Einstein, han med relativitetsteorin, lär ha sagt: ” Skillnaden mellan förflutet, närvarande och framtid är bara en illusion”.
Det är spännande att, så här i nyårstider, fundera över hur olika tidsbegrepp, olika sätt att se på tid, påverkar vår syn på oss själva, vårt förflutna och framtiden. Vill man läsa mer om det kan jag rekommendera en artikel i DN från 2002, Ursäkta, vad är klockan.
För den som har en blogg, eller för all del en dagbok, är de lättare att minnas vad som hänt under året som gått, året dessförinnan och så vidare. Vi glömmer så lätt det vardagliga och tycker att det inte händer något alls när det i själva verket hänt hur mycket som helst. Kanske inte de där stora, omvälvande sakerna, men det som bygger livets broderi och blir till en helhet.
För den som haft ett jobbigt år känns det säkert skönt med en nystart, men det är också tryggt att veta att det också är en ny start på den invanda vardagen, den vi känner igen som just vårt eget liv. Nystart och ny start. Kronos och kairos, klocktid och kvalitetstid.
Hur blev då just min start på det nya året?
Eftersom klockan var en bit över halv tre inatt när jag kom hem och jag dessutom inte är någon vän av tidiga morgnar sov jag naturligtvis länge. Klockan hann inte bli tolv, men inte så långt därifrån.
Katter, som ju som bekant har sömn som hobby, sov tills jag vaknade. Men så fort de såg att jag vaknat ville de ha frukost. Torrfoder finns alltid framme, men Kingston ville ha av sin speciella mjukmat.
När katterna fått sitt gjorde jag kaffe och njöt av årets första kopp kaffe. Lyssnade lite på ljudbok och pratade lite i telefon.
Sedan tittade jag på Tolvslaget på TVplay. Det vi missade igår. Det kändes helt okej att inte varit där, det var väldigt regnigt.
När jag sett klart lagade jag mat, potatis och fiskpinnar. Funderade på det där med pizza som ju sägs vara den vanligaste maträtten i svenska hem på nyårsdagen. Men jag avverkade ju pizzaätandet redan första vardagen efter jul.
Tog med mig laptopen in i sängen och tittade på ett avsnitt av en serie på Netflix, Dark, en tysk kriminalserie. Den utspelar sig 2019 och handlingen rör sig kring en pojkes försvinnande. Vad kan passa bättre en dag då tid och tidsuppfattning är aktuell än att se en serie som utspelar sig i framtiden, en inte alltför avlägsen framtid.
Sedan insåg jag att den där märkliga TVserien Jordskott bara skull ligga kvar i två dagar till. Jag känner mig lite dubbel till den, men vill samtidigt inte missa att se slutet på säsongen. Så det var bara att ta tag i de avsnitt jag hade kvar.
Plötsligt blev jag sugen på en macka, mjukbröd. Det har jag nästan aldrig hemma och försöka köpa var rätt uteslutet på nyårsdagen. Visserligen har Cirkel K alltid öppet och dit är det bara tvärs över gården bakom och en trapp ner. Men det kändes som ett dåligt alternativ och istället bakade jag ett par enkla limpor.
Det var himmelskt att sätta tänderna i en macka av nybakat, varmt bröd med messmör på. Dessutom blir det lite varmare i min kalla lägenhet när ugnen varit på. Med andra ord en avkopplande kväll i köket.
