Ofrivilligt separerade – Oxford 1

Äntligen var de då dags för lite ledigt och en resa till Oxford. Ja, ledigt från jobbet alltså, när man pluggar är man ju aldrig riktigt ledig, i alla fall inte under terminstid.

Jag gick upp tidigt på morgonen och hann med både att packa och fixa en del annat av privatadministrativ natur. När jag var klar tyckte jag det var lika bra att åka ut till Arlanda och vänta där. Jag ringde K, som skulle skjutsa mig, och hämtade upp bilen till gården och packade in. Sedan åkte jag för att hämta upp K. Han skulle sedan köra tillbaka bilen där jag har den på förvaring medans de bygger nytt garage.

Jag var på Arlanda lite drygt 3 timmar innan mitt plan skulle gå. Checkade in och gick för att äta.

Hittade ett ställe med läcker räksallad. Fruktansvärt dyrt visserligen, men så är det ju alltid på flygplatser.


Jag lyssnade på ljudbok och tog det lugnt. Pratade med B i Göteborg och berättade att jag planerat för en resa dit under våren. Ska gå på en föreläsning om Simone Weil som Föreningen för narrativ medicin ordnar.

Jag hade gott om tid och trots att ett glas vin kostade 112 kronor bestämde jag mig för ett till.

Jag tog en sväng förbi butikerna och gick sedan till gaten. Kom dit alldeles strax innan de skulle öppna och hamnade därför först i kön.
Flygresan ägnade jag huvudsakligen åt att sova. Det hade blivit sent på natten innan och tidigt på morgonen och jag var rätt uttröttad.

När vi anlände till Gatwick förutsatte jag att allt skulle gå bra. Det gjorde det inte. Min väska var kvar i Stockholm.

Vi vra så där 5 personer somm väntade förgäves och fick gå och fylla i papper om saknade väskor. Man kunde snabbt konstatera, via dator, att de inte var borttappade. De var bara försenade. Skulle komma med ett annat flyg sent på kvällen.

Jag var rätt irriterad och glömde att jag tänkt dricka kaffe innan jag gick till bussen. När jag väl var vid bussen orkade jag inte ta mig hela vägen tillbaka. Det fanns kaffeautomater, men de tog bara mynt och några sådana hade jag inte.

Bussresan gick i alla fall bra. Petter mötte mig vid busstationen och jag kunde ta ut kontanter i en ATM och köpa en kopp kaffe.

Jag fick låna en eladapter av Petter för att kunna ladda min mobil och sedan gav vi oss iväg för att äta.

Vi gick till en fransk restaurang nära Pusey House där vi först åt en fantastiskt god förrätt med champinjoner och sedan åt jag musslor. Så gott!

Efter maten tog vi en sväng förbi deras motsvarighet till Coop och jag köpte tandborste och tandcreme. Köpte och så en bit rutig sockerkaka som var inslagen i marsipan.

När vi kom tillbaka satte vi oss i ett rum som numera är vardagsrum på Pusey House. Jag drack kaffe och åt av kakan. Petter ät ost och rutknäcke.

Till sist orkade jag inte hålla mig vaken längre och vi gick till våra rum. Jag har ett litet, gulligt rum med spartanskt möblemang. Men det är fullt tillräckligt.
Trots att jag var trött hade jag lite svårt att somna, låg och tänkte på min väska där jag hade allt jag behöver. Vi var ofrivilligt separerade och även om jag inte vet ifall väskan längtade efter mig så längtade i alla fall jag efter väskan

This entry was posted in Livet, Resor. Bookmark the permalink.

2 Responses to Ofrivilligt separerade – Oxford 1

  1. Ingrid says:

    Det är en mardröm att väskan inte kommer. Tur att det inte bara var du som drabbades. Tänk att stå där ensam! Men du kanske är tuffare än jag och kan ta en sån motgång. Nu hoppas jag att den har dykt upp i alla fall.
    Kram, Ingrid

  2. Pingback: Tidigt och sent – Oxford 6 | Kraka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

10 − 9 =