EFIT – Ett Foto I Timmen – 23 maj

EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se

De andra deltagarnas EFIT den 23 maj hittar du här.

 

Klockan 07-09: Jag vaknade redan kvart över sex. Det tog en stund innan jag kom ur sängen och sedan gick jag ner till köket och gjorde kaffe och mackor.
Klockan var ett par minuter över sju när jag kom ihåg att det är en EFIT-dag som jag planerat att vara med i.
Vid bordet bredvid satt några män, som sedan fick sällskap av kvinnan, som är den ena mannens fru och syster till den andra mannen. De visade sig vara biologer och är ute och inventerar fågelbestånden på mossarna i trakten. De har ett företag, Biomedia Omberg, och har olika naturvårdande uppdrag. Gå in på deras hemsida och njut av fantastiska naturbilder!

Jag hade ett intressant samtal med de båda männen om deras arbete i allmänhet och naturvård i synnerhet. När kvinnan kom ner visade det sig att hon, liksom jag, är statarbarnbarn från Sörmland och vi halkade in på ett annat spår. Klockan var nästan kvart över nio innan jag var tillbaka på rummet.

Klockan 9-10: Tillbaka på rummet. Det var dags att bädda, man ska ju inte göra det direkt när man kliver upp. Sängen behöver vädra sig först.

Klockan 10-11: Läste bloggar och skrev kommentarer. Kollade upp en del faktasidor, bland annat om Torpa Stenhus, ett av alla dessa slott och herresäten, öppna för allmänheten (om man har råd med inträdet, vilket alla inte har i dessa tider), som jag faktiskt missat. Är redan igång och planerar för ett besök och då också se den teaterföreställnings om ges under sommaren.

Klockan 11-12: Gick ut och satte mig för att plugga. Jag stod ut en stund, sedan tog den kalla blåsten knäcken på mig och jag gick in och satte mig. Att det aldrig kan vara lagom! Är det inte för varmt så är det för kallt…

Klockan 12-13: Lyxlunch! För ni har väl hört att arbetarklassen inte ska ägna sig åt att äta paprika? Att dessutom äta mozzarella till kan väl i det närmaste ses som en hädelse av högern. Suck!
(Referensen förstår man om man följt den mycket osmakliga debatten i media om att fattiga (=arbetare) kan leva på havregrynsgröt och ris nu när inflationen härjar och många inte har pengar kvar till mat när de fasta räkningarna är betalda).

Klockan 13-14: Gick ner i köket och kokade ris till mina två lådor med Korv Stroganoff.

Klockan 13-14: Satt vid fönstret och pluggade. Det är så fint utanför vandrarhemmet, speciellt på baksidan.

Klockan 14-15: Fortsatte plugga. Lyssnade på föreläsningar som min lärare lagt upp på studieportalen.

Klockan 15-17: Försökte sova en stund. Det gick inte.

Klockan 17-18: Åt två knäckemackor. Bara för att. Var egentligen inte direkt hungrig. Borde sovit stället.

Klockan 18-19: Åt igen. Brukar inte äta mellanmål så det handlade om ett sätta att försöka bemästra tröttheten.

Klockan 19-20: Åkte in till Ljungby tidigare för att köpa diverse saker. Gick på MAXI, det är det utbud av av större affär som finns. Kände mig inte helt nöjd.
Köpte en födelsedagspresent, presentpapper, presentsnöre, tejp, en anteckningsbok för ett speciellt ändamål och fikabröd till natten.

Klockan 20-21: Bytte om till arbetskläder i omklädningsrummet. Sedan upp till avdelningen, en snabb kopp kaffe och sedan var nattens arbete igång.

 

EFIT

Publicerat i EFIT - Ett Foto I Timmen - 2023, Livet | 2 kommentarer

Aldrig har väl en måndag varit så välkommen

Helgen var arbetsintensiv. Men det är väl därför det heter intensivvård kanske. Hur som helst var jag supertrött efter fyra intensiva nätter. Den första var väl egentligen, objektivt sett, den jobbigaste. Men vissa saker har en förmåga att ackumulera sig.

Försökte hålla ångan uppe med sötsaker. På fredag köpte jag med mig en påse bullar, nästa natt en trevlig kardemummakaka och på söndagen blev det äppelkaka med vaniljsås. Det var uppskattat av dem jag jobbade med.

Jag är inte så trött i huvudet, har jobbat länge och behöver inte alltid lägga ner så mycket tankeenergi på jobbet. Men kroppen känner av att jag varit på benen större delen av tiden, vänt tunga patienter och burit dialyspåsar. Vet inte hur många jag burit, men de väger 5 kilo vardera så det blir många burna kilon. Som tur var fungerade den automatiska avrinningen, annars måste man bära ”kisspåsarna” (innehåller urin och förbrukade dialysvätskor. De påsarna väger 10 kilo styck. Vid höga flöden kan de behöva tömmas många gånger under ett arbetspass.

På morgonen, när jag satt och försökte få ordning på min tidsrapport, blev jag uppsökt av arbetskamrat som ville berätta hur hon uppskattat att arbeta med mig häromnatten och att hon känt sig trygg med mig. Det är alltid trevligt att få yrkesmässiga komplimanger.

Efter jobbet åkte jag till Coop X-tra. Det finns ingen Stora Coop i Ljungby, närmaste är Växjö. Jag berättade ju att jag glömt en kasse hemma och att mitt kaffe var i den. Den oöppnade påsen alltså. Jag vill ha ett speciellt snabbkaffe som bara finns på Coop så jag åkte dit och köpte en påse. Man hade sagt till mig att inte handla där för att dte är så väldigt dyrt. Det verkade vara en sådan där illasinnad konsummyt. Det var absolut inte dyrt och jag passade på att köpa en lång baguette som var på extrapris och bara kostade 10 kronor. Kaffet var till och med billigare än i Stockholm.

Jag gick och la mig i stort sett genast jag kom hem till Södra Ljunga. Somnade snabbt. Funderade på om jag skulle ställa alarmet men bestämde mig för fris sovning. Jag behövde det.

Vaknade vid 15-tiden och konstaterade att jag inte var speciellt trött, hade sovit 5 timmar och 22 minuter. Men jag hade ont i både benen och armarna. Men sånt går ju över. I alla fall brukar det göra det.

När jag ätit frukost gick jag upp och tittade klart på ett avsnitt av en serie på playTV. Behövde ha lite lugn vila innan jag tog tag i dagen. För den skulle tas tag i. Är man bara ledig en natt så måste man få in en del på ledigheten.

Klädde mig och gick ner i köket. Gjorde Korv Stroganoff. Tre portioner blev det, jag åt en av dem och la de andra i varsin lunchlåda. Ska koka ris till imorgon, men det fungerade bra utan också.

Satte mig ute och läste. Hade ett långt telefonsamtal med F. Det blev svalare och jag gick in och upp på rummet. Pluggade en stund till men bestämde mig sedan öfr avkoppling med playTV. Är så trött, men kan inte bestämma mig om jag ska sätta alarmet eller ha fri sovning.

Publicerat i Livet, Ljungby, Mitt nya (arbets-)liv | 3 kommentarer

Långhelg på jobbet

Torsdag

Kom ner redan dagen innan jag skulle jobba vilket var skönt. Första natten blev både rörig och arbetsintensiv. Jag var på benen i stort sett hela tiden och hade verkligen ont i kroppen när jag åkte hem. Värken i benen var kvar när jag vaknade efter att ha sovit nästan åtta timmar.

Fredag

Jag orkade inte göra något av värde mellan arbetspassen utan ägnade mig åt playTV och lite skrivande på datorn.Jag hade dåligt koll på tiden, var alldeles för trött, och insåg plötsligt att det var precis så bråttom som jag tycker är obekvämt.
Klädde mig, fick på lite smink, packade matsäcken och åkte. Det tog mindre än en kvart att bli klar och sitta i bilen.

Natten mot lördagen blev lika intensiv som natten innan, men jag kunde sitta en del när jag övervakade patienten.

Höll nästan på att glömma äta och klockan var efter halv tre innan jag kom på att det nog var en bra idé att äta något. Jag hade pyttipanna och stekta ägg som nattlunch.

På morgonen var jag trött, men inte lika trött som morgonen innan.

Lördag

Åt frukost och la mig sedan med ljudbok och timern på 15 minuter. Men jag somnade ganska omgående och fick sedan backa boken.

På eftermiddagen, när jag vaknat, drack jag kaffe och åt knäckemackor. Men jag fick gå ner i köket och göra ett par mackor till sedan för jag var fortfarande hungrig. Hade hållit ett hårt tempo under natten och behövde energi inför nästa natt.

Söndag

Efter ännu en arbetsintensiv natt kom jag hem till vandrarhemmet. Var tröttare än jag först trodde och somnade snabbt. Sov och vaknade av alarmet klockan 17.
Gick ner till köket och åt frukost och drack kaffe. Blev sittandes mer än en timme. Var så trött.

Skrev ett viktigt mail, surfade runt lite bland bloggar och sedan var det strax dags att åka till jobbet igen.

Publicerat i Livet, Ljungby, Mitt nya (arbets-)liv | 4 kommentarer

Dagens Jetpackfråga – Livsbalans

Idag ställer Jetpack frågan Hur balanserar du arbete och privatliv?

Jag skulle ju hellre formulerat frågan ”arbete och fritid”. För mycket av det jag gör för att balansera arbetet mot resten av livet är inte ”privatliv”. I alla fall inte i strikt mening.

Jag studerar filosofi på högskolan, ett ämne som är svårt medan mycket intressant. Att studera tangerar sfären arbete, men här skiljer jag på lönearbete och annat arbete.

Jag är aktiv i ett antal föreningar i vilka jag i flera fall även har styrelseposter. I några av dem är det rejält med arbete eftersom vi arrangerar fester och möten.

Jag gör en del volontärarbete. Bland annat gjorde jag kökstjänst på Annandag jul.

Privat, alltså sådant som inte är i offentligheten, träffar jag vänner, tar del av det kulturutbud som finns. skönlitteratur som jag oftast lyssnar på, playTV-serier och egentid. Umgås mycket med min son. Resor är också ett stort intresse, men de sker ju mer sporadiskt under året.

Publicerat i Jetpackfrågor, Livet | 1 kommentar

Dagens Jetpackfråga – Uppoffringar

Idag ställer Jetpack frågan Vilka uppoffringar har du gjort i livet?

Uppoffringar är en tolkningsfråga. För säkerhets skulle googlade jag på ordet och fick minst tre svar: ”att avstå egen bekvämlighet för andras skull”, ”handlingen att med sorg avstå från något” och försaka eller avstå från något.

Som ensamförälder avstod jag att äta varje dag när min son var liten. Jag hade ett låglöneyrke, sjuksköterska, och det fanns inte på kartan att det som blev över efter att jag betalat hyra, barnomsorg och andra nödvändiga räkningar skulle räcka till mat åt oss båda varje dag. Har sett att man gör stor sak av just detta i media nu, att föräldrar inte har råd att äta. Men det är inget nytt för många av oss från arbetarklassen. Det var först i och med att hyrpersonal kom in i vården som lönerna började stiga även inom landstingen (det som heter regionerna nu). Numera kan man leva på en vårdlön, i alla fall om man är sjuksköterska. Vet att personal inom omsorgerna ofta låga löner.

Att med sorg avstå är nog något som kan vara både ock. Allt avstående är inte med sorg. Ibland, eller ofta, är det ett aktivt val. Kanske av nödvändighet, men lika gärna för att man har ett framtida mål. Som exempel är ju sparande och bantning.

Försakar och avstår gör vi nog alla lite då och så. Av olika skäl. Både privata och mer påtvingade. Jag har avstått, påtvingat, hur många helger som helst under åren. Jobbat jular, midsomrar, påsk, pingst och vanliga veckoslut som helst. Ibland har det känts som en uppoffring, ibland bara som en del av yrkesvalet. Numera kan jag säga ifrån, välja om jag ska jobba eller inte. Dels för att det är så när man hyr ut sitt know how, men också för att jag gick i pension 2018 och har möjlighet att välja i stor utsträckning. Men kunderna, de som hyr, villkorar ofta med att man måste jobba till exempel sommaren för att få jobba alls. Det är irriterande i mångt och mycket när bristen är så stor som den är. Man stänger hellre vårdplatser än hyr någon som gärna jobbar januari till maj men vill vara ledig under sommaren. På sommaren hittar man dessutom på en massa skit som är både obekvämt och patientosäkert. Som ensamarbete till exempel. Det resulterar i att många inte vill jobba då. Det här blir min sista arbetssommar på kontrakt. Jag kan tänka mig att gå in som timanställd. Då kan man säga ifrån på ett helt annat sätt.

Publicerat i Jetpackfrågor, Livet | 3 kommentarer

Fem en fredag v. 20: Tempo

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad brukar gå snabbt för dig att göra?
  2. Vad gör dig istället långsam?
  3. Vad gjorde att du senast blev sen?
  4. En dryg tredjedel av året har gått, har det gått snabbt eller långsamt?
  5. Vad har du just nu för långsiktigt projekt?

 

  1. Om det är verkligt bråttom kan jag tvätta mig, klä mig, sminka mig och hälla i mig kaffe på en kvart. Men helst inte…
  2. Jag är en ”slow reader”. Jag läser långsamt. Ännu mer långsamt på engelska, även om det börjar närma sig hastigheten på svenska. Om någon tror att övning skulle ge färdighet så har det inte fungerat på mig. Jag har alltid läst sedan jag lärde mig och de 60 åren har inte fått upp hastigheten. Att det går snabbare nu på engelska än för några år sedan har med språkkunskaper att göra, inte med min läshastighet.
    Men till mitt försvar vill jag ändå säga att jag läser rätt komplicerade bäcker och artiklar där innehållet kräver en del reflexion mellan raderna. Jag har varken svårt med läsförståelsen eller lässvårigheter i största allmänhet.
  3. Jag är väldigt sällan sen, det var närmast att likna vid en dödssynd i mitt föräldrahem. Jag är tidig, alldeles för tidig, för det mesta. Men när jag är sen beror det oftast på antingen att jag glömt något som måste hämtas, inte har koll på när T-banan ska gå, det är bilköer eller något annat lika banalt. Men jag väntar hellre en timme med en kopp kaffe än kommer sent.
  4. Det har gått fruktansvärt fort och som det ser ut nu kommer resten av året också att försvinna i rasande fart.
  5. Mitt verkliga långtidsprojekt är mina filosofistudier. Det finns ett mål, men ”det är vägen som är mödan värd”.

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 11 kommentarer

Förberedelser och start på arbetsperiod

Hade fri sovning, vilket i och för sig inte innebar att jag sov speciellt länge. Blev ganska precis 8½ timme med några minut hit eller dit.

Gick ner och gjorde kaffe och mackor. En av de andra gästerna hade radion på förfärligt högt, tror att det var BBC-news, men det hjälper ju inte. Jag kunde knappt höra mina egna tankar. Det där med hänsyn verkar vara ett typiskt svenskt fenomen. Tror han var tysk eller holländare. Jag gick upp och hämtade mina hörlurar och satte på mig. Utan att lyssna på något. Bara för att stänga ut lite av oljudet.

Gick upp och klädde mig. Sedan satte jag igång ett större matlagningsprojekt. Kokade potatis, gjorde två sorters lax i ugn, en med färskosttäcke och en med peppar för att sedan ha romsås till. Gjorde falukorv i ugn med lök och stekte potatis till den. Stekte även ägg att ha till pyttipanna, men den hade jag haft med hemifrån. Medan saker var  i ugnen pluggade jag. Men det krävdes en hel del passning av maten så det blev lite splittrat.

Hade tänkt sätta mig ute och läsa, men efter att ha kollat temperaturen reviderade jag planerna. Solen skiner, men det är kallt. Väldigt kallt om man ska sitta ute. Det var inte att tänka på. När jag var barn kallade mamma Kristihimmelfärdsdagen för Första sommardagen och det var då jag fick börja använda knästrumpor. Vän av ordning vet ju, förstås, att det är en rörlig helg så det var ju inte precis logiskt. Men hon hade lärt sig det av sin mamma och förde vidare till mig och min bror. Nu var det väl mest jag som drabbades, pojkar på den tiden hade inte knästrumpor och kjol. Nu verkar det vara lite annorlunda även med den saken. I alla fall i den Stockholmsförort där jag har mitt hemmahemma.

Nej, det är ingen drogodling. Det är alldeles vanliga tomater som måste stanna inomhus tills det blir varmare ute. De följer med mig på resan eftersom jag inte hittade någon ”barnvakt” åt plantorna.

Tittade klart på Tyst vittne som var ett tvådelat avsnitt. Orkade bara se första delen igår. Sedan pluggade jag ett par timmar.

Gick ut och satte mig och läste. Det var varken varmt eller kallt, men jag hade tillräckligt med kläder på mig för att det skulle fungera.

Gick in och tog en dusch. Tänkte sedan sova, men det fungerade inte alls. Gjorde några knäckemackor och tittade på playTV. Blev i alla fall lite vila i sängen.

Klädde mig och packade min nattlunch. Det blev dags att åka till jobbet. Första natten av 4, eller 7 om man räknar bort en ledig natt på måndag.

Publicerat i Livet, Ljungby, Mitt nya (arbets-)liv | 1 kommentar

Hallå våren, vart tog du vägen

Hann väl sova så där fyra timmar innan det var dags att gå upp. Men jag sov 40 minuter i bilen på eftermiddagen också. Men imorgon har jag fri sovning.

Fick med mig allt som är viktigt, men jag verkar ha glömt en kasse hemmahemma. Det var i den jag bland annat hade schampo. Men det går ju att köpa. I övrigt verkar allt viktigt finnas med. Hade äntligen packat upp allt.

Innan jag åkte åt jag frukost med F på MacD. Kaffe och två McToast. Stannade sedan på vägen och åt en chorizi i frenchbröd och en kanelbulle till kaffet. När jag kom fram åt jag rostat bröd och drack kaffe. Stannade ett par gånger till efter vägen för att vila, sov en stund strax norr om Jönköping på en rastplats.

Det regnade när jag lämnade Stockholm och fortsatte regna till ungefär vid Ödeshög. Ibland regnade det så pass kraftigt att det knappt räckte att ha högsta fart på vindrutetorkarna. Massor av vatten var det på vägen också.

Det var soligt och fint när jag kom fram till Södra Ljunga. Men det är inte varmt. Våren verkar ha vänt tillbaka.

Det kan verka rörigt med saker i kassar och på små bord. Men de är uppsorterade så jag vet precis var allt är. Det är sällan jag hänger in kläder i garderoberna. Jag har två klänningar med mig. En ska jag ha på dopet på Pingstafton och en ska jag nog ha när Fia fyller år. I övrigt har jag en kjol och ett par långbyxor med mig. Mängder av underkläder och sockar. Ska huvudsakligen jobba och sova. Har fyllt upp en hylla i ett av kylskåpen också. Imorgon ska jag laga mat.

Tittade på ett avsnitt av Tyst vittne. Det har kommit en ny säsong. Kändes som att jag kunde kosta på mig lite playTV trots att jag har massor av plugg att läsa. Det har varit intensiva dagar och jag behöver unna mig vila och uppladdning.

Pausade tittandet en stund och gick ut och hämtade in mina tomatplantor. De är bara ett halvt dussin och är fullt hanterliga att ha med på resan. Vågar inte lämna dem i bilen, det finns risk för att det blir frost under natten och de kan frysa i bilen. Jag har ingen som i nuläget kan ta hand om plantor som behöver vistas inomhus. F har en del andra planer. Det är betydligt lättare när de kan vistas ute på kolonin. Men jag har ett ljust och bra rum, idealiskt för att driva växter. Tror jag…

Publicerat i Livet, Ljungby, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv | 4 kommentarer

Andas in, andas ut

Sov gott, men vaknade några gånger under natten. Men kände mig ändå nöjd när jag gick upp.

L och T hade redan ätit frukost, men åt en andra frukost tillsammans med mig. Hembakat bröd bjöds det på. Kaffe förstås. Sedan packade jag ihop och bar ut till bilen. Det regnade lite.

Kom väl iväg vid halvelvatiden och körde mot Uppsala. Trots att jag ätit ordentlig frukost började jag må illa. Jag gör lätt det när jag är både trött och lite småstressad. Det är lite för många saker på gång just nu. Det enda som hjälper, vilket det gjorde den här gången också, är att äta något.

Svängde in vid Stora Wäsby och köpte två vanliga cheeseburgare som jag åt i bilen medan jag vilade på parkeringen. Sedan åkte jag hem.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att lägga mig och vila. Låg ganska länge, men sov bara trekvart. Kollade sedan med F och han tänkt följa med mig på min tisdagsshopping. Det hade han inte och jag åkte iväg till Bromma Blocks.

Hade en lagom lista som jag betade av och efteråt tog jag en fika och en räkmacka. De har det på Stora Coop i Bromma Blocks på tisdagar som ett extraerbjudande. En stor, fin räkmacka och kaffe för 59 kronor. Det fick bli min middag.

Åkte hem. Tog omvägen förbi macken i Sollentuna och tankade så jag slipper det imorgon. Det är för det mesta betydligt mindre kaotiskt där än på macken hemma.

Packade om lite och tog med vissa varor in för kyl- och frysförvaring. Men det mesta fick vara kvar i bilen. Det är inget självändamål att bära och kånka fram och tillbaka.

Innan jag tog tag i övriga saker på min lista unnade jag mig en stund med benen högt och lite lugn och ro.Behöver ladda batterierna inför kommande jobbperiod.

Kvällen, för det var redan kväll när jag kom hem, använde jag till en del pappersarbete, pluggade 2½ timme och packade. Jag tog också ett skumbad.

Plötsligt kom jag på vad jag glömt. Jag skulle skriva på papper på postop Huddinge. Ringde och kollade att pappret verkligen fanns där. Sedan åkte jag genom natten. Gav mig av klockan 00:13 och var hemma och tillbaka i min schäslong klockan 03:00. En nätt liten utflykt. Men då hann jag hämta diverse i stugan också.

När jag kom till postop blev jag bjuden på både kaffe och tårta. Det var kvar efter att man haft avtackning för M B. Men hon ska fortsätta jobba. Det är ju så det oftast är. Man går formellt i pension, men sedan fortsätter man jobba. Vem kan ens tänka sig att leva på pensionen i vår inkomstklass…

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 1 kommentar

Just när vägen tar vid emot Harbo

Hade inte fri sovning den här morgonen. Men jag behövde snooza många gånger för att orka gå upp. Men till sist så…

Drack kaffe och kom så småningom igång. Gick och hämtade den stora vagnen för att köra bort ris till kvistkomposten.

Det var en ordentlig hög med ris, en stor del av det var från taggiga buskar och jag fick många rivmärken. En del av dessa kommer troligen att bli infekterade. Är det något jag hatar så är det taggbuskar.

Sedan klippte jag gräset för att få bort maskrosorna och slutligen skyfflade jag utanför min tomtgräns. Det var vad jag planerat och vad jag hann.

Åkte hemhem och åt sedan lunch med F. Skyndade hem och packade snabbt min väska för att åka till min vän röntgenläkaren och hennes man. Det var riktigt länge sedan jag var hos dem. När vi kollade i kalendrar och min blogg visade det sig varit den 1:a oktober 2021 senast.

Jag visste ju att jag skulle svänga av vid Björklinge kyrka, men sedan blev jag osäker. Hade helt enkelt förträngt en hel by jag skulle åka igenom. Men till sist kom jag i alla fall fram.

Det blev ett mottagande med buller och bång. Precis när jag kom fram började det åska och sedan vräkte regnet ner. Men det upphörde så småningom.

Vi gick ut och satte oss en stund i solen. Då var det riktigt skönt. Men det blev fort rätt svalt ute.

Nej, det är inte röntgenläkaren. Men den finns på terrassen vid deras hus.

Vi hann dricka bubbel före maten som T tillagade. L och jag satt och pratade under tiden.

Baconlindad sparris som förrätt. Sparrisen var egenodlad.

Klyftpotatis och en lammgryta. Rostade rotfrukter och beasås till den.

Rabarberpaj och glass som dessert. Men den åt vi senare, efter att vi suttit och pratat en bra stund.

L och jag fortsatte och prata när T dragit sig tillbaka. Men till sist blev det sovdags även för oss. Jag sover i deras gäststuga precis som förra gången. Jag är lovad fri sovning imorgon.

 

*För den som får en känsla av att känna igen rubriken så lyder originaltexten: ”Just där vägen tar vid över prärien” och är en strof ur en gammal slagdänga med Lasse Dahlquist.

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer