till skattekontoret var det kö ända ut på gatan. Men det visade sig vara folk som behövde prata med handläggare för att göra sin deklaration klar. Jag kunde smita förbi kön och lämna mitt kuvert. Men jag hann bli arg på några invandrarmän som vägrade svara på en enkel fråga eftersom jag var både kvinna och utan slöja. Sådana som jag kan man ju inte prata med! (Jag är så jäkla trött på det här bemötandet! Det blir allt vanligare.)

Jag gick sedan och drack en kopp Mocca latte i Kista centrum. Det var hur skitigt som helst inne på Espresso House och dessutom spelade man så hög musik så det är allt annat än njutbart. Det gör de förresten alltid där i Kista. Men jag behövde lite extra energi innan jag gick tillbaka.

Tog vägen förbi Cirkel K och hämtade ett paket i Instabox. När jag kom hem var det dags för tvättstugan. Maskinerna var ganska okej, för en gångs skull. Men golvet var jätteskitigt. Ja, ja… Jag både sopade och våttorkade golvet innan jag lämnade efter att jag tvättat klart.

Pratade med en vän i telefon. Hen hade blivit inringd för att genast bege sig till akuten. Man hade sett något på hens EKG och det skulle nu utredas med diverse undersökningar och provtagningar. Eftersom det är en nära vän blev jag väldigt orolig. Jag vet ju också att man inte ringer in folk på det sättet för rutinundersökningar utan för att det är något allvarligt.

Jag gjorde en snabb shoppingrunda för att köpa mjukmat åt mina pojkar. F bad mig fixa en speciell sort som de tycker om. Så jag laddade upp ett förråd av den sorten.

Sedan pluggade jag till en bra bit efter midnatt. När jag la mig var jag inte klar, men jag kände att det var sovdags.

Nu är det tisdagsmorgon och jag känner att jag behöver stuva om lite i planeringen för maj. Annars kommer jag att gå i väggen.

Jag hade en plan. Så blev det inte. Vaknade vid 6-tiden och var så trött att jag bara la mig ner igen. Jag hade fri sovning och det var alldeles för tidigt.
Nästa gång jag vaknade var klockan 11 eller något sånt. Minns inte vad klockan var. Men jag minns att jag var trött fortfarande och hade en hemsk huvudvärk. Den botades med kaffe. Var säkert koffeinbrist.

Min plan var att ta det lugnt och pyssla lite hemma och plugga en del och sedan, när tiden var inne, åka till den Första Maj-fest jag hade biljett till.
Såg att jag fått ett sms från Harriet som undrade om vi skulle ses vid Norra Bantorget. Hade det varit vem som helst utom hon som frågade hade jag sagt nej. Men jag kunde inte med att inte åka in till stan och träffa henne. Men egentligen var jag alldeles för trött. Den senaste tiden har tömt mitt energilager.

Vi hittade varann snabbt och sedan lyssnade vi på Magdalena Anderssons tal innan vi gick till Hjalmar Brantings och Olof Palmes gravar.

Vi gick sedan för att dricka ett glas vin och prata en stund. Det gjorde mig ännu tröttare för det var inga roliga saker hon ville prata om. Ett tag funderade jag på om jag skulle strunta i festen och åka hem istället. Men jag gjorde sällskap med Harriet, som skulle på middag hos vänner, och hon vinkade sedan av mig när bussen till Årsta kom.

Jag såg inte en enda människa jag kände inne i Folkets hus. Jag köpte en korv med bröd och en Cola zero. Satte mig och kollade lite på folk och mer i min mobil. Sedan öppnade man upp till övervåningen och det blev dans.

Jag satte mig och lyssnade på musiken, som var bra, och funderade på om jag skulle stanna eller gå. Visst, jag hade kunnat börja prata med någon, det var fler som satt för sig själva, eller gått upp och dansat. Men jag varken orkade eller ville. Efter ungefär en timme gick jag.

Gick ner till Tvärbanan, åkte till Solna och bytte och sedan raka vägen hem. När jag kom hem la jag mig i badet. Behövde värma mig lite. Sedan kaffe i köket och lite ljudbok. Men det blev ingen sen kväll. Klockan var inte ens kvart i elva när jag gick och la mig.

Började dagen med frukost och fick trevligt sällskap av Bo Lundmark som varit präst i Sápmi och är författare till många böcker. Han var också den som skulle hålla årets Peter Fjellstedt-föreläsning med titeln På nötta och nyröjda stigar i Sápmi. Jag kände honom inte sedan tidigare men han visade sig vara ett underhållande sällskap och vi pratade i närmare två timmar under frukosten.

Tillbaka på rummet pluggade jag en kort stund men gick sedan ut på en promenad som bland annat hade vägen förbi Gustavianum. Som av en slump utspelade sig delar av boken jag lyssnade på just där. En otrevlig, men spännande, mordhistoria av Jonas Moström.

Gustavianum, där man gjorde obduktioner och bedrev anatomisk undervisning under 1600-talet, var en av mina första ”utflykter” när jag gick på Fjellstedtska. Det var D K som tog mig dit en dag och visade byggnaden. Jag har en känsla av att man inte alls kan husera lika fritt idag som i början av 1970-talet. Vi gick bara in och upp och tittade på den anatomiska teatern som rummet kallas.

Jag besökte Ofvandahls konditori. På den tiden det begav sig tillbringade vi större delen av vår lediga tid där. Men aldrig att jag hade råd att äta en räkmacka. Men tiderna förändras…

När jag ännu en gång var tillbaka på rummet vilade jag lite, duschade och bytte om. Klockan 16:00 skulle föreläsningen börja.

Bo Lundgren berättade minnen från sin tid som präst uppe i fjällvärlden och visade bilder. Det var både spännande och trevligt. Sedan blev det en bensträckare innan årsmötet skulle börja. Ett möte som gick snabbt. Jag lämnade mitt uppdrag som revisor, hade trätt in som en av de ordinarie efter att varit ersättare från årsmötet 2019. Istället valdes jag in i styrelsen som ledamot.

Så var det äntligen dags för den goda middagen. Buffé med både kött och fisk. Jag plockade ihop en tallrik med lite av varje.

Vi var sex stycken från min klass så vi satt tillsammans. Det var även några andra som jag känner som var där. Men de flesta kände jag inte, de gick på skolan långt före mig.

De flesta bröt upp tidigt, några av mina kamrater skulle med tåget till Stockholm. D M och jag bodde i rum på skolan och hade inte bråttom. Plötsligt, helt oväntat, bjöd P L hem oss en stund till sig och sin trevliga fru. Vi hann med ett glas hos dem och fick även hälsa på deras sympatiska spets, en trevlig och social vovve. Sedan skjutsade P oss tillbaka till skolan.

Direkt när jag var tillbaka på rummet gick jag och la mig. Jag kände mig rejält trött. Är lite sliten efter vårens heltidsarbete parallellt med heltidsstudier. Det tar också en hel del energi att packa och packa upp gång på gång. Dessutom är det nu många som tjatar på mig av olika anledningar när de kommit på att jag är hemma igen. Det är allt från tjat om att jobba extrapass till saker som min svägerska tjatar om. Det är som om man inte fattar att det finns en orkgräns även hos mig. Får lust att bara ge upp ett rejält primalskrik. Men så kan man ju inte göra… Eller kan man det?