Kraka

Hade behövt fri sovning i morse, men jag hade helt enkelt inte tid. Drack kaffe och åt frukost, klädde mig och gick till T-banan. Tanken var att jag skulle kommit iväg ännu tidigare och varit på plats när de öppnade klockan 10:00. Men jag var i alla fall inne vid T-centralen vid 10-tiden. Sedan promenerade jag till mitt vanliga vaccinationsställe på Birger Jarlsgatan.

Det var inte alls mycket folk och jag fick bara vänta en kort stund. Jag fick ett stick i varje arm. Influensasprutan gjorde faktiskt jätteont medan Covidsprutan i stort sett inte ens kändes. Båda var gratis och sedan var jag tvungen att sitta där i 15 minuter.
Satte timern i mobilen på 15 minuter och tog upp min bok. Exakt när det gått 15 minuter tackade jag för mig och gick.

Tog en fika på 7-eleven. Det är rätt bedrövligt med allt förpackningsmaterial. I bästa fall är det inte plast i påsarna, man kan ju använda bland annat majs för att åstadkomma plastliknade material.

Traskade runt på stan och upptäckte att affärerna öppnade klockan 12:00. Så det blev mest fönstershopping. Men jag var inne hos Happy Socks och köpte en ask med tre par sockar med katter. Var sugen på julsockar också men avstod den här gången.

Sedan gick jag lite ut och in i affärerna. Det var julskyltat i stort sett överallt.

Här inne kunde man både äta och köpa med sig olika livsmedel. Ja, man hade lite annat också. Exklusiva tvålar bland annat.

Eftersom jag inte har så mycket mat hemma och dessutom var söndag bestämde jag mig för att äta lunch på Harry B James vid Kungsträdgården. Ville ha något lite extra.

Fish and chips kanske inte riktigt uppfyller kategorin ”lite extra”, men det var gott. Dessutom var det väldigt lugnt, inte många gäster alls. Det uppskattade jag. Det är så mycket folk överallt i Stockholm och jag är inte längre van vid det.

Efter maten var det dags att åka hem igen. Jag var verkligen trött och det var skönt att lägga upp benen.

Kollade klart serien Försvunna människor. Pluggade i nästan två timmar, sedan började jag må lite dåligt. Hade inte feber men ont i hela kroppen. Ni som följer mig vet ju att jag alltid blir så av lågtryck. Men just nu råder högtryck, cirka 1030 millibar, i Stockholm. Alltså kan jag konstatera att jag reagerat på vaccinet. Vilket ju är bra. Förhoppningsvis på båda.

Eftersom jag var lite smådålig passade jag på att titta på Vilket liv med Björn Skifs. Sedan var det sovdags.

Minns ni filmen Fyra bröllop och en begravning? Den kom 1994 och alla såg den, i alla fall dem jag kände. Den placerade sig 1999 på 23:e plats på British Film Institutes lista över de 100 bästa brittiska filmerna genom tiderna.

Riktigt så, varken spännande eller romantisk, har min dag inte varit. Men jag har hunnit med tre gravbesök, firat en födelsedag och har ett jubileum som jag inte firat.

Jag  åkte från Norrahammar vid 8-tiden och stannade sedan i Norrköping för att plantera ljung och tända ljus på farfars grav.

Det var lite knepigt att få ljusen att brinna eftersom det blåste, men jag tog till ett knep och sedan brann de bra.

Fortsatte sedan mot Stockholm och svängde av mot E20 vid Södertälje. Nästa stopp var Mariefred.

Mormor och morfars grav. Skulle behöva göra stenen ren. Men jag sopade i alla fall av den. Det är en liggande sten.

Gjorde ett snabbesök inne på Coop och köpte bröd och pålägg. Sedan åkte jag tillbaka mot Södertälje där mamma och pappa har sin grav.

Där såg det rätt hemskt ut. Mängder med barr täckte graven. Det är ett slags skogskyrkogård på just det stället.

Upptäckte att en av mina favoritläkare från anestesin i Södertälje hade sin grav alldeles nära mina föräldrar. Det var fint där, men jag ska ta med ett ljus till henne också nästa gång. Jag visste att hon dött, såg det på nätet i somras.

Sedan bytte jag om på parkeringsplatsen. Det var inte många bilar, men naturligtvis kom det en bil just då. Men jag drog snabbt på mig min klänning och sedan smög jag på mig strumpbyxorna under.

Åkte sedan till min bror och svägerska. Min bror fyllde år idag och de kändes självklart att åka dit, jag skulle ju ändå upp till hemhem.

Jag fick lite mat först och sedan fikade vi tillsammans med grannen. Han hade nog sagt att ha kanske skulle komma, men jag skickade ett sms och bjöd in honom. Jag har känt honom hela hans liv och nästan hela mitt.

Inte hemgjord, men god. Det är en schwartzwald, trots att den ser lite annorlunda ut. Förr bakade min svägerska alla tårtor själv, men nu hinner/orkar hon inte. Min bror är nog rätt besvärlig  att leva med sedan han fick sin stroke 2018. Han är envis och egensinnig skulle jag vilja påstå. Vi är väldigt olika han och jag.

När A, grannen, gått åkte jag hem. Jag längtade hemhem, var rätt trött. Var hemma vid 19-tiden och det första jag gjorde var att lägga mig i ett varmt skumbad. Skumbad är ett av mina sätt att ladda batterierna.

Sedan växlade jag mellan playTV och pluggläsande. Hällde upp ett glas vin. Ville ha ett med skruvkork och det enda jag hittade just då var ett av mina beställningsviner, ett i 200-kronorsklassen. Men med tanke på att jag just idag, den 12:e november, jobbat 48 år i vården så kunde jag nog kosta på mig lite extra. Men jag gjorde omgående en beställning på en ny flaska, eller två egentligen. Oakridge Over my shoulder Chardonnay.

Trots att det blev stressig, jag var ju bara ledig en endaste dag, åkte jag till Uppsala för att lyssna på The great debate. En debatt, eller snarare ett samtal, mellan Alister McGrath och Ulf Danielsson om några små enkla frågor: Finns det en Gud? Hur började allt? Kan vi förutsäga framtiden? Vad finns inne i ett svart hål? Finns det annat intelligent liv? Kommer artificiell intelligens att bli smartare än vi?

Ja, ni förstår ju att jag skojar när jag säger ”små enkla” frågor. För det här är de riktigt stora frågorna. Som det (nog) inte finns några svar på men som upptar tankarna hos både forskare och oss vanliga.

Det var Dr Christopher Lagerqvist som bjudit in till debatten i samarbete med det alumninätverk som  finns mellan Uppsala universitet och universitetet i Oxford.

Jag skaffade min biljett redan i maj och hade verkligen sett fram mot att få vara med. Hade med andra ord väldigt höga förväntningar.

På tosdagen åkte jag upp till Uppsala och var på universitetet i god tid, satte mig på bänken i entrén och fixade med lite annat. Sedan gjorde jag mig ett ärende och när jag var på väg till bänken igen fick jag se de två herrarna McGrath och Danielsson komma gående i riktning mot mig.

Jag bugade lite artigt mot professor McGrath och han sken upp. Då kände jag att det var läge att gå fram och hälsa. Jag stack fram min hand och sa mitt namn och att jag är student på Newmaninstitutet där jag studerar filosofi. Fick ett vänligt ord från Alister McGrath och vände mig sedan till professor Danielsson och sa: dig känner jag ju från Fråga Lund så jag ska väl hälsa ordentligt på dig också.

Jag var så starstrucked, men jag kom ihåg att man aldrig presenterar sig med bara förnamn (det är ett svenskt påfund) och att tilltala professor McGrath på engelska och professor Danielsson på svenska. Det här kommer jag att leva länge på. Jag har handhälsat på två stora auktoriteter.

Jag var först in i föreläsningssalen och satte mig på precis den plats jag ville ha för att se bra. Sedan fylldes salen på och medan vi väntade hann vi byta några ord, vi som hade platser i närheten av varann.

Dr Christopher Lagerqvist

Christopher Lagerqvist instruerade oss sedan om hur det var tänkt med debatten. Han berättade att de ofta har sådana i Oxford och att det inte skulle vara alltför allvarlig stämning. Vi skulle applådera mycket och det skulle råda en stämning av samma anda som i det engelska underhuset. (Jag gjorde note to my self att jag måste kolla upp om man kan komma som åhörare i underhuset. Jag har ju, av förklarliga skäl, aldrig varit där. Men jag har faktiskt varit åhörare på en rättegång i England. Men den minns jag inte mycket från. Jag var där med gruppen som jag var på språkresa med när jag var 17 år).

Vi fick börja med att gå ut och sedan in genom olika dörrar beroende på om vi tror att det finns en gud eller inte. Detta upprepades sedan då vi gick ut efter debatten. Det visade sig vara några fler som trodde det efteråt.

När vi sedan satt på våra platser kom Alister McGrath och Ulf Danielsson in, livligt applåderade av oss.

Professor Ulf Danielsson, till vänster, fick inleda och sedan professor Alister McGrath, till höger. Man gick sedan igenom frågorna en efter en med början How did it all begin? och avslutningsvis Is there a God?. De båda herrarna fick först 5 minuter att inleda och sedan repliker på 2 minuter. I vissa frågor var man väldigt överens, i vissa hade man helt olika åsikter.

Det jag minns mest, eller som gjorde mest intryck på mig ska jag väl säga, var när Ulf Danielsson berättade om svarta hål. Det är ju förstås teorier, framräknade, eftersom ingen besökt insidan av ett svart hål och än mindre kommit tillbaka från ett.
Ett svart hål har en mycket hög gravitation, så hög att inte ens ljuset kan ta sig ut när det väl sugits in. Det finns dessutom en tidsskillnad mellan utanför och inuti. Be mig inte förklara det, för det kan jag inte (ännu). När man befinner sig, hypotetiskt förstås, inne i det svarta hålet är man lite före tiden och då kommer det att finnas tid att ångra sig att man ens kom på idén att ge sig in. Givetvis är det ingen lång tid att våndas, bråkdelen av en sekund, den exakta tiden beror på hur stort det svarta hålet är.
Mina tankar: En snabb hjärna skulle, kanske, kunna hinna förnimma tanken att man gjort något dumt. Får mig att tänka på uttrycket ”Curiosity killed the cat” och här råder ingen tvekan om att det är precis så.

Ulf Danielsson har förresten en mycket trevlig blogg. Det har Alister McGrtah också, men den är mer som en hemsida.
Även Christopher Lagerqvist har en hemsida som är värd att ta en titt på.

Jag var alldeles salig när jag sedan körde den långa vägen från Uppsala till Norrahammar i Jönköping. Den känslan sitter kvar även idag, ett par dagar senare. Det var så trevligt. Det var så roligt. Det var så fantastiskt.