Fjärde mellandagen

Somnade tidigt efter gårdagen och vaknade, efter 8½ timme, strax före klockan 6:00. Gick upp och gjorde kaffe och satte mig sedan för att plugga. Då upptäckte jag att min dator, utan att jag bett om det, installerat windows 11. Inget såg ut som det brukar och det  var verkligen inte vad jag hade tid med att orientera mig i. Visst, den (eller microsoft är det väl) har tjatat varje dag om att jag ska uppdatera och jag har idogt svarat ”senare”. Men nu passade de på när jag inte använde datorn på många timmar. Suck! Dubbelsuck! Trippelsuck!

Hur som helst vande jag mig efter ett tag. Det är inte så stor skillnad, bara att allt ligger någon annanstans. Jag hoppas den inte får några nya idéer senare.

Klockan 11:00 hade jag tvättstugan och hann med 6 maskiner under min tvättid. Jag har mer att tvätta, men ingen som är akut. Det får jag ta när jag flyttat hem. Om jag nu får göra det. Kunderna (sjukhusen) är inte intresserade av mig eftersom jag vill jobba max 10 pass i månaden. Man vill ha någon på heltid 3-skift och med kontraktsskrivning att jobba hela sommaren. Det vägrar jag göra! Man stänger hellre vårdplatser än tummar på det. Slavkontrakt! Nej tack!

För att komplicera tillvaron så lyckades jag bryta av en adapterkontakt. En som jag absolut behöver. Så det var bara att sätta sig i bilen och åka till Kista centrum.

När jag skulle åka hemifrån hände något både obehagligt och irriterande i garaget. En av de som jobbar i förvaltningen hade parkerat nära min burgrind. Men det var gott om plats, det var nog cirka 20 centimeter vid sidan om. Dessutom hade jag utrymme för att backa rakt bak och då blev det säkert en halvmeter mellan bilarna.
Han som parkerat kom fram och frågade om jag skulle kunna ta mig ut och det sa jag att det inte var problem med.
Sedan satte jag mig i bilen. Eftersom F haft den så behövde jag ställa om både sätet och alla speglar så det tog ett tag för mig innan jag var klar att åka.
Då står den där karln mellan förvaltningens bil och min och skriker något. Jag backar en bit och vevar ner rutan för att höra vad han gapar om. Jag är hundra procent säker på att jag inte kommer att köra på bilen, men han har ju ställt sig så han står i vägen för mig.
När jag vevat ner rutan säger han i aggressiv ton att jag måste ha rutan nervevad så jag hör vad han säger.
Jag säger varför då? Varför ska jag höra vad du säger?
Han säger att han ska hjälpa mig backa bilen. Den ska alltså bara backas alldeles rakt bakåt.
Då blir jag faktiskt arg. På riktigt. Säger till honom att jag har speglar på bilen (glömmer att nämna backkameran) och säger att jag haft körkort sedan 1973 (råkar säga fel, det är 1974) och att jag är fullt kapabel att backa en bil rakt bakåt.
Han fortsätter påstå att han bara vill ”hjälpa till”. Då har jag fått nog och det bara exploderar för mig. Jag säger till honom att bara för att han kör bil med kuken så betyder det inte att kvinnor saknar hjärna och inte kan hantera en bil.
Den här sortens män borde ju vara märkta med varningstriangel! Han attackerade mig med sin ”hjälp” helt oombedd och dessutom med något som han borde kunnat förstå skulle uppfattas som en ren kränkning. Jösses vilka dårar det finns!
Det är faktiskt obehagligt att vara ensam i garaget när sånt händer. Det måste ju varit något fel på honom.

Jag började med att fråga hos Classe, men de hänvisade till Kjell & Company. Där hade man och jag kunde nöjd, men betydligt fattigare, gå därifrån. Nåja, jag tror det var 129 kronor den kostade så jag överlever nog. Men ändå så onödigt.

Passade på att ta en fika innan jag åkte hem. Hittade dessutom en snygg skjorta på rea hos Dressman åt F. Jag hade precis det beloppet som bonus också så den kostade ”gratis”. Lämnade den till F innan jag gick in till mig.

När jag kom in hade jag en god bit av eftermiddagen kvar och hela kvällen. Så skönt!

Började med att titta på ett avsnitt Tyst vittne. Sedan blev det På spåret och ytterligare ett par avsnitt. Imorgon får jag ta nya tag…

Publicerat i En arbetsfi månad 2022, Livet, Mammason | 8 kommentarer

Fem en fredag v. 52: Gott slut 2022

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad var det bästa med det här året?
  2. Vad ser du fram emot med ett nytt år?
  3. Gjorde du vad du tänkt under året?
  4. Hur avslutar du året 2022?
  5. Vad tar du med dig från 2022 in i 2023?

 

  1. Jag har haft ett mycket bra arbetsår i Jönköping. Lärt mig en massa nytt och jobbat ihop med många trevliga kamrater.
  2. Jag planerar att vara mer ledig för att hinna med min skola bättre. Men hur det blir med det återstår att se. Trots bristen på specialistsjuksköterskor ställer sjukhusen orimliga krav. Det är tungt att jobba treskift heltid, speciellt som jag faktiskt har en hel del annat jag pysslar med. Att jag skulle gå med på att skriva kontrakt som innebär att jag ska jobba hela sommaren är uteslutet. Då är jag hellre arbetslös och lever på gröt.
  3. Ja, till stor del. Jobbade, var på två stora konserter, Rammstein på Ullevi och Rolling Stones på Friends Arena. Var även på en konsert i Konserthuset och lyssnade på Händels Messias i sin helhet. Gjorde en utlandsresa, La Gomera med F. Så det är väl rimligt att jag är nöjd.
  4. Planen är att äta lunch hemma hos min bror och svägerska. Nyårsaftonskvällen tänker jag fira i självsamhet med mitt favoritbubbel, Alexandre Bonnet rosé och något gott att äta. Funderar på fiskpaté eller sushi.
  5. Allt jag inte kan springa ifrån. Mängder med saker som måste göras, tas om hand och fixas. Får börja nya året med att skriva listor…

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 6 kommentarer

Tredje mellandagen

Med alarmet på 6:00 vaknade jag 5:30, vilket kändes rätt lagom. Gick upp och drack kaffe, vilket var tillåtet enligt instruktionerna. Jo, jag vet ju också att det är tillåtet, men att ge en patient kaffe före en provtagning på sjukhus har jag nog aldrig varit med om. Men vad vet jag… de patienter jag jobbar med får sällan kaffe alls. Även om jag är rätt radikal med vad man kan ge ”på tuss”. Vill patienten ha kaffe så får de det.

Efter kaffet tvättade och klädde jag mig. Sedan plockade jag ihop alla ”tusen och en” saker jag ville ha med mig för en dag ”på språng”.

Jag var på plats på labbet cirka 10 minuter innan de skulle öppna. Satte mig och väntade tillsammans med den enda person som också var där. precis när man skulle öppna välde det in folk, men jag hade en 2:a på min nummerlapp och var strax klar att lämna stället.

Äntligen va det dags för frukost. Snett över gatan låg en Bröd och Salt och det passade mig bra.

Jag hade tänkt promenera under dagen mellan mina inplanerade aktiviteter, men det regnade och jag bestämde mig för att det inte var någon bra idé.

Tog T-banan till T-centralen och gick in på bottenvåningen på NK för att sedan titta på deras julskyltning, Julskyltningen på NK är välkänd och folk vallfärdar dit för att titta. Jag hann inte med det före jul i år.

Men innan jag kom ut på Hamngatan träffade jag det här ”djuret” som låg övergivet i entrén. Trots att det är någon kläddetalj av päls som någon tappat så tyckte jag lite synd om det som låg där alldeles ensamt.

Eftersom jag var tidigt ute så var det inte jättemycket folk ännu. Men det kräver tålamod att fota skyltfönster i vimlets yra.
Om du förstorar upp bilderna så kan du läsa skyltarna om vad skyltningen föreställer.

Jag tog sedan spårvagnen som går ut till Djurgården för att åka till Liljevalch och se utställningen Evigt liv. Den pågår till och med 29 januari 2023.

Det var mycket text att läsa och allra först möttes man av en bildskärm som visade en kortfilm om människans medvetande.

Intressanta tankar på vad återfödelse kan betyda. För visst är det ju så att vi ”byter liv” vid flera tillfällen och ”föds på nytt”.

Det här kunde varit en text från flera av mina läroböcker i filosofi. Det där med vad tid är och förhållandet mellan nutid, dåtid och framtid.

Här har vi också en tanke som kanske inte är det vi tänker på dagligen precis. Hur viktiga bord är för forskning och utveckling.

En faksimil (avbildning) av en av Marie Curies anteckningsböcker. Originalet är fortfarande radioaktivt och säkerhetsförvaras.

Föremål som Esther Duflo och Abhijit Banerjee använde i sitt fältarbete. Mätstickor och en våg bland annat.

Tänkvärda ord från några kända personer. (Klicka på bilderna så blir de större)

Att göra en evighetsmaskin har sysselsatt människor i långa tider, och gör i viss mån fortfarande. Hela idén strider mot fysikens lagar och kan därför sägas vara omöjligt. Men ändå så vill en del uppfinnare inte släppa sina idoga försök.
År 1930 fick Tekniska museet den här märkliga saken i gåva under förutsättning att man aldrig berättade namnet på den som gjort den och inte visade den förrän tidigast 25 år senare.
Den som hade jobbat med den hade så gått upp i sina försök att göra en evighetsmaskin, en perpetuum mobile, att det blivit till en familjetragedi.

Utställningen var tankeväckande och jag var rätt trött när jag gått runt den. Som tur var så fick man sitta under vissa tillfällen då det visades rörliga bilder.

Innan jag gick och hämtade ut mina ytterkläder tog jag en sväng förbi cafeterian.

Kaffe och en liten flaska läsk. Här var det verkligen läge att anamma min sons devis: ”Behöver du fråga vad det kostar har du inte råd”. Detta gick på 92 kronor (jag frågade inte).

Sedan bar det av till nästa museum. Åkte spårvagn en bit och gick sedan ut på Skeppsholmen till ArkDes där pepparkakshusutställningen fanns.

Det var hur mycket folk som helst och mängder av stressade småungar som hostade, nös och skrek. Jag var alldeles slut när jag gått varvet runt. Det jag fotade är bara en liten del av det som fanns att titta på. Utställningen pågår till och med 8 januari 2023.

Kände starkt behov av ny energi och skaffade mig både kaffe och en biskvi.

”Hoppas ditt kaffe kickar in innan verkligheten gör det” står det på en skylt och man kan ju alltid hoppas. För att gå på utställningar under jullovet när familjerna är lediga är mer verklighet än jag orkar med. Men jag har inte hunnit tidigare.

Tog sedan bussen ett par hållplatser, tittade in i Katolska bokhandeln och hälsade på en god vän som jobbar där och gick sedan vidare till Polarn och Pyret där jag varit på morgonen men ville tänka en stund innan jag bestämde mig. Sedan gjorde jag ännu ett besök hos Happy Socks och där var det 40% just nu så då fick tre par sockar följa med hem.

Sedan var det då äntligen dags att runda av min dag på stan med en god måltid. Jag hade planerat att gå på en kinarestaurang där jag varit flera gånger. Men antingen så mindes jag fel var den låg, eller så hade den försvunnit under pandemin för jag hittade den inte där jag trodde den skulle ligga. När jag kollade på googlekartan så fanns det ingen ens i närheten.

Tog ett raskt beslut att gå in på Grodan. Kände mig väl inte hundra procent bekväm med hur jag var klädd, men det funkade. Jag var ju i alla fall hel och ren, som man sa förr att en flicka skulle vara.

Fisk- och skaldjursgryta med aioli och krutonger. Till det ett glas chardonnay.

En cappuccino som avslutning innan jag tog mig till närmaste T-bana. Jag var trött och ryggen värkte på nytt.

Jag orkade ta mig hem. ta av stövlar och ytterkläder, få på mig nattkläder och sittlägga mig i schäslongen. Men sedan var all, och då menar jag verkligen all, ork och energi slut. Dags att ladda för morgondagen. Som troligen inte alls blir lika rolig och spännande som idag. Men vem vet… Livet är fullt av överraskningar.

Publicerat i En arbetsfi månad 2022, Livet, Teater, museum, kultur, musik | 6 kommentarer

Andra mellandagen

Det blev verkligen inte som jag tänkt mig. Hade satt alarmet på 8:00 och planerade att sätta igång med läsningen direkt efter morgonkaffet. Men jag vaknade 3:30 och trots att jag till en början försökte somna om genom att inte låtsas om att jag var vaken så fick jag kapitulera.

Gick upp och gjorde kaffe och jag tror att jag åt någon macka också. Måste erkänna att jag inte mins det. De där rutinerna i köket är så lika hela tiden och har små variationer, kaffe utan något till och kaffe med något att äta. Men jag tror faktiskt att jag bara drack en kopp.
Lyssnade på ljudboken, Det låsta rummet, och när jag  gick och la mig igen fortsatte jag att lyssna. Måste ha somnat till sist, men då var klockan nästan 7:00. Så att gå upp klockan 8:00 var bara att glömma.

Vaknade strax före 11:30 och gick upp strax före 12:00, kanske tio i eller så. Läste lite nyheter på mobilen innan jag tog mig ur sängen. Sedan blev det kaffe och två mackor. Dem minns jag i alla fall. 🙂

Strax före 14:00 kom jag så äntligen igång att läsa. Är så trött på att sitta här och läsa. Vill ha jullov! Så det så!

Hursomhelst så var jag riktigt flitig i ett antal timmar. Känner mig faktiskt nöjd och imorgon väntar trevligheter igen.

På kvällen åt jag risgrynsgröt med mandariner till middag och tittade på ett par avsnitt Tyst vittne.

Pratade med F i telefon och sms:ade med E. Gjorde kaffe och hittade några kakor jag inte ens visste att jag hade. Sedan blev det sovdags.

 

Publicerat i En arbetsfi månad 2022, Livet | 5 kommentarer

Första mellandagen

Fri sovning! Bestämde mig på kvällen, bokade om tvättstugan ett par dagar, tittade på julavsnittet av I vår herres hage och drack ännu ett glas vin. Det har varit en bra julhelg med tre bra dagar. En i självsamhet, en med min familj (min son, mina katter och F:s lilla fina hund) och en dag i den stora gemenskapen som volontär på julfirandets tredje dag i Immanuelskyrkan. Nu är det dags för det vi kallar mellandagar. Ett slags vardag, men ändå inte.

Sov gott och bra, gick upp vid 10-tiden. Gjorde kaffe och drack en stor kopp ihop med en bit Stollen.

Det värsta med att ha fri sovning är att halva dagen hunnit försvinna innan jag kommer igång med något.

Efter morgonkaffet, nåja förmiddagskaffet, kollade jag några bloggar och skrev kommentarer. Sedan tog jag fram mina böcker och satte igång i 45-minutersintervaller.

Vid lunchtid gjorde jag mer kaffe och två skinkmackor. Började lyssna på Det låsta rummet av Elly Griffiths. Det var tungt att lämna boken och återgå till studierna måste jag erkänna.

I nästa paus tar jag ett skumbad och tvättar håret. Funderar på vad jag ska ha till middag, kanske i nästa paus. Troligen blir det risgrynsgröt. Jag fick med mig två portioner hem igår. Det blev en hel del gröt över och på grund av storköksregler får man inte använda den dagen efter. Ingen mat som varit uppvärmd får serveras igen. Men den står sig ju i flera dagar i ett privat kylskåp. Eftersom jag har en hel låda klementiner så kan jag ju blanda.

Riktigt gott blev det, gröt och tre klementiner. En alldeles utmärkt middag den första mellandagen.

F ringde och frågade om jag ville följa med för lite shopping på Willys. De hade bra priser på saker han ville köpa. Jag shoppar ju mest på Coop och skulle väl egentligen inte ha något. Men varför inte…

På mitt önskemål tog vi vägen förbi Systembolaget och jag köpte småförpackningar, 2½ dl, rött vin. Alltid bra att ha några hemma. Passade på att köpa en liten flaska, 3,75 dl, Alexandre Bonnet rosé för det hutlösa priset 209 kronor. Men på nyårsafton vill jag ha äkta champagne.

På Willys köpte jag ostbågar, cashewnötter och choklad. Vardagslyx i eländet. Jag orkar faktiskt inte ens fundera på allt som blivit dyrare.

Hemma fortsatte jag att lyssna på ljudboken och dricka lite vin. Knaprade på några handfullar ostbågar också. Klockan hade lyckats bli ohemult mycket i en handvändning. Men imorgon är ju också en dag…

Publicerat i En arbetsfi månad 2022, Livet, Mammason | 8 kommentarer

Kom låt oss ta varandras händer – Annandagen

Hade ambitionen att sova ordentligt den här natten. Det har varit lite si och så med det ett tag nu. Möjligen för att jag varit förkyld. Möjligen på grund av studiestress. Vem vet…

Jodå, jag sov bra och vaknade inte en enda gång, bara en timme före alarmet. Men det var helt okej. Ryggen däremot värkte.

Gick upp och drack kaffe och åt en macka. Sedan slappade jag till klockan 8:00 då jag tog tag i mina böcker. Men först skrev jag ett par mail, ett svar och ett övrigt. Det är alltid så mycket att tänka på, ta hand om och hålla reda på. Hjärnan går på högvarv. Inte undra på att jag känner mig trött ibland. Ofta. Alltid…

Hann faktiskt plugga en stund och sedan äta lite innan jag klädde mig och åkte in till stan. Skulle vara i Immanuelskyrkan klockan 15:00.

På vägen stannade jag till och drack en cappuccino och åt en saffransbulle. Visste ju inte om jag skulle få något att äta under eftermiddagen och kvällen. Men det visade sig att det fick jag.

Jag kom upp till kyrkan lite tidigt, hon var nog mellan tjugo i och kvart i. Fick sitta ner och vänta en stund och passade då på att byta skor. Hade med migsådana skor som jag har när jag jobbar.

Eftersom det var Annandagen, den tredje och sista dagen i julfirandet, skulle det serveras risgrynsgröt och smörgåsar. Senare skulle det serveras kaffe, te och fikabröd.

Det var bara att sätta igång och bre mackor. 300 skulle bres till att börja med.

På varje tallrik skulle det läggas en ostmacka och en skinkmacka. Den som av olika anledningar inte åt skinka fick två ostmackor istället.

Det var överraskande roligt att jobba där i köket. Det var en positiv stämning och trevligt, riktigt trevligt.

Klockan 17:00 öppnade man för gästerna och sedan droppade det in folk vartefter hela kvällen. Det var alla kategorier av människor. De man ser med hela sitt bohag i en dramatenvagn, människor med olika missbruk, psykisk ohälsa, fattigdom och de som var ensamma och behövde gemenskap. Huvudfokus var att varje individ skulle få känna sig sedd.
Jag gick vid 20:30, då var mitt pass slut. Men då var det en hel del folk kvar. De som volontärade som bordsvärdar, serveringspersonal och liknande hade kommit senare och deras pass var därför inte slut ännu.

När folk började droppa in blev jag grötansvarig och  slevade, tillsamman med ett par andra volontärer, upp gröt i tallrikar.

Jag hann torka några bord och hjälpa till med lite annat innan mitt pass var slut. Då var det inte bara passet som var slut, det var jag också. Det märkliga var att jag inte en enda gång under arbetets gång kände mig trött eller kände av ryggen. Men när passet var slut och jag skulle klä mig och gå kunde jag knappt ta mig fram.

Nu är jag i alla fall hemma och sitter i min schäslong och har lagt upp benen och hällt upp ett glas vin. Kan bara instämma i det Karl-Bertil Jonsson säger: ”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund på vilket samhället vilar”

*Rubriken är en textrad ur Julen är här

Publicerat i En arbetsfi månad 2022, Livet | 7 kommentarer

Julen är här och lyser frid på jorden – Juldagen

Efter en natt med dålig sömn, vaknade hur många gånger som helst, gick jag upp, drack kaffe, klädde mig och åkte till Uppsala.

Hade bestämt mig för att gå på Högmässan i St Ansgars på Studentvägen. Tror aldrig jag varit där, trots att jag bott i huset bredvid. Men på den tiden gick man i Mikaelskyrkan, eller möjligen i domkyrkan.
På Facebook hade jag sett att en före detta klasskamrat, Torgny, som varit präst på Öland i 40 år, skulle hålla gudstjänsten. Det ville jag inte missa, det är alltid trevligt att träffa människor ”från förr” och jag vet att han är en av mina regelbundna läsare.

Trots att det var knepigt att hitta parkeringsplats, Uppsala är en så bilfientlig stad, så var jag ändå i god tid. Så pass god tid att jag hann prata med Torgny, höra kantorn/organisten (vet inte vilken av titlarna han har, det är inte samma sak att vara kantor och organist) spela Rudolf med röda mulen på orgeln och sedan vara med och läsa Laudes (den morgonbön som läses enligt tidegärden). Man har det som tradition att läsa Laudes före Högmässan.


St Ansgar är en studentkyrka och det var därför inte så mycket folk just idag. För trots att man inte har jullov på högskolor och universitet, vilket jag ju påpekade här om dagen, så utesluter det ju inte att man åker bort. Eller hem, lite ur vilket perspektiv man ser på det.
Eller egentligen var det ju ganska mycket folk, fast av en äldre årgång. Måste åka dit någon gång under terminstid för då måste det ju vara knökfullt. Det var det ju nästan nu också.

Man hade en mycket vacker julkrubba. Jag vet ju inte om de tre vise männen stått där hela tiden, jag tycker ju, som regelbundna läsare vet, inte om när man plockar fram hela julkrubberiet samtidigt. Först ska stallet och krubban dit. Herdarna kan få uppehålla sig en bit därifrån för att sedan flyttas fram. Maria och Josef får dyka upp några dagar före julen. Jesusbarnet får läggas dit på julaftonen. Egentligen föds han på julnatten, alltså natten mot Juldagen, men eftersom vi i Sverige firar jul på julafton så kan jag kompromissa. De vise männen ska fram på Epifania (Trettondagen) då de kommer på besök med sina gåvor. Jag tycker att en julkrubba ska vara levande och interaktiv, inte bara ett prydnadsföremål.

Guld, rökelse och myrra hade de med sig till den nyfödde. Inga dåliga gåvor, men i vår sekulära tidsera är det väl möjligen guldet som är välkommet.

Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe. Jag fick tillfälle att träffa Torgnys fru och ena dotter. Det var helt nya bekantskaper för mig. Bra sådana och jag hoppas vi ses snart igen.

Efter kaffet hämtade jag bilen och åkte till Stora Coop och köpte en massa saker. Men först kollade jag med F att han ville äta middag med mig. Det ville han. Jag köpte djurklappar också, hade glömt att göra det samtidigt som jag köpte julklappar. Men självklart ska även våra husdjur ha julgåvor.

När jag kom hem drack jag kaffe och åt ett par skinkmackor. Vilade sedan middag en stund och hade tänkt hinna plugga innan jag skulle laga middag, men jag orkade helt enkelt inte gå upp förrän det var dags för middagsbestyr. Fläskfilégryta med soltorkade tomater. Jag tycker man ska ha ris till, även om receptet förespråkar pasta. Recept i länken!

Gick upp till F för att laga middag. Vi skulle ha vårt jufirande och mina kattpojkar och F:s hund fick sina djurklappar. F hade fått sin julklapp inatt när han lämnade tillbaka min bilnyckel. Jag fick min julklapp från K som F hade haft hand om.

Maten puttrade i ugnen och vi såg fram mot att äta. Snufflan, som sett att jag haft med mig körsbärstomater var besviken. Hon hade velat haft en, men jag visste inte att hon älskar just små tomater.

En lagom portion för mig. F bjöd på riset och julmust. En kopp kaffe efter maten tjatade jag mig till också. Men sedan gick jag hem. Behövde vila inför morgondagen. Har dessutom lyckats vrida till ryggen och har jätteont. Det fick bli ett riktigt varmt bad innan jag drack en sista kopp kaffe innan sovdags.

*Rubriken är en textrad ur Julen är här

Publicerat i En arbetsfi månad 2022, Livet, Mammason, Mat | 3 kommentarer

Julen är här i våra mörka länder – Julafton

Vaknade vid 2-tiden, vilket inte var så konstigt eftersom jag släckte lampan direkt efter På spåret. Naturligtvis hade jag sovit för lite och insåg att jag borde somna om för att få ihop några timmar till. Men först njöt jag av julaftonens tidiga timmar.

Började med att svara på ett mail, efter att jag läst det. Gjorde en kopp kaffe och åt en struva, detta ljuvliga bakverk, medan jag lyssnade på ljudboken som jag backat tillbaka en kvart. Hade somnat ifrån de 30 minuter jag ställt den på.

Att somna om var både lätt och svårt Jag slumrade och vaknade flera gånger. Det slutade med att jag klev upp tio i elva.

Drack kaffe och åt två ostmackor av julvörtbröd med russin. Unnade mig en struva också.. Förstås. Det var ju julafton. 🙂

Plockade fram en av de olästa kursböckerna, julen är definitivt vikt för pluggande. Men innan jag började med den tog jag mig en titt bland dem jag känner i bloggosfären.

Anna uppmanar oss idag, som en utmaning, att ringa en vän. För mig är det självklart. Innan jag ens börjar läsa ringer jag H, men hon svarar inte så jag önskar god jul i telefonsvararen. När jag tar första pluggpausen ringen jag L och min vän röntgenläkaren. Jag ringer också till F, mest för att stämma av dock.

Tar en extra rast och tittar på Tomten – en vintersaga på svtplay. Det är Victor Rydbergs dikt Tomten som är illustrerad och läses av Hilda Borgström. Rekommenderar att kosta på dig de 11 minuternas stillhet.

Tog lunchpaus, klockan var redan runt halv tre. F ringde och ville låna bilen en stund. Han fick nyckeln och jag gick in och tittade på Kalle Anka och hans vänner.

F meddelade att han nu bestämt sig för att åka till kompisarna som bjudit in honom och vi bestämde att ses imorgon istället. Jag som satt i morgonrocken och läste och kollade på lite ditten och datten när jag pausade tyckte det var skönt att kunna disponera resten av tiden utan avbrott.

Efter Kalle Anka gjorde jag kaffe ännu en gång. Är en mästare på att plottra bort tiden… Men sedan, efter kaffe, köttbullar och rödbetssallad läste jag en längre stund.

Pausade med en julfilm på Netflix, Jag kommer hem igen till jul. Unnade mig ett glas vin till filmen.

Pausade filmen och ringde H, som svarade den här gången. Kanske inte världens mest upplyftande samtal, men ändå bra och viktigt.

Tittade klart på filmen. Även om den slutade lyckligt var det en ganska tung film. Det verkar som om julfilmer är just det, tunga.

Tittar en stund på ett program med Björn Skifs, gör kvällens sista kopp kaffe och avslutar kvällen med ljudbok. Julafton 2022 var slut och kunde läggas till handlingarna.

*Rubriken är en textrad ur Julen är här

Publicerat i En arbetsfi månad 2022, Livet, Mammason | 5 kommentarer

God Jul

GOD JUL

till alla som läser min blogg

 

Publicerat i Livet | 10 kommentarer

EFIT – Ett Foto I Timmen – 23 december

EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se

De andra deltagarnas EFIT den 23 december hittar du här.

Dagen före julafton. Lite ditten och datten att pyssla med. Men också en dag för vila och återhämtning.

Klockan 08-09: Vaknade och tog mig ur sängen.

Klockan 08-09: Letade rätt på en lista med julmusik. Lyssnade medan jag åt frukost.

Klockan 09-10: Efter att ha läst Göran Greiders text i DN skrev jag en julhälsning till honom på instagram.

Klockan 10-11: Åt lite av julmaten. Min frukost hade bestått av två lussekattter. Jag var hungrig.

Klockan 11-12: Tittade på munskyddet som hängde på tork. Kände en djup sorg över den tilltagande smittspridningen. Fyra, möjligen fem, sjukhus i Stockholm är i stabsläge och många fler ute i landet.

Klockan 12-13: Insåg att det var nödvändigt att gå ut med kassarna till återvinningen. De tog upp nästan hela mitt badrumsgolv.

Klockan 13-14: Slog in ett paket som jag skulle åka och lämna lite senare.

Klockan 14-15: Satte mig ner och  drog efter andan ett tag innan jag skulle byta om. Lyssnade på ljudbok.

Klockan 15-16: Tog fram lite mat eftersom jag visste att jag bara skulle få kaffe sedan. Kollade lite på en karta, bara av nyfikenhet, medan jag åt.

Klockan 16-17: Gick över gården för att hämta bilen i garaget.

Klockan 18-19: Efter besök hos K i Sundbyberg, där jag druckit två koppar pistagekaffe och lämnat en julklapp, var jag på väg hem igen. Slank in lite snabbt på Coop i Sundbypark.

Klockan 19-20: Gjorde en kopp kaffe och skar upp en bit av min tyska julkaka. Inte ett julmåste, men nära nog.

Klockan 20-21: På spåret, ett fredagsmåste. Eller i vart fall ett måste för ibland har jag inte kunnat titta just på fredagen.

Klockan 21-22: Eftersom jag inte har någon TV tittar jag på playTV på min laptop. Jag var lite sen i starten och klockan hann passera 21 innan programmet var slut.
Tro´t eller ej, men trots att det är lillejulafton tänker jag avsluta den här dagen här och nu. När jag vaknar igen kommer det att vara julafton. God Jul alla!

 

EFIT

Publicerat i EFIT - Ett Foto I Timmen - 2022, En arbetsfi månad 2022, Livet | 3 kommentarer