Med en väldig fart

Oj! Redan tisdag kväll.

Fredag:

Jag hann precis hämta hem Kingston innan det var dags att åka till jobbet. Det kändes verkligen inte bra att behöva lämna honom, men mina vänner jag hyr av lovade att titta till honom under kvällen.

Lucas lovade också att titta till sin morbror. Han blev så glad när Kingston kom hem igen. Som han har letat.

På jobbet överraskade man mig med att säga att man lagt märke till att jag varit väldigt mycket på covid-salen och att jag skulle få vara på vanliga IVA under helgen.
Den ena patienten hade dialys, det man brukar kalla prismadialys. Egentligen är det just den sortens dialysapparat som heter Prisma. På KS-Huddinge använder man Fresenius. Det är egentligen den jag är upplärd på. Men eftersom jag gillar att köra dialys så låtsas jag inte om att jag inte har fått utbildning på just Prisma. Principen är samma och kan man läsa innantill så är det inga större problem. Dessutom kan man ju faktiskt fråga. Har man jobbat med intensivvård i mer än 30 år finns ingen prestige att tappa om man ställer frågor och visar att man inte kan allt.

Hursomhelst tuffade dialysapparaten på i godan ro. Jag beställde in en sax för att öppna ytterförpackningarna på dialysvätskorna med. Mina stackars tumleder gillar inte att öppna tunga förpackningar. Annars ska man ju kunna riva upp dem.

Ute regnade det, men jag lyckades ta mig hem rätt torr trots allt.

Lördag:

Var nästan medvetslös när jag kom till jobbet. Hade en gigantisk sömnskuld. Men tiden gick snabbt eftersom det var mycket att göra.

Åkte hem. Vädret var dåligt, men det gjorde inget eftersom jag dels ville vara hemma med katterna dels ville vila. Lyckades i alla fall vara vaken lite mer än förra lördagen som jag sov bort helt och hållet.

Söndag:

En tung dag på jobbet. Men även tunga dagar tar slut. När jag kom hem kom U ut och sa att jag var välkommen in och äta ägg.

Jag tog vägen genom deras hus och kollade med Fia vad som gällde. Jodå, det bjöds te och mackor med ägg och sill. Dessutom nykokt rabarberkräm med gräddmjölk.

Jag gick hem till katterna och kollade att de hade det bra. Sedan gick jag in till Fia och U. Blev sittande där hos dem till efter midnatt.

Måndag:

Sov till ungefär 10. Gick upp och gjorde frukost och skrev en att-göra-lista. Åkte till Grand Samarkand för att kolla om de hade en baguette-plåt. Det hade de så jag köpte en.

Hämtade ut medicin åt Kingston. Han ska äta Losec ett tag.

Åkte sedan med retur och därefter till Stora Coop och köpte köttfärs. Var sugen på att göra köttbullar.

Passade på att fika lite på Stora Coop. Det r rätt skönt att sitta ner där en stund.

När jag kom hem gjorde köttbullar. Kryddade med rökt paprikapulver. Det blev gott. Det är en krydda jag aldrig använt tidigare. Bara vanligt paprikapulver.

Åt köttbullar med bea och potatis till middag. Sedan förpackade jag resten i 6 påsar och la i frysen. Köttbullarna alltså.

Kvällen var i stort sett slut och jag lyssnade på bok tills jag somnade.

Tisdag:

Vaknade hur tidigt som helst. Vid tre tror jag. Gjorde kaffe och lyssnade på bok. Somnade sedan om och gick upp vid 10.

Vad tittar Orvar på?

Han ser katten Katten, hon som är mamma till de söta kattungarna.

Efter frukosten åkte jag till sjukhuset för att försöka ordna med nytt behörighetskort. Det går ut snart, man får bara 6 månader i taget nr man är inhyrd i den här regionen. Annars brukar man få för den period man ska arbeta.
Det är en omständlig process att få ett nytt. Först ska en chef beställa det. Sedan sa säkerhetsavdelningen processa detta i 5 dagar. Däärefter ringer de beställande chef och kollar att det stämmer att det ska utfärdas ett nytt. Trots att just den chefen beställt ettt skriftligt. Sedan kommer de att ringa mig efter 1 till 2 veckor när jag är på avdelningen. Då måste jag sätta mig vid en dator och ringa upp dem. Tillsammans med en chef, eller annan person som är betrodd av säkerhetsavdelningen, och logga in mig och via telefon göra behörigheten. Normalt, i andra regioner jag varit, görs en beställning och sedan går man till säkerhetsavdelningen och det hela klaras av på 5 minuter. 🙂

Efter att jag varit hos den chef som var i tj’nst just nu gick jag för att fika. Efter lite funderingar hit och dit gick jag till Brovalls.

Satt där i godan ro tills det kom ett par som absolut skulle sitta jättenära mig. Då gick jag. Tror faktiskt inte att Brovalls skulle få godkänt. När det är fullt sitter man bara en meter från dem vid bordet bredvid.

På vägen till bilen ställde jag mig för att  läsa på kyrkans anslagstavla. Då kom en tokitant och gick inpå mig, cirka 30 centimeter. Men se då hade jag fått nog.
Jag blev skogstokig och skällde på henne. Och ja, jag såg att hon var just ”tokig”. Men psykisk ohälsa gör inte att man inte kan smitta och dessutom hade hon inte uppe i ansiktet på mig att göra. Alldeles oavsett.

Nu ska jag gå till C som skickat ett mess om att han grillar utanför sig. Jag blev inbjuden. Trevligt med lite lagom sällskap. Men jag tror att det alldeles snart börjar regna igen.

UPPDATERING:

Jodå, visst började det regna Meddetsamma jag stack ut näsan så kom regnet. Men vi satt inomhus och åt. Grillad fläskfilé, klyftpotatis och sallad. Både gott och trevligt!

Det här inlägget postades i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö. Bokmärk permalänken.

5 svar på Med en väldig fart

  1. Znogge skriver:

    Vilka intensiva dagar du har, framförallt när du jobbar. Så skönt att du fick vara på en vanlig avdelning i alla fall. Det var i alla fall ett bekant namn i din text och det var märket på dialysapparaten. Husse arbetade på Gambro i många år innan han började på sjukhuset så ett och annat har man snappat upp. Konkurrenter och så 😉

    Njut nu av lediga vardagar!

    Kram

    • Kraka skriver:

      Tack!
      Ja, det är skönt att vara ledig några dagar. Har väl tänkt resa hem nästa vecka, till stugan, om Kingston verkar stabil nog att orka resa. Det är ju lite stress i att sitta i bur 50 mil. Men han har precis ätit och nu ligger han på min kudde i sängen. Han verkar väldigt nöjd med att han fick komma hem från sjukhuset och ligger nära mig mest hela tiden om han kan.

      Sov gott!
      Kram

      • Znogge skriver:

        Ja, 50 mil i bil och bur kan vara ansträngande men hoppas att han är så bra så att ni kom iväg!

        • Kraka skriver:

          Vi får se hur det blir. Det är några dagar kvar tills på måndag. Men han verkar rätt okej. I alla fall när han får ta det lugnt här.
          Sen får vi ju se hur vädret ska bli. För det är inte så meningsfullt att åka upp den långa vägen och sedan sitta inomhus

  2. Iréne Jönsson skriver:

    Hej Monika! Skönt att höra att Kingston är hemma igen, hoppas allt är bra nu. Förstår att det är tunga långa dagar på jobbet. Ni är hjältar som jobbar i vården i dessa tider. Vi mår bra men är försiktiga var vi rör oss. Vill ju absolut inte bli sjuka. Hade varit så roligt att träffa dej men är orolig för att detta elände tar fart igen efter semestrar. Hoppas du får lite semester och kan koppla av med dina pojkar. Pussa på dom från oss och en stor kram till dej. Va rädda om er <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *