Will you still need me, will you still feed me

Det här är ingen vanlig dag brukar man ju säga, men det var precis vad det var. I alla fall större delen av den.

Jag var trött intill medvetslöshet när det var dags att gå upp. Kanske blev det lite bättre efter en stor balja kaffe. Katterna låg alla tre i sängen och sov när jag vaknade och den enda, som till en början, uppskattade min tidiga morgon var Orvar. Han är alltid pigg på bus och lek.

Jag gav mig av mot T-banan och åkte till Uppsala. Det var dags för den första heldagen om ökenfäderna. På vägen till skolan shoppade jag lite frukost och hann fika innan det var dags att börja.

Det blev en bra och spännande dag med både föreläsning och diskussioner. På lunchrasten stannade jag i klassrummet och svarade på några sms jag fått med gratulationer. Jag fick också ett telefonsamtal under rasten och senare ett där jag ringde upp när vi hade en kort eftermiddagsrast. Det är nog runt hundra personer som hört av sig på ett eller annat sätt.

Från Petter i London fick jag ett what´s up med ett så gulligt kort.

Efter skolan skyndade jag till pendeltåget för att åka in till Stockholm. Skulle träffa F på söder. Han var lite sen, men det gjorde att jag hann med lite shopping inne på Coop vid Medborgarplatsen. Hönökaka, en ost och mjukmat till pojkarna.

F hade bestämt att vi skulle gå på en restaurang på Götgatan. Men det visade sig att den inte längre fanns kvar. Vi var på den för ett antal år sedan. Men vi gick på Broder Tuck istället. Som present fick jag, förutom att jag blev bjuden på middagen, ett antal biobiljetter.

Biff Rydberg är alltid ett säkert kort och vi bestämde oss båda för det. Jag drack ett par glas rött till maten medan F fick nöja sig med Coca Cola eftersom han skulle köra.

Maten var jättegod! Ljudnivån var lite hög, men det får man räkna med på en pub en fredagskväll. Jag avstod från kaffe och vi köpte en kopp till mig på 7-eleven istället.

F skjutsade mig hem till stugan och hjälpte mig med ett problem med ytterdörren innan han åkte hem. Dagen, och speciellt kvällen, har varit perfekt. Klockan är inte så sent och jag ska se The Sinner på playTV innan jag sover. Imorgon ska jag ta sovmorgon utan alarm.

 

”When I get older losing my hair
Many years from now
Will you still be sending me a Valentine
Birthday greetings bottle of wine
If I’d been out till quarter to three
Would you lock the door
Will you still need me, will you still feed me
When I’m sixty-four
You’ll be older too
And if you say the word
I could stay with you
I could be handy, mending a fuse
When your lights have gone
You can knit a sweater by the fireside
Sunday mornings go for a ride
Doing the garden, digging the weeds
Who could ask for more
Will you still need me, will you still feed me
When I’m sixty-four
Every summer we can rent a cottage
In the Isle of Wight, if it’s not too dear
We shall scrimp and save
Grandchildren on your knee
Vera, Chuck and Dave
Send me a postcard, drop me a line
Stating point of view
Indicate precisely what you mean to say
Yours sincerely, wasting away
Give me your answer, fill in a form
Mine for evermore
Will you still need me, will you still feed me
When I’m sixty-four”

Beatles spelade in låten, som är skriven av Paul McCartney, i december 1966. Den fanns med på albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band som gavs ut i maj 1967. Låten skrevs till Paul McCartneys pappa som fyllde 64 år.
Lyssna på den på spotify.

This entry was posted in Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek. Bookmark the permalink.

7 Responses to Will you still need me, will you still feed me

  1. Mösstanten says:

    Beatleslåten känner jag igen. Hade LP-skivan och spelade den mycket.
    Grattis i efterskott!

  2. Znogge says:

    Grattis i efterskott får jag väl säga då men bättre sent än aldrig 😉 Vilken bra födelsedag det blev och så trevliga presenter!

    Kram och ha en bra dag!

  3. Micke says:

    Riktigt bra platta det där och bra låt.

    Stort grattis på din dag då i efterskott…biobiljetter kan man ju aldrig få för många av.
    Film ses ju bäst på bio 😉

    Ha det bäst.

  4. Varje gång jag läser om pendeltåg och Götgatan ler jag. Min moster bodde i Märsta under hela min uppväxt (och flera år innan det), hennes barn bor i Uppsala. Så som tonåring när jag besökte min moster brukade jag ta pendeln mellan Uppsala och Märsta själv. Idag imponeras jag över att jag som endast gick i 7:an och bodde i lilla Orsa vågade göra det där, men hade väl mer mod på den tiden antar jag.

    Hur som helst jag blir nostalgisk. Götgatan var platsen där jag gick min doulautbildning och förälskade mig lite i miljön där.

    Tråkigt att stället hade slagit igen dock :/. Det kan lätt bli en besvikelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 − sju =