Ad acta

Natten till idag gjorde jag mitt sista arbetspass på min nuvarande arbetsplats. Formellt sett är jag anställd till och med imorgon, men jag är ledig då.
Det är med lite blandade känslor jag slutar, trots att jag ofta längtat efter just det här sista arbetspasset. Det är alltid en gnutta sorg i alla avsked även om de är självvalda eller, som i det här fallet, planerade redan från början. För det fanns nog aldrig i min tanke att jag skulle komma tillbaka efter sommaren.

Det finns alltid både plus och minus på alla arbetsplatser och jag har funderat mycket på vilket som överväger.

PLUS

  • En liten arbetsplats där man lär känna varann.
  • De flesta arbetskamraterna är trevliga och jag kommer att sakna många av dem.
  • Jag har lärt mig en hel del nya saker. Alla avdelningar har olika rutiner, apparater och metoder och det är utvecklande att få tillgång till nya kunskaper.

MINUS

  • Korta schemaperioder, bara 6 veckor, vilket gör att man aldrig kan planera sitt privatliv med någon framförhållning. Jag har många vänner ute i landet och vill kunna hälsa på dem när jag är ledig. Med så kort framförhållning kan man i stort sett aldrig få tag på en billig tågbiljett eller kunna boka teater- och konsertbiljetter.
  • Det går inte att lägga längre, sammanhängande, ledigheter och jag har oftast bara varit ledig ledig en eller två nätter. I alla fall hinner inte jag återhämta mig om jag dels ska sova dels ska tvätta och städa och sedan är ledigheten slut.
  • För att få sammanhängande ledigheter måste man ta semester och under mina 9 månader jag varit där har jag tagit ut 5 veckor semester i mindre portioner. Det jag menar är att om man behöver ta ut semester för att orka sköta sitt hem och sin vardag blir det ju inget kvar till sommarsemester. I mitt fall kvittar det eftersom jag slutar innan sommaren.
  • Det finns inga rena nattjänster och man tvingas blanda dag, kväll och natt utan att kunna lägga in återhämtningsperioder. Jag har visserligen mest jobbat natt, men det har kännts som ett stressmoment att inte vara säker på hur det blir med arbetstiderna förrän schemat är klart.
  • Den slutliga schemakorrigeringen görs utan att man kan påverka, man har inga diffningssamtal. Man kan alltså få ett arbetspass då man absolut inte kan.
  • Det är många vakanser vilket gör att det är många pass som ska täckas av oss som redan jobbar heltid. Det är ett stressmoment att vara ständigt jagad för att jobba extra.
  • På grund av vakanserna har man ett antal sjuksköterskor utan specialistkompetens och det ställer till det vid schemaläggningen eftersom det måste finnas tillräckligt med specialistsjuksköterskor i tjänst. Man kan heller inte byta pass med dem. De är visserligen duktiga och kompetenta, men saknar behörighet för vissa arbetsmoment och får heller inte arbeta natt.
  • Man har patienter på flera olika rum och kan där utöver också vara samordnare. Man springer som en skållad råtta och känner sig stressad och otillräcklig.
  • Man har ingen arbetstidförkortning, vilket man annars brukar ha om man jobbar nätter eftersom det är dels mer påfrestande för kroppen dels involverar både dagen då man går på på kvällen och dagen då man går av.
  • Bemanningen är låg och man kan ha betydligt fler patienter än på andra IVA-avdelningar där jag varit. Det beror i och för sig på att man har patientplatser som antas beläggas med patienter som inte behöver full intensivvård. Men periodvis har flera av de platserna varit belagda med patienter i respirator eller som på annat sätt behövt full intensivvård.
  • Lokalerna är trånga och det står saker överallt som man måste kliva och klättra över för att komma fram. Det ska byggas ett nytt sjukhus som beräknas vara klart 2018 och då ska vårdutrymmet i alla fall uppfylla arbetsmiljökraven. Det är en enorm skillnad att jobba i ett vårdrum där det finns utrymme för god arbetsställning.

 

Det är lätt att se att minussidan överväger rejält. Men om man tittar närmare så handlar det enbart om schema, arbetstider och bemanning.
Jag har trivts bra med arbetskamraterna och även om alla periodvis varit trötta och utarbetade och det ibland resulterat i irritation och att man fräst åt varann så har den sidan känts bra. Trötthet föder missnöje och det  har varit som en röd tråd att alla pratat om hur jobbigt det är.

Jag har inte alls planerat vad jag ska jobba med i höst, men jag behöver kunna planera mitt liv på ett helt annat sätt än att hela tiden oroa mig för hur schemat ska bli och hur jag ska få ihop mitt privatliv, mitt liv som förtroendevald och volontär och mitt arbetsliv. Jag har helt enklet inte mått så bra av den här stressituationen.

 

*Ad acta betyder att lägga något till handlingarna och det är väl på sätt oc vis det jag gör. Den överenskomna arbetsperioden är avslutad och  sedan får vi se om det blir en ny period vid ett senare tillfälle. Då börjar vi i så fall om på ett nytt, oskrivet blad.

Det här inlägget postades i Livet, Yin och Yang, livsbalans, tid. Bokmärk permalänken.

6 svar på Ad acta

  1. Hejsan Monika !

    Verkar rörigt. Har aldrig arbetet på sjukhus, men däremot hotell &restaurang.
    Kanske inte lika. Men bra nära.

    Ska Du pensionera Dig nu då.
    Läser att det ska Du inte.
    Finns det inget litet privatsjukhus i Dina trakter.

    Ett sabbatsår är kanske inte så dumt.

    Kram Mi

    • Kraka skriver:

      För tredje sommaren i rad hyr jag ett rum på Sommarhotellet på Marstrand och jobbar på intensivårdsavdelningen i Kungälv.
      Storleksmässigt är det rätt lika, men inte lika rörigt med schemaläggning och arbetstider. Jag kommer att ha en del ledighet som hänger ihop, utan att ta ut semesterdagar. Sen är det ju bara att hoppas att vädret är bra just de dagar jag är ledig.
      Jag har låååångt kvar till pensionen…..
      Kram
      /Moah

  2. Åsa skriver:

    Jo Du; att få till tiden för det som inte är arbete är en konst!
    Tyvärr har väl de flesta knepigt med den saken.
    Håller med om att det är trist att använda semesterdagar till vardagsbestyr i hemmet,men så är det ju ofta.
    Jag har ju den förmånen( till skillnad från lärarna som måste resa då resandet är dyrt om de ska resa höst och vår) att om bara jag och sköterskan är eniga kan vi ta ledigt vilken vecka vi vill.
    Och jag tror att detta att själv kunna påverka är oerhört viktigt! Det tycks Du inte ha kunnat göra i nån större grad.
    Alla våra jobb och alla våra arbetsplatser har såklart + och -.
    Ska bli spännande att höra vad Du hittar på till hösten! Till dess; God tur till Marstrand

  3. Louise skriver:

    Oj då! Spännande och oroligt på samma gång kanske. Nyttigt är det nog i alla fall att lyssna till sina behov. Det blir viktigare med åren dessutom, av någon anledning. Eller så handlar det bara om att man blivit starkare i sin vilja … och att man fått ökad insikt om värden i livet …
    Lycka till med allt i alla fall. Det mesta brukar ju lösa sig med tiden … 🙂

  4. Maria skriver:

    I allmänhet söker de sskor på IVA en trappa upp från mig sett… Skulle vara trevligt att ha dig som nästan kollega! Kanske kan muta dig med tårta – är ju skyldig dig lite sånt!

    • Kraka skriver:

      Vi får se hur det blir, eventuellt stannar jag kvar här ytterligare en månad. Är det CIVA du menar eller Thoraxiva?
      Tårta får du gärna bjuda på oavsett… 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × 4 =