Efter frukost sorterade jag igenom några kassar med blandade papper och åkte sedan för att shoppa några lämpliga matvaror till eftermiddagens grillning.
När jag var klar bestämde jag mig för att dricka en kopp och äta en bakelse. Såg ut som att man lagt en Budapest i en liten skål.
Medan killen vid disken plockade fram det jag köpt kom en tjej, säkert inte 20 än för hon hade studentmössa som hon plockade med, av och på huvudet. Hon verkade märkbart nervös. För att inte säga hispig. Hon sprang fram och började beställa i en forcerad ton. Jag tog ett steg framåt. Då sa hon i en ton som vissa ungdomar har mot äldre: ”Står du i kö?!!”
På sätt och vis gjorde jag väl det, jag hade betalat och han höll på att lägga upp min bakelse. Men jag sa: ” Ja, jag håller på att få det jag köpt.” Jag tillade ”Men du verkar ha bråttom.” Hon tittade förvånat på mig. Jag fortsatte då med att säga: ”Du verkar stressad”.
Då svarar hon, vilket förvånade mig: ”Jag tycker om att vara så här”.
Jag sa: ”Okej, men akta dig så du inte blir utbränd”. Jag tillade att jag arbetat med personer som varit utbrända och då bytte hon ton mot mig. Det blev beundran och kanske en viss nyfikenhet och ett ”Åh, har du!”. Jag tillade att jag jobbat 48 år i vården och då blev hon nästan stum av häpnad. Hon trodde säkert att så gamla människor bara finns på ålderdomshem. Hon bad uppfordrande att få veta vad jag heter. Jag sa mitt förnamn och frågade efter hennes. Av artighet. För ärligt så var jag inte speciellt intresserad av denna hispiga människa. Men jag var lite road av hennes beteende. En sån man ser på film, men hon var på riktigt.
Sedan, när hon köpt vad det nu var hon skulle ha, stressade hon vidare. Själv satte jag mig ner och drack kaffe och åt min bakelse i lugn och ro.
När jag kom hem träffade jag nästa stolle. En i bostadsföreningens styrelse. Hon frågade hur jag mådde efter min olycka. Jag sa att jag varit ordentligt blå länge. Då säger människan till mig: ”Ja, så blir det när man är klantig”.
Jag blev verkligen riktigt arg. Fräste ifrån: ”Det klantiga i sammanhanget är att man inte halkbekämpat på gården. Det är det lag på!”. När hon skulle börja försvara att man inte gjort det (man är alltså urusel på att halkbekämpa och det går att se hur mycket bättre man är på det i grannföreningen) så gick jag in i min port. Jag bara kokade av ilska. Att gå på mig i slutet av april om att jag är klantig när jag halkar på glansis man inte ser i mörkret är väldigt oförskämt. Det var hon som tog upp ämnet dessutom. Men det är den här föreningen i ett nötskal. Mer misskött förening får man leta efter.
Nu är det i alla fall isfritt på gården och träd och buskar blommar. Längre fram kommer syrenerna.
Plockade ihop det jag skulle ha med mig och åkte till stugan för att hämta ytterligare två kassar sorterade papper som skulle destrueras.
Sedan gick färden vidare mot Eskilstuna. Vi var ett gäng som skulle grilla och jag hade initierat att vi också skulle elda. Jag hade fem kassar med papper som behövde destrueras. Sådana där man inte kan lägga i pappersinsamlingen. Speciellt inte där jag bor eftersom vissa medlemmar tar bilder med mobilen och sedan lägger upp på Facebook. Idioter skulle jag vilja påstå. Troligen är det väl inte olagligt om man själv gjort dem tillgängliga. Men det rör sig absolut i gråzonen kring PUL (som nog heter något annat numera).
Jag kom fram långt före F och de som åkte med honom. Det var en person på plats före mig i alla fall. Han hette också F vilket ju F, han som kallas S, också gör precis som min son. Det var även en annan F inbjuden men han hade jobb och kunde inte komma på dagen.
När alla var på plats grillade vi. Jag tyckte det var lite kallt, men jag är ju frusen av mig. Det var mulet och utan sol blir det gärna lite kallt.
När vi ätit klart hämtade jag mina eldningskassar och F, som kallas S, hade diverse bråte av trä han passade på att bränna.
Vi hade en riktigt fin Valborgseld. Det var fint att se på den medan det skymde. K hämtade en stol åt mig så jag kunde sitta och titta på elden. Han var väldigt trevlig, vi kramades både när vi hälsade och sa hej då. Vi skulle ses snart. Han betedde sig väldigt normalt. Men jag vet ju hur svårt det hade varit att övertala honom att följa med. Jag hade inte ens frågat eftersom jag utgick från att han skulle säga nej. Han brukar föredra att sitta ensam i sin lägenhet.
Sedan blev det dags för folk att åka hemåt. Jag blev kvar med F, som kallas S, för att ta ansvar för elden. Vi spolade mängder av vatten för att släcka och kyla ner. Det tog sin tid för det var hög värme. Men till sist verkade det vara både släckt och eftersläckt.
Plötsligt började det smälla runt oss. På alla sidor skickade folk upp fyrverkerier. Den här skulle jag tro är i Skogstorp. Men det var fyrverkerier i Hållsta också, där man dessutom haft en Valborgseld.
Till sist var det dags att åka hem även för mig. Jag hade fått göra kaffe till min dricktermos. Kände att jag behövde det. Hade druckit fyra Weird Weather (alkoholfri öl) under eftermiddag och kväll. Men inget kaffe.
På vägen ut till E20 hamnade jag bakom en EPA-traktor, en som var en liten bil, och där blev jag kvar tills den svängde. För antingen var det skymd sikt eller möte. Förstår inte att det är tillåtet att köa dem på vanlig, trafikerad väg.
Så fort jag var på E20 var det okej. Visst, en hel del trafik men ändå okej. Jag svängde av upp mot Läggesta och letade reda på min bullpåse jag visste fanns i bilen. Hade tänkt spara den till min kommande Växjöresa, men jag behövde den kände jag.
När jag kom hem var jag superdupertrött och la mig i stort sett meddetsamma. Klockan var långt efter midnatt och jag kände mig som om jag förvandlats till en pumpa. Vågade inte se efter i spegeln.
