Med alarmet på 6:00 vaknade jag 5:30, vilket kändes rätt lagom. Gick upp och drack kaffe, vilket var tillåtet enligt instruktionerna. Jo, jag vet ju också att det är tillåtet, men att ge en patient kaffe före en provtagning på sjukhus har jag nog aldrig varit med om. Men vad vet jag… de patienter jag jobbar med får sällan kaffe alls. Även om jag är rätt radikal med vad man kan ge ”på tuss”. Vill patienten ha kaffe så får de det.
Efter kaffet tvättade och klädde jag mig. Sedan plockade jag ihop alla ”tusen och en” saker jag ville ha med mig för en dag ”på språng”.
Jag var på plats på labbet cirka 10 minuter innan de skulle öppna. Satte mig och väntade tillsammans med den enda person som också var där. precis när man skulle öppna välde det in folk, men jag hade en 2:a på min nummerlapp och var strax klar att lämna stället.
Äntligen va det dags för frukost. Snett över gatan låg en Bröd och Salt och det passade mig bra.
Jag hade tänkt promenera under dagen mellan mina inplanerade aktiviteter, men det regnade och jag bestämde mig för att det inte var någon bra idé.
Tog T-banan till T-centralen och gick in på bottenvåningen på NK för att sedan titta på deras julskyltning, Julskyltningen på NK är välkänd och folk vallfärdar dit för att titta. Jag hann inte med det före jul i år.
Men innan jag kom ut på Hamngatan träffade jag det här ”djuret” som låg övergivet i entrén. Trots att det är någon kläddetalj av päls som någon tappat så tyckte jag lite synd om det som låg där alldeles ensamt.
Eftersom jag var tidigt ute så var det inte jättemycket folk ännu. Men det kräver tålamod att fota skyltfönster i vimlets yra.
Om du förstorar upp bilderna så kan du läsa skyltarna om vad skyltningen föreställer.
Jag tog sedan spårvagnen som går ut till Djurgården för att åka till Liljevalch och se utställningen Evigt liv. Den pågår till och med 29 januari 2023.
Det var mycket text att läsa och allra först möttes man av en bildskärm som visade en kortfilm om människans medvetande.
Intressanta tankar på vad återfödelse kan betyda. För visst är det ju så att vi ”byter liv” vid flera tillfällen och ”föds på nytt”.
Det här kunde varit en text från flera av mina läroböcker i filosofi. Det där med vad tid är och förhållandet mellan nutid, dåtid och framtid.
Här har vi också en tanke som kanske inte är det vi tänker på dagligen precis. Hur viktiga bord är för forskning och utveckling.
En faksimil (avbildning) av en av Marie Curies anteckningsböcker. Originalet är fortfarande radioaktivt och säkerhetsförvaras.
Föremål som Esther Duflo och Abhijit Banerjee använde i sitt fältarbete. Mätstickor och en våg bland annat.
Tänkvärda ord från några kända personer. (Klicka på bilderna så blir de större)
Att göra en evighetsmaskin har sysselsatt människor i långa tider, och gör i viss mån fortfarande. Hela idén strider mot fysikens lagar och kan därför sägas vara omöjligt. Men ändå så vill en del uppfinnare inte släppa sina idoga försök.
År 1930 fick Tekniska museet den här märkliga saken i gåva under förutsättning att man aldrig berättade namnet på den som gjort den och inte visade den förrän tidigast 25 år senare.
Den som hade jobbat med den hade så gått upp i sina försök att göra en evighetsmaskin, en perpetuum mobile, att det blivit till en familjetragedi.
Utställningen var tankeväckande och jag var rätt trött när jag gått runt den. Som tur var så fick man sitta under vissa tillfällen då det visades rörliga bilder.
Innan jag gick och hämtade ut mina ytterkläder tog jag en sväng förbi cafeterian.
Kaffe och en liten flaska läsk. Här var det verkligen läge att anamma min sons devis: ”Behöver du fråga vad det kostar har du inte råd”. Detta gick på 92 kronor (jag frågade inte).
Sedan bar det av till nästa museum. Åkte spårvagn en bit och gick sedan ut på Skeppsholmen till ArkDes där pepparkakshusutställningen fanns.
Det var hur mycket folk som helst och mängder av stressade småungar som hostade, nös och skrek. Jag var alldeles slut när jag gått varvet runt. Det jag fotade är bara en liten del av det som fanns att titta på. Utställningen pågår till och med 8 januari 2023.
Kände starkt behov av ny energi och skaffade mig både kaffe och en biskvi.
”Hoppas ditt kaffe kickar in innan verkligheten gör det” står det på en skylt och man kan ju alltid hoppas. För att gå på utställningar under jullovet när familjerna är lediga är mer verklighet än jag orkar med. Men jag har inte hunnit tidigare.
Tog sedan bussen ett par hållplatser, tittade in i Katolska bokhandeln och hälsade på en god vän som jobbar där och gick sedan vidare till Polarn och Pyret där jag varit på morgonen men ville tänka en stund innan jag bestämde mig. Sedan gjorde jag ännu ett besök hos Happy Socks och där var det 40% just nu så då fick tre par sockar följa med hem.
Sedan var det då äntligen dags att runda av min dag på stan med en god måltid. Jag hade planerat att gå på en kinarestaurang där jag varit flera gånger. Men antingen så mindes jag fel var den låg, eller så hade den försvunnit under pandemin för jag hittade den inte där jag trodde den skulle ligga. När jag kollade på googlekartan så fanns det ingen ens i närheten.
Tog ett raskt beslut att gå in på Grodan. Kände mig väl inte hundra procent bekväm med hur jag var klädd, men det funkade. Jag var ju i alla fall hel och ren, som man sa förr att en flicka skulle vara.
Fisk- och skaldjursgryta med aioli och krutonger. Till det ett glas chardonnay.
En cappuccino som avslutning innan jag tog mig till närmaste T-bana. Jag var trött och ryggen värkte på nytt.
Jag orkade ta mig hem. ta av stövlar och ytterkläder, få på mig nattkläder och sittlägga mig i schäslongen. Men sedan var all, och då menar jag verkligen all, ork och energi slut. Dags att ladda för morgondagen. Som troligen inte alls blir lika rolig och spännande som idag. Men vem vet… Livet är fullt av överraskningar.
