Så var sista dagen kommen, dagen för hemresan. Det var grått till en början, men när jag checkade ut syntes till och med en sol. Det skulle nog bli en bra resa. Hade visserligen hört att det var dåligt väder i Östergötland och svåra trafikförhållanden. Men det såg ju bra ut när jag färdades fram på väg 40.
Strax efter Jönköping förändrades vädret och när jag väl var i Östergörland vräkte det ner snöblandat regn, det var svinhalt på vägen och alldeles vitt överallt. Luften var vit, vägbanan var vit och det gick inte att se vad som var vägen och vad som var vägrenen. Bitvis stod trafiken nästan still och långa köer gick i mellan 40 och 50 kilometer i timmen. Att köra var en mardröm come true.
Det dåliga vädret fortsatte fram till kommungränsen vid Södertälje. Då var det plötsligt mer eller mindre snöfritt på vägbanan och gick att dra på lite. Men det var ändå halt och förrädiskt.
På vägen stannade jag ett par gånger för att låna toa, köpa något att äta och för att sluta ögonen en stund. Jag var mer än trött.
När jag kommit till Stockholm svängde jag av mot Telefonplan för att ta en titt på huset. Det är ju en byggarbetsplats och inhägnat. Man har starka, bländande lampor och det var svårt att se. Men vad jag kunde räkna så är man uppe på den näst översta våningen nu. De två översta våningarna ska bli exklusiva lägenheter i 10-miljoner klassen. Jag har inte superkoll på dessa, spelar inte riktigt i den divisionen så att säga.
Efter min snabbtitt åkte jag hem. Hemmahemma hade jag 15,1 grader inomhus. Suck! Märkligt nog fryser jag inte. Nu sitter jag i alla fall framför min värmefläkt och ska chilla en stund innan jag släcker lampan. Två veckors roadtrip är över och det är dags att ta tag i vardagen igen.