London, andra resan – Dag 1

Så var vi på plats på vårt hotell, London Woolwich Travelodge, efter en lång resa. Egentligen förstår jag inte varför det tog så lång tid med T-banan, förutom att vi åkte lite fel eftersom vi var trötta. Men när vi väl var på rätt station var det inte långt att gå.

Rummet är inget märkvärdigt, men verkar rent i alla fall. Kan inte mäta sig med det jag bodde på under förra resan.

Vi hade tänkt gå ut och äta när vi var framme, men vi köpte lite ätbart i en livsmedelsaffär istället. Vi var helt enkelt för trötta.

Dagen började tidigt för oss båda. Jag hade bara sovit lite drygt fyra timmar när jag var tvungen att gå upp. F hade dessutom kört från Skåne och knappast hunnit sova mer än jag. Vi hade en hel del saker som skulle ordnas innan vi kunde resa iväg.

K skjutsade oss i F:s bil och skulle sedan åka till uppfödaren med Snufflan. Det är gamla vänner till honom så han fick ju tillfälle att träffa dem också.

Imorgon ska vi ha fri sovning och sedan gå ut och äta frukost. På kvällen är konserten som vi är här för att se. Tennacious D.

Publicerat i Livet, Mammason, Resor | 2 kommentarer

Omstuvade planer på ont och gott

Fri sovning, men vaknade redan vid 6-tiden. Hade sovit hos katterna och började med att  servera dem kattmat och gjorde rent i deras lådor. Fixade kaffe och åt lite. Lyssnade på ljudbok.

Försökte ännu en gång nå banken om att ICA i Husby debiterat mitt köp flera gånger. Men nu tyckte de jag skulle avvakta minst till fredag och se om de extra debiteringarna försvann av sig själv. Just nu vet jag inte vem jag avskyr mest, ICA eller Swedbank. Det är alltid något skit med den där ICA-butiken och sedan ett elände att försöka få hjälp av Swedbank. Suck!

Till sist blev det i alla fall dags att åka. Det är inte lätt att hinna med saker när halva dagarna går åt till att försöka få ordning på alla problem som uppstår helt utan att man själv är orsak. Det är ständigt något… Suck!

Klockan var så pass mycket att jag insåg att jag nog var tvungen att tänka om. Jag skulle träffa M, en vän från förr som jag inte träffar så ofta. Sedans var 29 juni förra året.

Tog ett varv med dammsugaren i F:s lägenhet, det var fullt av katthår överallt. Gjorde en kopp kaffe och drack. Gick sedan ner till mig och bytte om och fixade till mig lite.

Orvar

När jag kom ut insåg jag att det varit en god idé att skippa kolonin och istället göra ärenden på stan innan M och jag skulle ses. Det var stekhett ute.

Åkte in till Odenplan och lämnade blod. Jag har varit kallad ett tag men inte hunnit. Jag tänkte hinna med tre saker innan jag skulle träffa M, kanske fyra.

Leverpastejen var slut, men jag tröstade mig med att vi fick en Katalan idag eftersom det var Internationella blodgivardagen. I  övrigt funkade det bra med ost. Vill jag ha leverpastej kan jag köpa det numera. I alla fall så länge so jag fortfarande jobbar.

Efter blodgivning och fika gick jag till provtagningen i Läkarhuset. Man får inte ha tagit blodprov inom en 14-dagarsperiod före blodgivningen. Det är inte ens någon idé att tjafsa om. För de 5 milliliter blod som min provtagning skulle innebära saknar de facto betydelse. Nu förstår jag ju att de flesta som tar blodprover gör det för att de möjligen är sjuka och då ska man inte lämna blod. Förstås! Men jag skulle göra min, något försenade, halvårskontroll av D-vitaminvärdet.

Efter provtagningen gick jag förbi Världens resor för att få hjälp med en synnerligen besvärlig blankett. Men han som skulle kunna hjälpa mig var inte på plats. Ledig just denna eftermiddag.

Fortsatte till min vaccinationscentral för att diskutera vad jag behöver för vacciner inför höstens resor. Vi enades om att jag ska komma i augusti och vaccinera mig mot rabies och mässling samt de orala vaccinerna samt få recept på malariatabletter. Övriga vacciner hade jag redan.

Sedan gick jag ut och in i olika affärer för att få svalka. Hela vägen ner till Radison där vi skulle ses. Jag var tidig eftersom jag tänkt kunna titta runt mer på stan. Men det var alldeles för varmt.

Jag satte mig inomhus och tog ett glas rosé medan jag väntade på M. Vi satt där och pratade en stund och gick sedan vidare till en restaurang på Gamla Brogatan jag sett på vägen dit.

Tagliatelle

Det hände några tråkiga saker på stan och jag ska skriva en anmälan till diskrimineringsombudsmannen. Himla trist faktiskt. Men det var en så tydlig åldersdiskriminering på restaurangen vi åt på. Gamla tanter måste faktiskt också få finnas ute i samhället och inte stuvas undan på äldreboenden. Jag blev faktiskt gråtfärdig av behandlingen, medan M blev skitförbannad för att uttrycka sig milt. Det var ett tjejgäng någonstans i åldersgrupp under 30 som ville ha oss flyttade till annat bord för de ville inte sitta bredvid tanterna. Istället för att sätta ner foten och säga ifrån bejakade restaurangen att vi skulle flyttas till annat bord. Men då bad vi om notan och gick. Någon måtta för det väl ändå vara! Inte en krona i dricks gav vi. Trots att maten varit god och att vår servitör varit mycket trevlig. Men det var innan tjejgänget kom. De hade tjuvlyssnat på vårt privata samtal och sedan gått in och klagat på vad vi pratade om. Det finns inte ord för hur upprörd jag blev och är. Jag sa faktiskt åt dem när vi var tvungna att gå att det var dålig stil att sitta och tjuvlyssna och sedan gå  in och klaga på det man hört. Men de var av den ullen att de inte alls förstod att de betett sig illa. Här är inte ens ett Suck! tillräckligt. Jag blir så trött!

Åkte sedan hem och gick upp till F:s lägenhet och katterna. De fick sin kvällsmat och var nöjda med det.

F skulle komma hem under natten och jag gick och la mig medan jag väntade. Jag hade hans nycklar så han skulle inte komma in utan mig.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 5 kommentarer

Inte slö, men ganska ineffektiv

Trots att jag har mycket att göra innan nästa jobbsjok var det ingen idé att ha annat än fri sovning på morgonen.

Så fort jag vaknade mötte jag Kingstons blick. Han såg pigg ut. Tänkte att han nog var hungrig. Men icke då. Han ville inte äta. Nosade bara på maten. Orvar åt lite av den maten men lite senare krafsade han på golvet på det där sättet som när katter vill täcka över något.

Serverade Kingston annan mat och då gick det bra att äta. Han är nog återställd efter vaccinationen igår. Kingston är en mycket känslig katt, höll ju nästan på att dö 2017 av en tarminflammation. Det är därför jag daltar lite extra med honom. Han behöver äta ordentligt och ha lite extra omsorger.

Drack kaffe och åt ett par vaniljmunkar. Av någon anledning är det ofta extrapris på fyllda munkar. De här köpte jag på ICA, men Coop har också extrapris på dem nästan hela tiden.
Tog det lugnt, hade beställningsvin att hämta i Barkarby och där skulle man öppna klockan 10:00. Ville hämta innan jag åkte till stugan.

Vid halv elvatiden gav jag mig av, men lämnade en hel del av mina saker kvar hemma hos F. Behövde ju ändå åka dit och se till pojkarna lite senare.

Började med att gå till återvinningen med ett gäng förpackningar. På tillbakavägen kollade jag  om det kommit någon post, vilket jag inte förväntade mig eftersom det kom post igår. Har ingen koll på vilka dagar det kommer post, det är två olika aktörer som delar ut post och jag tror att de delar ut samma dagar och att det är måndag, onsdag, fredag ena veckan och tisdag, torsdag den andra veckan. Men jag har ärligt talat ingen aning. Det kan ju gå en vecka eller två, utan att jag får någon post och vissa veckor ramlar det in högvis varje utdelning.

Hämtade ut bilen från garaget och åkte till Barkarby där jag hämtade två flaskor beställningsvin, Winston the Furminister.

Sedan åkte jag till IKEA för att dricka kaffe och äta en räkmacka. Bara det. Men jag tog en sväng sedan och hittade ett par småsaker som jag verkligen behövde.

Åkte sedan till Plantagen för att köpa Täckbark. Köpte 5 säckar. Vågade inte köpa 10 som jag nog egentligen behöver. Var lite i valet och kvalet om jag ändå skulle lassa in 10 säckar och gå in och betala för 5 till. Men sedan tänkte jag att jag kan göra det nästa gång jag åker förbi. Jag har trots allt en liten bil och att överlasta är knappast bra.

Nu var det dags att åka till stugan, äntligen. Bytte om och rensade en del ogräs och rensade lite mer i taggbuskjungeln. Det var väldigt varmt i solen och jag var tvungen att vila flera gånger och dricka saft.

Till sist var det dags att byta kläder igen och åka hemhem. Jag behövde ett bad och en hårtvätt.

Det var himmelskt att ligga i det varma skumbadet. Verkligen något jag behövde. Ska träffa en person imorgon och vill ju åtminstone vara lite ren.

Plockade med mig några saker och gick upp till katterna. Nu var Kingston riktigt hungrig och vill ha mat genast. Det fick han. Orvar vill också ha mat, men han är inte lika hungrig eftersom han äter en hel del torrfoder också. Kingston äter också torrfoder om han tycker det behövs. Men han vill helst ha mjukmat.

Gjorde lite föreningsarbete, kassörsuppgifter. Drack kaffe och sällskapade med katterna. Insåg att klockan var mycket.Började bli sovdags…

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 2 kommentarer

Läkarbesök och sedan en lång vila, längre än planerat

Vi skulle vara hos på hos doktorn 11:15. Men eftersom jag visste att det kunde bli besvärligt att komma iväg startade jag tidigt med förberedelserna.
Orvar fångade jag in i förbifarten och packade in honom i buren. Men då hade ju Kingston sett vad som var på gång.
Jagade ut Kingston från skyddsläget under soffan och till sist så var även han infångad och förpackad.

Hämtade bilen och bar sedan ner katterna. De var lugna när de väl var i burarna. Så det var inga problem. Körde sedan till djursjukhuset och var rejält för tidig.
Vi fick vänta ganska länge men var ändå klara innan vi ens skulle varit där. Tror innte ens att de fattade vad som hände. Veterinären var väldigt flexibel och stack dem i nackskinnet inne i burarna. Sedan åkte vi hemåt igen. Nu ska de tillbaka om ett år.
På vägen tillbaka köpte jag en korv i frenchbröd och en kaffe. Kaffet glömde jag dricka, det blev kvar i bilen.

Jag stannade hos pojkarna i flera timmar. Läste att man ska ha dem under uppsikt några timmar även om biverkningar är väldigt sällsynta. Använde tiden till att vila och att lyssna på ljudbok.

Kingston verkade lite hängig, ville inte äta, och jag ville inte lämna honom. Funderade på om jag skulle ge mig ut och äta något och sedan komma tillbaka.

Efter att fått info om en annan sak som hänt i familjekretsen kände jag att jag inte vill lämna mina kattpojkar ensamma.

Gick ner för att hämta kaffe och mackor och sedan gå tillbaka. Men när jag kom ner låg en avi för ett brev och jag bestämde mig för att hämta det meddetsamma.

När jag ändå var uppe i centrum, en mindre trevlig upplevelse med ett gäng gängpojkar som blockerade vägen, passade jag på att gå in på den hopplösa ICA-affären. Köpte mat, choklad och vaniljmunkar.

Hämtade kaffe hos mig och senaste Släkthistoria. Sedan var jag strax tillbaka hos kattpojkarna och värmde min mat.

Kålpudding

I brevet jag hämtade, som visade sig vara ett paket, fanns en picknickfilt med Klara:s logga. Årets sommarpresent. Troligen har det väl funnits ett kort med, men paketet var öppet i hela ena kortsidan så det hade nog ramlat ut. Klara ger alltid en sommarpresent och en julklapp.

Orvar gick omkring lite, men Kingston var riktigt slö. Ville inte äta. Men jag fick helt enkelt avvakta. Minns ju hur sjuk jag själv blev efter senaste vaccinationen.

Kingston vaknade till och ville äta. Men han orkade inte hoppa upp på katternas matbord så jag ställde ner maten på golvet och då åt han ordentligt.

Hade ett långt telefonsamtal och sedan blev det sovdags. Måndagen var slut.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 7 kommentarer

I valet och kvalet

Hade tänkt gå upp riktigt tidigt på söndagen men jag orkade väl egentligen inte upp förrän vid 8-tiden. Men jag var vaken och snoozade. Till sist gick jag ut och drack kaffe. Efter första koppen fick det även bli ett par rostade mackor.

Slutligen kom jag i alla fall igång och hämtade vagnen. Körde sedan tre fulla lass med kvistarna som jag klippte och sågade ner igår. Det var varmt och svettigt. Speciellt sista biten upp till kvistkomposten är jobbig eftersom det är uppförsbacke där. Men annars tycker jag inte vagnen är så tung i sig själv som alla säger. Det är absolut inte tyngre att dra den på slätmark än att vända en 120-150 kilo tung intensivvårdspatient. Jag är faktiskt hyggligt vältränad trots att jag inte tränat på ett bra tag. Jag sliter ofta med annat som är tungt istället.

Hur som helst bestämde jag mig för att äta lunch, rostbiff och potatissallad, och dricka en kanna saft. Sedan skulle jag ta en tupplur. Det blev en lång tupplur och sedan blev inget mer gjort denna dag.

Jag vakande till och drack kaffe, men fortsatte att vila och lyssna på bok. Jag var helt enkelt trött. Både av slitet i värmen men också av både den gångna vårens arbete och det kommande. Jag har längtat så efter sommaren och nu längtar jag bara efter att den ska vara över. Eller, för att vara mer exakt, att de åtta veckorna med ensamarbete ska vara över. Inte så att jag inte räknar undersköterskor som arbetskamrater, men de kan inte och får inte göra mitt arbete. De får inte ens gå in i läkemedelsrummet och hämta något. Det får formellt sett inte läkaren göra heller och därför kan man inte räkna med att de hittar det man behöver. Det enda handfasta råd jag fått är att gå igenom alla scenarier som skulle kunna hända. Det finns ju tusentals och min hjärna får inte en lugn stund. Samtidigt måste resten av livet rulla på. Inte minst den där inspektionen som görs i föreningen stressar mig. Enligt föreningen ska allt arbete vara klart före midsommar. Man går runt med tumstock och mäter häckarna och kollar detaljer som är oväsentliga för människors överlevnad. Det som verkligen är viktigt har de flesta inte ens en aning om.

Jag behövde åka till katterna och ge dem kvällsmat, F är bortrest och just nu är kattpojkarna inte med honom. De var ju med honom i Skåne en vända tidigare.
Jag var väldigt i valet och kvalet o jag skulle åka fram och tillbaka eller sova hemmahemma. Men bestämde mig för att stanna i Husby. Det är ett läkarbesök inbokat idag, måndag, på förmiddagen.

När jag hade kontakt med F på sms sa han att jag kunde sova hos katterna i hans lägenhet. Så det gjorde jag. Det var mysigt att ha dem nära.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 4 kommentarer

Fem en fredag v. 23: Harmoni

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. När var du senast mest balanserad?
  2. Hur är ditt liv när du känner ro i kroppen?
  3. Vad får dig att stressa ner?
  4. Vilken del av ditt liv skulle behöva lite mer harmoni?
  5. Vad för hobby eller aktivitet ger dig mest avkoppling?

 

  1. Ja, det var väl en bra fråga. Det finns alltid en massa som ska göras, ligger efter, ställs krav om och så vidare. Men jag kände mig nog rätt balanserad när jag var i London och kunde ta dagarna som de kom.
  2. Det korta svaret är nog ”balanserat”. Jag är troligen ledig, mina nära och kära har det bra och det finns inget ogjort på de mest akuta ”att-göra-listorna”.
  3. Varma skumbad och att vara med mina katter.
  4. Jobbet. Speciellt på sommaren då vården är ett enda stort kaos. Dock finns det undantag. IVA Jönköping kändes inte det minsta kaotiskt när jag var där sommaren 2022. Den kommande sommaren ger mig däremot en skräckfylld ångest. Det här blir min sista sommar jag tänker jobba. Då är det bättre att jobba mer under resten av året. Kan tänka mig att göra enstaka nattpass på Karolinska Huddinges postop. Men det handlar i första hand om att jag jobbat där länge och känner mig trygg med arbetskamraterna. Inte på att den avdelningen skulle ha en bra ledning. Vet egentligen inte hur ledningen är för man byter chefer oftare än jag byter underkläder. Sånt är aldrig bra!
  5. Läsa, eller lyssna, på deckare. Se film. Lyssna på bra musik. Bara-vara-tid.

 

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 3 kommentarer

Den här veckans version av lördag

Hade fri sovning och vaknade vid åttatiden. Det var sol ute och jag gjorde kaffe. Satte mig ute och efter en stund hämtade jag lite knäckebröd också.

F skulle lämna en nyckel till mig och vi bestämde att han skulle hämta upp mig och vi skulle åka till Willy’s. Han skulle åka till Småland eftersom en av hans nära vänner fyller år idag.

Jag behövde lite rostbröd och en portion färdigmat till lunch. F gick in och handlade medan jag passade Snufflan i bilen. Sedan skjutsade han mig hem till stugan och åkte.

Det tog inte lång tid innan jag förstod att min mobil låg kvar i hans bil. Jag rusade in till en granne och bad att få låna telefonen. Han såg väldigt misstänksam ut så jag skyndade mig att förklara vad som hänt. Så då hämtade han sin telefon.

F kom tillbaka med min telefon och åkte sedan igen. Han hade inte kommit så långt, men det tar alltid tid att ta sig tillbaka. Det är ju inte precis bara att vända.

Jag jobbade med min taggbuskjungel, Det är sommarens projekt. Ja, jag ska ju förstås måla klart huset och förhoppningsvis hinna måla en andra omgång också. Men så värst mycket mer lär jag inte hinna den här sommaren.

En jättehög med bortklippta och nedsågade taggbuskar. Att det kan finnas så mycket taggbuskar… Suck!

Åt lunch och drack saft. Det var så varmt och jag drack i stort sett upp hela kannan med saft.

Fåglarna hade haft ett bo på den gamla stubben. Men det var förra årets bo och nu övergivet. Men väldigt välbyggt.

Stubben är alldeles ihålig och jag har tänkt mig att ha lite blommor på den.

Ska fortsätta i taggbuskjungeln imorgon. Det finns mycket taggbuskar kvar. Dessutom en massa ogräs som ska bort. Men jag har, precis som Sickan, en plan.

Framåt kvällen bytte jag kläder och åkte hem till F och matade mina katter. De blev glada när jag kom. Men ännu gladare blev de säkert när jag gick. Gav mig på dem med en borste och när de kommit fria gömde de sig. Ingen av dem gillar pälsvård.

Åkte tillbaka via Bromma Blocks där jag var inne på lite shopping på Stora Coop. Ville ha sushi. Tänkte sitta ute och mysa. Men ack vad jag bedrog mig…

Jag köpte lite olika matvaror och åkte hem till stugan. När jag klev ur bilen insåg jag att det var kallt. Verkligt kallt. Ingen satt ute och jag gick in och satte mig i sängen med vin och sushi.

Lyssnade klart på en ljudbok och tittade sedan en stund på Muren på playTV. Sedan var den här lördagen slut.

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 6 kommentarer

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Den här dagen bara försvann, Jag som hade tänkt hinna så mycket. Men jag var trött och behövde först sova ut. Trots att jag inte hade något alarm på fick jag bara ihop 5½ timme. F skulle väckt mig klockan 7:00, men det gjorde han inte eftersom han tänkte att jag behövde sova. Istället blev jag ju stressad. Hade lovat passa Snufflan när han skulle göra ett ärende där hon inte kunde följa med.

Snufflan skötte sig riktigt bra och klagade bara lite. Hon låg bredvid mig och sov och ibland hade ho huvudet i mitt knä. Men hon vill gärna påpeka hur synd det är om henne som är lämnad alldeles ensam och övergiven.

När F var tillbaka var det meningen att jag skulle åka till stugan. Men först ville jag äta lunch. Åkte till en av mina absolutta favoritrestauranger. 🙂

Man håller på och bygger om inne i varuhuset och jag gick därför bara snabbt genom nedervåningen. Det enda jag köpte var blå plastkassar. Ska förvara ved i dem har jag tänkt.

Sedan skulle jag alltså till stugan. Trots att det var fredagseftermiddag. En mycket dålig idé. Men jag var orolig för mina tomatplantor och ville dit och vattna dem.

Det tog lång tid att komma fram och när jag väl var där var klockan runt halv sju och jag kände att jag inte hade lust att ta ta i något alls. Det får bli nya tag imorgon.

Det var inge akut fara med plantorna, men jorden var torr så de behövde vattnas.

Drack ett glas vin, lyssnade på ljudbok och såg lite playTV. Bestämde mig för en tidig kväll och försöka sova igen några timmar.

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 4 kommentarer

Maybe It’s Because I’m a Londoner – Dag 4

Vågade inte ha fri sovning, var rädd att det skulle bli stressigt om jag vaknade sent. Men jag vaknade före alarmet så det var ingen fara.

Började dagen med kaffe och den russinbulle jag hade sparat för att ha som förfrukost.

Jag gillar just de här bullarna. Lite som ett wienerbröd kanske, men inte lika smuligt.

Efter kafffet packade jag och tog sedan en dusch. Klädde mig och kollade jag inte glömt något. Här gällde det att komma ut ur rummet i tid, man hade tagit en rejäl deposition som jag verkligen inte ville bli av med.

Lämnade in min resväska på förvaring på hotellet och gick sedan ut. För första gången var det fint väder med sol och varmt. Annars har det varit mulet och kallt hela tiden.

Gick ner till Bayswater Road, över gatan och in i Hyde Park, eller egentligen Kingston Garden, vilket alltså är en annan del av parken än där jag gick igår. Men de är numera som en enda park.

Började med frukost. En betydligt povrare än riktig engelsk,men i stort sett lika dyr. Dessutom visade det sig vara sådant där surdegsbröd som jag egentligen inte gillar. Men jag blir ju mätt av det. För mätt, står mig upp i halsen större delen av dagen.

Det var massor av folk i parken och fullsatt på serveringen. Blev tvungen att sätta mig i skuggan. Så då åkte tröjan på igen.

En bred gata genom parken där folk cyklade, åkte bil (!), joggade och promenerade med sina hundar.

Det här ser man överallt. Olika minnesplatser för  Prinsessan Diana. Det råder inget tvivel om vem engelska folket anser vara deras rättmätiga drottning.

På den här plattan med Diana och tre barn står prinsarnas namn. S det var ju rätt givet att man utgår från att pojkarna är hennes söner och därför funderar över vem flickan är snett framför Diana.

Jag funderade en hel del över flickan och frågade till sist en av dem som vaktade i parken. Nej, det är inte prinsarna, det är tre barn vilka som helst. Han berättade att han tyckte det borde finnas en skylt som berättar det för han får ofta frågan vem flickan är och om Diana hade en okänd dotter.

Äntligen fick jag syn på en ekorre. Den drack vatten ur dammen och befann sig där en bra stund.

Blandningen av vallmo och blåklint är så vacker. En och annan prästkrage hade smugit sig in också.

Kensington Palace där Charles och Diana bodde och där sedan Diana fick bo kvar även efter skilsmässan. Idag bor bland andra Prins Edward med hustru samt Prins William med familj där. Det var jättelång kö för att komma in på visning. Jag avstod, sådant kan man ägna sig åt en regnig dag.

Ytorna är enorma. För picnic, lek och rekreation. Visst, vi har Hagaparken men där har man ju spärrat av det mesta numera.

Det här kallar jag gräsklippare! Där ligger min lilla ”hushållsapparat” helt klart i lä.

Jag lämnade parken och gick till The Swan. Var väl egentligen inte hungrig, men insåg att jag behövde äta något inför resan.
En mycket god tomatsoppa med lite bröd. Ett glas rött till det. Det var mer än 8 timmar tills jag skulle köra bil.

Gick tillbaka till hotellet och hämtade min väska. Gick till tunnelbanan och påbörjade resan ut till Gatwick.

Den här gången var det något med min stickade tröja säkerhetsmänniskorna störde sig på. Vet faktiskt inte vad. Ibland undrar jag om de inte stör sig för störandets egen skull. Något jag aldrig sett förut var att många, kanske alla?, som hade resväskor som handbagage var tvungen att tömma allt och lägga i de där plastbackarna. Man skrek och ryade med folk. Även med mig om min tröja. Här var det inte service som gällde. Det var maktutövande. Man fick också en massa obegripliga, motstridiga order om vad man skulle göra och hur man skulle gå. Jag har varit i London många gånger, och på andra platser i världen. men aldrig varit med om en så onödig aggressivitet. Jag blev i alla fall genomsläppt efter att min stickade tröja fått göra en egen färd genom kameratunneln. Det finns inge logik i vad man hänger upp sig på. Det kan vara precis vad som hest. Suck!

Ännu en gång bestämde jag mig för att äta, eller snarare fika, för att fördriva tid. Men här blev det verkligen ett exempel på att saker inte blir som an tänkt sig med ändå blir bra trots allt.

Det är inte alltid lätt att hålla koll på vad saker heter när och fjärran. Beställer man en ”toast” i Sverige får man för det mesta en varm macka med ost och skinka. Men i England får man ju förstås, vilket jag ju egentligen visste om jag tänkte efter, rostat bröd. Så det var två rostade skivor bröd med två smörpaket som dök upp ihop med mitt svarta kaffe.
Ärligt talat vet jag inte om det jag tänkt mig heter Croque Monsieur i England, eller om det bara är i länder med latinska språk. Jag får väl prova någon annan gång…

Till sist  blev det dags att gå till gaten och sedan om bord på planet. Jag hade fått en fönsterplats och som tur var var mittenplatsen ledig. För den unga kvinnan, alltså inte ett barn eller tonåring, grisade med sin medhavda smörgås och det tog en bra stund innan hon fick fram en servett och torkade bort smör och dressing som hon hade i ansiktet. Sedan fortsatte hon hela resan med att smaska med öppen mun och verkligen bete sig äckligt. Så osmakligt!

Jag tittade ut genom fönstret och kunde följa en spektakulär solnedgång.

Vi landade nog i tid tror jag. Glömde kolla. Min väska kom strax innan jag nådde bagagebandet och jag spran sista biten för att fånga den innan den skulle ta ett varv till. Sedan gick jag den långa vägen genom Arlanda till terminal 4 där jag skulle hämtas av Benstocken. Man håller på med något vägarbete utanför terminal 5 och därför kan inte bussar hämta där.

Jag pratade med F i telefon, han var ute och gick med Snufflan, och vi bestämde att ses vid McD och äta varsin burgare. Alla tre, Snufflan äter burgare utan tillbehör men med bröd.

Jag hade egentligen längtat efter ett varmt skumbad, men var alldeles för trött och gick och la mig istället. Somnade ganska snabbt.

Maybe It’s Because I’m a Londoner är inspelad av många artister. Här är det Flanagan & Allen som sjunger

Publicerat i Livet, Resor | 4 kommentarer

Streets of London – Dag 3

Den som kan vara glad för lite har mycket att vara glad för brukar man ju säga. Igår, innan jag skulle sova, fylldes jag av tacksamhet och glädje över att jag inte behövde ge mig ut i korridoren för att gå på toa. Jag har en alldeles egen toalett och en egen dusch. Jag är faktiskt väldigt trött på att dela med andra. Även om jag inte tänker på det så ofta.

Idag var det alltså onsdag. Jag vaknade tidigt, men lyckades sedan få till ytterligare en timme sömn. Ändå kom jag inte upp i sju timmar vilket varit önskvärt. Men det fick väl duga ändå.

Efter lite lyssnande på två avsnitt av en podd, Sweet Bobby, som består av 6 avsnitt, bestämde jag mig för att duscha, klä mig och gå ut för att skaffa frukost.

Jag satte fart mot The Swan direkt, ni vet stället där jag åt Club Sandwich första dagen. Jag hade sett skylten där det stod att de hade Full English breakfast.

Det var verkligen svinkallt och att sitta ute, trots att det skulle varit mysigt, var inte att tänka på. Minns inte om det var 12 eller 14 grader ute denna morgon, men oavsett alldeles för kallt.

En rejäl frukost att stå sig på en hel dag. I alla fall nästan. Här fick jag två stekta ägg, bacon, korv, bröd, smör, vita bönor och något slags paltbröd. Naturligtvis beställde jag en stor kopp svart kaffe att dricka till maten.

Innan jag gick besökte jag toan. Den låg en trappa upp. Jag an inte låta bli att förundras över dessa smala, vindlande trappor som man ska antingen upp eller ner. Bara det är ett fullt hållbart skäl att hålla sig i trim. Helt i klass med mina två ”käpphästar”: Gammal är jag först när jag inte längre kan gå ner på huk och kissa på vandringar/gå på de där toaletterna som är ett hål i golvet eller när jag inte längre kan knäböja i samband med nattvardsgudstjänst. Men de där trapporna går heller inte av för hackor och jag ska lägga till dem på min lista. 🙂

Hur som helst hittade jag det här anslaget på toaletten. En bra idé verkligen som vi borde   ta efter i Sverige.


När jag kom ut var det fortfarande lika kallt och jag tog mig över Bayswater Road och gick in i Hyde Park för att promenera. Parken är stor och bjuder på mycket. Tyvärr såg jag inga av de ekorrar jag brukar tycka är så söta. Vet inte om jag var i fel del av parken eller om de inte längre finns kvar. Men det fanns mängder av fåglar och blommor att titta på. Till sist, men det var segt, kom solen fram.

The Diana, Princess of Wales Memorial Fountain

Det är en enorm anläggning med vatten som rinner åt båda hållen och där man kan gå i vattnet om man vill. Den är byggd på ett sätt som ska symboliserar Dianas liv. Med strömmar och virvlar. Ett mångfacetterat liv skulle jag tro. Men är det inte så för de flesta av oss? Att livet tar olika riktningar och att det stundtals är turbulent.

De här fåglarna var helt orörliga och jag funderade på om de ens levde. Men jodå, det gjorde de. De sov, även den fågeln som stod upp. Jag gjorde lite läten och då rörde de på sig, tittade på mig och fortsatte sedan att sova. Snacka om att vara trött! Där ligger till och med jag i lä…

Sova var nog inget det här svanparet kunde ägna sig åt mitt på dagen. De hade två småttingar att ta hand om.

Jag skulle kunna gå en hel dag och bara njuta av alla olika växterna som fanns. Tyvärr var det lite för kallt, trots solen.

Här var de barnkammare

Hittade ett café, eller en restaurang var det väl egentligen, och drack en kopp kaffe och satt och tittade ut över vattnet.

Ännu en förälder som passade sina barn

Och en till…

Jag fortsatte min promenad och kom ut ur parken på andra sidan. Nu var det gatutrafik, långt från parkens lugn, som gällde.

Men nu började jag bli trött i benen och letade efter en tunnelbanestation. Eller en lämplig buss. Det visade sig vara svårare ä jag tänkt. Men till sist så…

För att komma till min station, Bayswater, var jag tvungen att byta i South Kensington. Jag blev sittande där en bra stund för just mitt tåg tog tid på sig att komma. Tänkte på hur lätt det är att hitta i Londons tunnelbanesystem, man har så bra och logiska skyltar. Tråkigt bara att brexit gjort att man inte på ett enkelt/prisvärt sätt kan titta på kartorna i mobilen. Men jag kollade upp platser hemma på rummet, tog ett foto och vips hade jag en karta över det aktuella området.

Var tillbaka på hotellrummet på eftermiddagen för att vila, duscha och klä upp mig lite. Hade köpt två russinbullar på Sainsbury’s. Fikade lite och lyssnade på ljudbok.

Traskade iväg i lagom tid för att vara säker på att hitta. Jag skulle åka till Baker Street och sedan gå till kyrkan St Cyprian’s Clarence Gate. Det var verkligen inte långt att gå, men jag frågade om vägen och fick helt motstridiga besked. Men till sist så kom jag fram.

Jag var där ungefär en halvtimme innan det skulle börja. Hann hälsa på Petters föräldrar, som han presenterade mig för eftersom vi aldrig träffats tidigare.

En mycket vacker och pampig kyrka, som gjord för en ceremoni av dignitet. Det var nio unga män och kvinnor som denna kväll skulle bli Licensed Lay Minister. En titel och funktion som inte finns i Svenska kyrkan.

Londons biskop, Dame Sarah Mullally

Petter är mannen till vänster i bild

Efter ceremonin och när alla tagit de foton man ville bjöds det på vin och snacks. Mingel och möjlighet att byta några ord med både dem man redan kände och nya människor.
Jag passade också på att lämna över min present till Petter. Ett bidrag till kyrkans arbete för hemlösa i London.

När vi druckit ur våra glas och samlat ihop oss gick vi till en restaurang en bit bort. Klockan var mycket och det var många som redan stängt sina kök så det blev slutligen så att vi gick till en pizzeria. Det var Petter, hans föräldrar, en av hans vänner från Oxford och jag. Petters pappa bjöd oss alla på middagen.

Jag valde en pizza florentin, alltså en med spenat. Det var ägg, oliver och annat gott på den också.

Även trevliga kvällar har ett slut och vi skiljdes utanför restaurangen. Petter pekade ut var jag skulle gå ner till tunnelbanan. Problemet var bara att där var grinden redan stängd. Det var den även vid nästa nedgång jag provade. Men till sist hittade jag en öppen på andra sidan stora gatan. Jag var verkligen inte sugen på att behöva leta efter en buss hem. I många storstäder slutar tunnelbanan gå tidigt. Före midnatt i många fall. Vi vet inte hur bra vi har det hemma i Stockholm. Men det finns ju nattbussar i London och de fungerar alldeles utmärkt. Inte alls samma stök som hemmahemma.

Det var mycket liv och rörelse på gatan när jag kom ut från tunnelbanan vid Bayswater. Men jag gick raskt mot hotellet och på en bakgata fick jag syn på den första katten jag sett på den här resan. Hundar är det däremot gott om. Men inga som springer löst på gatorna förstås.

Katten var snabb och jag han knappt få upp kameran innan den var borta. Men det var säkert en trevlig katt, om jag bara fått lära känna den.

Streets of London är inspelad av många, men favorit är med Ralph McTell

Publicerat i Livet, Resor | 3 kommentarer