Kraka

Vaknade 9:30 och sedan tog jag det lugnt hela dagen. Lyssnade på ljudbok, fixade lite med räkningar som skulle betalas, beställde kurslitteratur och sov lite middag.

När jag vaknade sken solen och det verkade vara ett underbart väder för en promenad. Men jag hann knappt mer än tänka tanken så mulnade det på.
Istället funderade jag på att äta lunch på restaurangen som finns här, Hasse på sjökanten, men sedan tänkte jag på hur jobbigt det skulle bli att ta med mat jag redan hade hem. Så jag lagade till en god omelett med tre av äggen jag hade kvar och fyllde den med makrill. En tomat till det och det blev en festmåltid.

Till sist blev det dags att gå till jobbet. Sista passet före en mycket efterlängtad ledighet. Det var sjukt halt ute och jag höll på att halka direkt utanför dörren. Men sedan lyckades jag ta mig hela vägen till sjukhuset på benen.

Natten rusade iväg. Speciellt på slutet. Jag var ute och åt 2:30 och när jag sedan drack en kopp kaffe 5:30 kunde jag konstatera att 3 timmar bara försvunnit på ingen tid alls. Det var en hel del att göra på salen.

På vägen hem köpte jag bröd hos 7-eleven som finns i sjuhusentrén och gick sakta, sakta hemåt. Det var både halt och isknöligt. Men jag kom hem och kunde dricka kaffe och äta två mackor innan jag gick och la mig.

Jag hade verkligen behövt vara ledig under helgen. Att bara vara ledig en endaste dag efter en intensiv start på nytt jobb kändes alldeles för lite. Men som så ofta var det bara att bita ihop.

Det blev isoleringssal och covidvård för min del. Man vårdar covidpatienter inne på vanliga IVA när det är fullt på den speciella avdelningen för covid19 som man öppnat.
Nu ska jag väl inte klaga alltför mycket för det flöt på väldigt bra och samarbetet med undersköterskan jag jobbade ihop med gick bra.

Att jobba kväll och sedan tidigt dagen därpå innebär att det inte blir så många timmar att sova. Slutade 21:30 och började sedan 06:45. Men jag hann faktiskt sova väldigt länge. Nästan 5 timmar faktiskt. Detta beroende på att jag bor nära sjukhuset. På gångavstånd. När jag jobbade i Växjö, och behövde åka en bit till och från jobbet, var jag glad om jag hann med 4 timmar.

Söndagen tillbringade jag med samma patient men med en annan undersköterska och ytterligare en som gick bredvid på inskolning. Vi var med andra ord tre som hjälptes åt vid vändningar och lyft. Naturligtvis kan jag inte gå in på några vårddetaljer, men jag kan lova att det är en hel del arbete med intensivvårdspatienter.

När jag lämnade jobbet och gick mot Asecs för att köpa lite bröd och några andra livsmedel kände jag hur benen ville vika sig. Jag reagerar ofta så när jag är trött i största allmänhet och när jag sovit för lite i synnerhet. Insåg att jag behövde något stärkande.

En hasselnötslatte och en stund av vila innan jag traskade hem till vandrarhemmet. Man skulle stänga så jag fick tyvärr skynda mig lite.

Hemma lyssnade jag på ett par lektioner på Babbel och gjorde övningar. Lyssnade klart på Maneter åldras baklänges och hade i alla fall ambitionen att plugga filosofi en stund. Men orken gick ur mig. Jag är så trött!

Igår var jag ledig. Det var min enda lediga dag under den här första perioden i Jönköping. Den enda lediga dagen under 10 dagar. Jag är precis halvvägs nu, har 5 dagar kvar innan nästa ledighet. Ska jag vara ärlig känner jag mig trött. Det har varit tufft att komma till en ny arbetsplats trots att jag känner mig välkommen. Bara att hitta på avdelningen är svårt, det är en stor avdelning på ett stort sjukhus. Men det kommer att bli bra. Jag är optimist.

Hade satt alarmet på 10:00 men vaknade nog redan vid 8-tiden. Sedan rullade dagen på. Jag hade ett viktigt telefonsamtal jag behövde göra på jobbet, till IT-avdelningen. Eftersom jag bor nära sjukhuset gick jag till avdelningen och fick låna ett rum där jag kunde ringa i lugn och ro. När jag var klar gick jag. Kunde se hur alla stressade runt och att det var mycket att göra. Den nya covid-vågen  har överbelastat intensivvården enormt och dessutom verkar det vara hög belastning med vanliga IVA-diagnoser också. Vården räcker helt enkelt inte till.

På väg mot Asecs

På vägen hem tog jag vägen förbi Asecs och köpte en flaska vin. Gick sedan hem och hämtade bilen för att göra några inköp.

Jag parkerade och gick in. Kände att jag behövde äta något, det var redan eftermiddag.

Jag hade tänkt äta fickbullar med kokt potatis som middag. Jag tycker så mycket om det med ett glas vitt till. Men så blev det inte. Jag hade köpt en bit Red Devil och skar i bitar och åt till vinet. Det fick bli min middag.

Pratade med E i Skillingaryd under kvällen. Hon ringde och vi pratade ganska länge. På kvällen såg jag På spåret och på något sätt smet dagen ifrån mig.

Att vara ny på jobbet tar mycket energi även om man kan själva jobbet. Det är nya människor, nya lokaler och bara att hälsa på alla och lära sig hitta är utmattande.
Om första dagen kan då läsa här.

På måndagen ”gick jag bredvid” men på tisdagen var det dags att stå på egna ben. Jag fick samma patient som vi haft på måndagen och så blev det även onsdag och torsdag. Men på torsdagen hade jag två patienter. Dessutom var det hemskt trångt på salen när vi blev tvungna att lägga in ytterligare en patient på salen. Men det gick. Fast det blir trångt med tre patienter och nästan ingen plats alls mellan dem när alla apparater också ska få plats. Det var både respiratorer och en dialysapparat som slogs om det lilla utrymmet.

Efter tre kvällspass, 13-21:30, var det dags för ett dagpass. Eftersom det var helg, Trettondagen, var dagpasset till 15:30, annars är ett dagpass 6:45-16:00. Även vanliga helger, lördag & söndag, är passen tidsreducerade. Det beror på att man inte har matrast dessa dagar utan bara måltidsuppehåll. Det innebär att man äter om arbetet så tillåter och helst så snabbt som möjligt.

Klockan 15:30 var det alltså dags för mig att gå hem från jobbet. Ja tog vägen förbi Asecs, som köpcentrumet vid A6 heter. Jag ville kolla om Coop möjligen hade öppet. Att något annat skulle vara öppet hade jag inte en tanke på.

Det visade sig att man hade öppet i hela centrumet och det var ganska mycket folk. Jag tror inte jag ljuger o jag säger att jag var den enda personen som bar munskydd. Jag såg inte en endaste människa som hade munskydd. Det där med avstånd är inget folk håller utan man får själv se till att flytta på sig om man inte vill ha dem uppe i ansiktet.

På Cassels var det rea. Cassels är en av de affärer som, om ens någon annan affär, säljer kläder av märket Isolde. Jag är förtjust i det märket och gick in och kollade. Hottade en tröja som det var 70% på. Det betydde att den nu bara kostade 30% av sitt ursprungspris och jag betalade 120 kronor för en riktigt snygg tröja.

När jag betalat gick jag till Coop och köpte potatis, bananer, fikabröd och en förpackning med 12 små julmust som det var extrapris på. Sedan orkade jag inte mer för jag skulle gå till fots, i halkan, till vandrarhemmet. Får åka upp med bilen och göra lite inköp senare.

När jag kom hem gjorde jag kaffe och åt en macka och ett fyllt wienerbröd. Hade ambitionen att först bara vila med ljudbok och sedan plugga en stund. Men jag var så trött! La mig ner och somnade. Vaknade 23:35.

Gick upp, gjorde kaffe och åt det andra wienerbrödet av de två jag köpt. Satte mig och bloggade, skrev lite anteckningar i min dagbok och lyssnade på boken. Min lediga kväll var förbi, men jag är ledig hela dagen imorgon. Sedan jobbar jag 5 pass, lite blandat kväll och dag.