Idag ställer Jetpack frågan Vilket är ett ord som beskriver dig?
Det finns väl många ord som beskriver mig. Men inget ord är heltäckande och beskriver mig så man får en helhetsbild.
Några förslag, men det finns många fler, på ord:
Hade förberett mig på att natten skulle bli en fortsättning på natten innan. Men så blev det inte. Eftersom Ljungby är ett litet sjukhus hade man bestämt sig för att patienten skulle vårdas på ett större sjukhus. Så när jag kom hade jag ingen patient.
Hann både fylla i en bunt papper och plugga en halvtimme. Ja, jag kunde till och med äta i lugn och ro. Men sedan kom det en ny patient och det blev plötsligt massor att göra. Det var läkemedel som skulle iordningställas, vi skulle iväg till röntgen för en datortomografi och prover skulle tas. Det mesta var redan gjort, men det räckte till. Det var från noll till hundra, rena ketchupeffekten.
Jag fick med mig både kollegan, undersköterskan och läkaren till röntgen. Jag frågade honom om han skulle följa med och han sa ja. Men sedan visade det sig att han antingen inte förstått min fråga eller inte lyssnat. Men när jag bett om ursäkt att jag varit otydlig (det tycker jag ju inte att jag var) och sagt att jag gärna ville ha med honom eftersom jag inte var helt bekväm i lokaler där jag inte varit förut. Jag tackade sedan att han följt med när vi var tillbaka på IVA. Inga problem sa han och jag tyckte att jag fått cred för att jag var lite ödmjuk. Jag hittar ju inte ens till röntgen.
De sista timmarna gick snabbt och det blev dags att rapportera och åka hem till Södra Ljunga. Jag gick och la mig mer eller mindre genast, hade ju inte så mycket tid att sova innan jag skulle checka ut.
Gick upp 10:20, hade snoozat ett par gånger, och packade ihop och bar ut mina saker till bilen. Dammsög och torkade golvet. Gick sedan ner och värmde resterna från i lördags och åt innan jag åkte. Typiskt nog var det sol, annars har det varit regn, dimma och grått hela tiden. Men den tiden kommer väl när jag kan gå ut och gå lite mer.
Jag var trött men det gick ändå bra att köra hemhem. Jag vilade ett par gånger utefter vägen. Drack kaffe som jag hade med mig och köpte en macka och lite fikabröd. Vis Sillekrog slumrade jag en stund i bilen.
När jag kom hemhem bar jag in hälften av packningen. vilade lite och åkte sedan till Stora Coop i Bromma Blocks. Hade en lång lista som skulle köpas. Det känns viktigt att göra inköpen på tisdagar, som är den dagen då Stora Coop ger 5%. Köper man mycket så blir de en rejäl slant.
Körde in på gården, bar in det jag köpt och resten av min packning. Blev plötsligt rejält utskälld. Det var Snufflan som kände igen min bil och säkert såg hon mig också. Det var en kompis till F som var ute med henne. Sedan kom F från tvättstugan och vi hann prata en stund. Sedan körde jag ner bilen i garaget och gick in till mig.
Satte mig i schäslongen och drack ett glas rött. Nu är jag ledig ungefär en och en halv vecka, men det är hur många saker som helst som är inbokade.
Idag ställer Jetpack frågan Vilken är den bästa komplimangen du någonsin har fått?
Har väl fått en mängd komplimanger genom åren, men den som gjort mig mest glad är en som egentligen inte jag fick.
Det var en ny personal på en av mina arbetsplatser som berättade att man sagt till hen att om det var något hen undrade så skulle man fråga mig. Det jag inte visste var inte värt att veta.
Nu är det väl inte så att jag är så där fantastisk. Jag kan verkligen inte allt. Men jag är på mitt 49:e år i vården, mitt 40:e som sjuksköterska och mitt 34:e som intensivvårdssjuksköterska. Så ja, jag har en massa erfarenhet. Men ändå är jag ny på jobbet på varje ny arbetsplats och precis lika osäker som man är när man inte är ”hemma”.
Dimman låg tät på söndagskvällen och bitvis såg jag knappt vägen. Men som tur är så är resan mellan Södra Ljunga och Ljungby kort. Totalt 1,6 mil mellan vandrarhemmet och sjukhuset, så själva resan på landsbygden är kanske 1, 3 mil. Gissningsvis. Men det är obehagligt att inte se ordentligt när man vet att det ofta springer djur över vägen. Och då menar jag större djur.
Det fanns en patient på IVA och det föll på min lott att ha ansvaret för hen. Det var en ordentligt sjuk patient i respirator och där vi skulle starta dialys. Det var redan midnatt när vi fick igång dialysen och sedan var det pyssel med provtagningar och läkemedel hela tiden och plötsligt var det morgon. Jodå, jag blev avlöst och kunde äta min nattlunch. Men jag åt den inne på expeditionen så jag skulle vara nära patienten om något hände. Vi har ju inte rast, bara måltidsuppehåll om arbetet så tillåter.
Innan jag avslutade mitt pass satte jag ner en ventrikelsond. Patienten skulle få sondmat. Det är mer fysiologiskt att få sondmat än ”dropp” och man väljer det som näring i de fall då det inte finns något som gör att man inte kan ge mat i magen. Jag försökte slingra mig undan den arbetsuppgiften med att säga till jouren att det kan väl ”dagen” göra. Men det ville han inte, han ville att vi skulle komma igång med näringstillförsel direkt. Så det var bara att bita i sura äpplet. Men det gick nästan för lätt, eller så kan man väl inte säga, men det gick geschwint och när jag gick hem hade sondmaten startats. Jag var väldigt nöjd med natten totalt sett. Tog åt mig äran av att proverna blivit klart förbättrade. Men då skojade jag bara förstås. Det var ju dialysen som gjort att patienten var bättre. Inte mina magiska fingrar…
Idag ställer Jetpack frågan Du ska resa landet runt. Flyplan, tåg, buss, bil eller cykel?
Jag har alltid tänkt mig att jag någon gång ska göra en resa med tåg och besöka i stort sett hela Sverige. Det borde ju fungera om jag inte har en enda tid att passa.
Men jag reser mest inrikes när jag har just det, tider att passa, och med tanke på att jag behöver komma fram i tid så blir det bil.
Ibland blir det bilen av kostnadsskäl. När F och jag skulle åka ner till Rammsteinkonserten i somras så kollade vi kostnaderna. Enkel, med tåg, Stockholm – Göteborg skulle kostat 2500 kronor enkel resa per person. Priserna var rekorddyra då på grund av att så många ville åka ner till konserterna. Det skulle blivit 10 000:- får oss båda, vi körde fram och tillbaka, med en liten bil kostar det inte mycket alls.
Jag vet att det är en miljöbelastning, men så länge man envisas med alla dessa lastbilstransporter så tänker jag inte ens överväga att sluta köra bil. Det är hundratals långtradare som jag kör om när jag åker hemhem eller neråt till jobbet. Varje gång och varje dag och natt när jag inte ens är ute och kör. Och på andra vägar än E4:an. Där har du den stora miljöbelastningen. Förresten släpper dikningen av våtmarkerna ut mer koldioxid än all privatbilism sammanlagt.
Lyckades sova riktigt länge. Visserligen vaknade jag vid 7-tiden, men somnade sedan om. När jag väl gick upp gjorde jag kaffe och åt två rostade, mina sista av mjukbrödet. Marmeladen tog också slut.
Satte mig i matrummet bredvid köket och drack kaffe och lyssnade på ljudbok. Lite senare värme jag en matlåda, har överskott, och åt som lunch.
Efter maten och disken gick jag upp till mitt rum och pysslade med lite saker vid datorn. Laddade mitt aktivitetsband och funderade lite kring ditten och datten.
Pluggade en stund, förbereder lite inför kommande kurser som börjar vecka 13. Det tar enormt mycket tid att läsa in all kurslitteratur och just nu har jag lite tid ”över”.
Pluggade etik, tittade på en bokrelease, Gud och andra orsaker, med Ulf Jonsson och Christer Sturmark och gick sedan ner i köket för att göra mer kaffe och diska det jag hade kvar på rummet sedan igår.
Vilade sedan, men sov inte, och sedan var det plötsligt dags att åka till jobbet.
Idag ställer Jetpack frågan Hur skulle du gradera sin självförtroendenivå?
Jag visste inte ens att det finns en skala för självförtroende. Det är väl som att gradera hur gravid man är. Antingen är man eller inte. Antingen har man självförtroende eller inte. Däremot tror jag, utan att ha fördjupat mig i frågan, att man skulle kunna gradera självkänsla. Det kan man ha i olika mått. De flesta verkar inte ens veta skillnaden.
Som svar på frågan, som ju börjar med ”hur” skulle jag spontant vilja svara: Inte alls.
Men om jag ska vara mindre elak mot den som konstruerat frågan så svarar jag:
Jag har ett gott, ja till och med stort, självförtroende. Jag vet vad jag kan och vad jag klarar av. Jag är tillräckligt förankrad i mitt självförtroende för att våga säga ifrån när det är något jag inte kan eller klarar av. För det har jag många gånger fått beröm av chefer genom åren. Man kan lita på att jag inte låtsas ha mer kompetens än jag har. Jag är inte rädd för att göra bort mig och/eller blotta kunskapsluckor och tillkortakommanden.
Det kändes bra att jobba. Bättre än jag trott faktiskt, jag är ju lite ambivalent till att jobba här. Men det är ju mest för att det är långt bort och för att det inte är Jönköping. Alla jag jobbade med hade jag jobbat ihop med tidigare, sånt ger trygghet. Till och med läkaren hade jag träffat tidigare, under min första period här. Både sjuksköterskekollegan och undersköterskan har jag dels jobbat med här dels i Växjö. Intensivvården är som en stor familj, överallt träffar man folk man träffat på andra sjukhus.
Efter jobbet åkte jag till Maxi. Det finns ingen Stora Coop här och Willys, som jag åker förbi på vägen hem till Södra Ljunga, öppnar inte förrän klockan 8:00. Jag vill ju helst ha Coops varor men det får duga med det som finns ibland.
Köpte lövbiff, potatis, vitlökssmör, tomater och en liten påse ostbågar. Jag är ledig inatt och tänker ha lite lördagsmys ikväll.
När jag kom hem la jag in min mat i kylen och gick upp på rummet. Fixade med några småsaker men gick och la mig rätt snabbt.
Vaknade vid 13-tiden, tror det var 13:05. Egentligen hade jag sovit för lite, men eftersom jag inte ska jobba inatt så gick jag upp. Gjorde kaffe och två rostade mackor.
Medan jag åt min frukost kollade jag upp vilka utbildningar och liknande som de tre frontfigurerna i regeringen har samt även han som verkligen styr. Måste säga, utan att skryta, att mitt eget CV är på en helt annan nivå. Inte för att jag någonsin brytt mig om att sammanställa ett komplett CV, men om jag hade gjort det. Dessutom finns det en hel del annat som saknas hos de nämnda personerna. Vardagskompetens kanske vi kan kalla det.
Ute var vädret som igår, inte alls lockande att gå ut. Kände att jag behövde lägga upp något slags plan för resten av lördagen.
Började titta på Svenska nyheter, men bestämde mig för att ta med en pluggbok och gå ner i köket och koka potatisen jag tänkte steka senare till lövbiffen. Men det blev inget pluggande, istället ringde jag L och vi bytte sedan till whatsapp och pratade långt längre än det tog för mina ganska stora potatisar att bli färdigkokta.
Pratade lite med en kvinna som också bor här, hon var rätt restriktiv med att berätta om sig själv. Hon sa att hon bor i Huddinge men inte så värst mycket mer. Så när hon pratade om att det finns ett sjukhus i Huddinge, Huddinge sjukhus som numera heter Karolinska Huddinge, så nickade jag lite och sa jo det gör ju det. Låtsades lite som att jag inte känner till det så väl. Den som känner mig vet att det är det enda sjukhus jag skulle få för mig att kalla mitt hemsjukhus, eller till och med moderskeppet ibland. Jag började jobba där i november 1978.
Gick tillbaka upp på rummet och tittade klart på Messiah Hallbergs program. Träffsäkert och underhållande. Men jag saknar Kristoffer Appelquist som var programledare före honom. Men Messiah är också bra.
Ett par minuter i 18 gick jag åter ner i käket och fixade till min lördagsmiddag. Det blev en matlåda också. Inte för att jag behöver fler matlådor, men det finns ju dagar att äta när jag kommer hemhem också.
Lyssnade på senaste avsnittet av Filosofiska rummet som den här veckan handlade om det nya kalla kriget. Lyssna! Mycket intressant.
Började titta på Sherwood, en krimserie på svtplay som bygger på verkliga händelser. Men jag övergick till min ljudbok efter halva. Inte för att den var dålig, men jag kände att jag sovit för lite och min rygg ropade imperativt ”Jag vill ligga ner”. Klockan var bara strax efter 20, så jag hoppades jag inte skulle somna. Ville verkligen njuta av min lugna lördagskväll.
Slumrade lite, cirka en halvtimme. Lyssnade på boken och vilade. En bra kväll trots allt. Hela lördagen var bra faktiskt. Förutom vädret förstås…
Idag ställer Jetpack frågan Vad gör dig mest orolig?
Jag känner mig väldigt orolig för att Sverige har en inkompetent regering. I kristider behövs kompetens för att styra och manövrera ett land. Den kompetensen saknas totalt. Man är mest intresserad av att ”ha makten”. Vad man ska ha den till verkar de inte ha en aning om. Istället skämmer de ut Sverige i hela världen.
Vaknade ganska exakt klockan 9:00. Av det fina, soliga vädret igår synten inga spår. Det var igenmulet. Tänkte att det väl var typiskt. Hade tänkt promenera på dagen och få lite lantluft före jobbet. Men det blåser alldeles hemskt också.
Gick ner i köket och gjorde kaffe och rostade två mackor. Sedan upp på rummet och satte mig vid datorn. En stund playTV piggar alltid upp. 🙂
Förmiddagen gick åt till att dricka kaffe i flera omgångar, se playTV, läsa och fundera. Ute var det grått, blåste och regnade.
När jag äntligen tittat klart på avsnitt 2 av Grace gick jag och la mig för en tupplur som förberedelse till natten. Det hade tagit en väldigt lång tid att titta på det där avsnittet eftersom jag hela tiden pausade och gjorde annat.
Jag sov i 29 minuter, men låg i alla fall i sängen 1½ timme. Det är hopplöst att sova före jag börjar jobba. Efter och mellan jobbpassen sover jag hur bra som helst.
Gick upp och gjorde först kaffe och åt ett par knäckemackor. Sedan la jag färg i håret och tittade på sista avsnittet av Grace. Duschade, tvättade håret och tittade klart. Ute höll det på att skymma.
Pratade med F på Whatsapp. Han och djuren mådde bra. Saknar mina katter så mycket när jag är borta. Ja, jag saknar förstås F också, men honom kan jag ju prata med.
Så blev det dags att plocka ihop och åka till jobbet…
