Kraka

Vaknade ganska tidigt och gick upp. I köket fixade jag kaffe och tog med mig ut. Satt sedan och pluggade nästan 1½ timme. När jag hörde Fia och U:s röster inifrån huset la jag ihop mina böcker och gick in till dem.

Jag placerade ut mina tomatplantor hos lite andra växter, de har fått stå där några dagar men vistats inomhus nattetid. De har fått planteringsjord nu, men i en gemensam kruka så de har det lite trångt. Så fort vi är hemma i stugan ska de få varsin kruka.

Eftersom U hade en tid att passa blev det bara Fia och jag som åt frukost. Vi satt ute och pratade rätt länge. Bland annat pratade vi om mitt jobb och hur tungt det är i vården. Som vanligt fick jag ”goda råd” om vad jag borde jobba med istället. Kunde jag inte börja vaccinera?
Nej, jag vill inte stå och vaccinera folk hela dagarna. Dessutom finns inte de jobben just nu. Man tog in en massa pensionärer för att vaccinera när vaccinerna kom mot Covid-19. Men det var ju då, när man skulle massvaccinera. Nu vaccinerar man på vaccinationscentralerna och vårdcentralen. Där jobbar det redan folk som har tjänster där. Jag har ett jobb jag älskar. Tycker det är världens bästa jobb att vara intensivvårdssjuksköterska. Att jag lyfter problem och att det är för lite personal och för mycket att göra betyder inte att det är synd om mig. Det är synd om patienterna och om befolkningen. Jag vill att folk ska få upp ögonen för att sjukvården är i fritt fall och om ingen sätter ner foten så finns det snart ingen vård för alla. Det finns nya artiklar om vårdkrisen mer eller mindre dagligen i media. Skulle vilja påstå att det är inte så illa som det står, det är värre. Men folk förstår inte. Protestera medan tid är! Det är mycket viktigare än musiktävlinga, Lets dance, dockusåpor och annat som folk lägger energi på. Det här handlar om vår framtid och våra liv.

Hur som helst ville jag åka in till stan. Fia hade annat att göra inför en resa de ska göra nu i veckan och jag åkte själv.

Började med återvinningen i Norremark och pantade så äntligen de där två kassarna med burkar och flaskor. Hela 23 kronor fick jag. Som dessutom sattes in direkt på mitt bankkonto via swish om jag skaffade mig en speciell app. Det gjorde jag.

Åkte sedan ner till stan och parkerade bakom kyrkan. Började med en fika på Broqvist.

Gick därefter till de vanliga affärerna. På Stadium köpte jag en mjukisdress i ljusgrönt. Hade tänkt på att jag ville ha en till, förutom den rosa jag köpte innan vi åkte till La Gomera i december. Det är ett så praktiskt plagg att ha dels hemma och på vandrarhemmet, dels som transportklädsel till jobbet där jag ju ändå ska byta om.

Hittade en liten väska på Rizzo. Tror inte jag får ha en stor handväska utöver mitt handbagage när F och jag reser till London. Vi har avstått från incheckat bagage eftersom det skulle kostat nästan en tusenlapp extra. När jag åker själv nästa vecka har jag däremot incheckad väska. Det är ju något slags paketresa, fastän inte charter. Det har jag skrivit om tidigare.

En runda i Akademibokhandeln är i det närmaste obligatorisk. Köpte vackra blyertspennor. Vanliga som man vässar.

Sedan var jag trött och kände att jag ville åka hem. Eller så hem det nu kan bli när man är borta. Gick in i kyrkan en stund och såg att man skulle ha en Annandagpingstgudstänst klockan 18:00. Men jag bestämde mig för att det nog var oartigt att stanna borta så länge.

Fia och jag hade pratat om en soppa man gör av rädisblast. Jag gjorde en sådan när F konfirmerades. Jag kom inte ihåg receptet men hade lyckats hitta ett via google.

Först plockar man bort bladen från stjälkarna. Det är högen till höger som ska användas i soppan. Man skivar sedan 400 gram potatis och bryner ihop med en gul lök. Sedan en liter hönsbuljong, men vi använde grönsaksbuljong, och potatisen får sedan koka mjuk i buljongen. Sedan häller man ner rädisblasten och mixar med stavmixer. Till sist har man i grädde eller crème fraiche.

Vi skulle äta soppan som förrätt och sedan grillat. Men det hade räckt med soppan för min del. För den var mättande.

Vi dukade fram vartefter och slutligen kom Fia med det sista. Hon sa att jag fick ta en bild på henne och lägga på bloggen om jag ville.

Sedan var det dags att sätta sig till bords. Det var bara vi, Fia, U, jag och så U:s kompis J.

Vi serverade soppan med vitlökscrèmefraiche och skurna rädisor. Men naturligtvis kan man äta soppan som den är.

Efter maten, när vi burit in, drabbades jag av akut trötthet och var tvungen att lägga mig. De här dagarna har varit så intensiva och tagit minst lika mycket energi som jobbveckan. I alla fall nästan. Introverta behöver massor av egentid och det var länge sedan jag fick tillräckligt av det.

Utanför fönstret gick solen ner och färgade himlen vacker. Jag somnade nästan genast.

Hade fri sovning på söndagsmorgonen, vilket var både skönt och välbehövligt. Men sedan drog dagen igång. Vi åt frukost tillsammans med P och I och deras barn. De skulle sedan resa hem till Norge.

Jag bestämde mig, efter att på nätet kollat öppettiden, att åka till återvinningsstationen i Norremark med mina två kassar burkar och flaskor. Jag gillar deras pantanläggning.
När jag kom fram var det lång kö och jag såg inte vad som hände. Men det visade sig att de inte alls hade öppet, trots att det stod så på nätet. Nu höll folk med stora släp på och backade för att ta sig därifrån på invägen. Annars åker man normalt bara åt ett håll.
Efter mycket om och men blev det till sist min tur att vända, vilket självklart är lätt med en liten i10.

När jag kom tillbaka hann jag säga hej då till P och I och vinka åt G. Gick runt lite och tittade på blommorna. Kände mig lite irriterad att man inte brytt sig om att uppdatera sin hemsida. Det är ju tyvärr vanligt med felaktiga uppgifter.

Fia och jag satte oss sedan i solen och åt lunch, kycklingsalladen som var kvar. Vi passade sedan på att fika och äta upp det som var kvar av tårtan från i fredags också.

Jag föreslog att vi skulle äta pizza från Spetsmossens pizzeria till middag och att jag skulle bjuda Fia och U. Jag tänkte mig en lugn kväll med bara vi. Men till sist svällde det ut till ett större kalas. Fler ville äta pizza, men givetvis betala för sig.

Vi ringde flera gånger till pizzerian och fyllde på beställningen. Den sista gången var så sent som i bilen in till Växjö.

Vi åkte sedan till C och A för att äta. Då var vi 9 personer och två hundar. Jag som behövde vila från stojande! Men det var trevligt i alla fall.

Henry, det nydöpta barnet, och jag hade ett moment. Men han tröttnade snabbt på tanten och ville till sin pappa.

Det tog en bra stund innan det var dags att åka hem och jag sjönk utmattad ner i sätet på Fias bil. Då fick jag syn på den vackra himlen. Tyvärr ger bilden inte rättvisa åt färgerna.

När vi kom hem skyndade jag mig upp på rummet och bytte till nattkläder och hade lite egentid medan jag skrev om lördagens begivenheter. Men sedan gick jag ner till Fia och U som tittade på en Wallanderfilm. Jag har sett den tidigare så jag kunde snabbt ta mig in i handlingen.

När filmen var slut började ett program om en obehaglig, amerikansk sekt com var väldigt spännande att se. Det finns mängder med otäcka sekter i amerika och jag vet väldigt lite om de flesta av dem.Den här hade jag inte ens hört talas om. Det var tidigare medlemmar som lyckats ta sig därifrån som berättade.

Efteråt ville jag ha te och Fia och jag drack varsin kopp och åt vetebröd. Sedan somnade jag snabbt när jag lagt mig.

Fia gick upp flera timmar tidigare, men jag hade satt mitt alarm på åtta. Lyckades hitta en kopp kaffe och satte mig ute. Det var en hel del folk från olika håll som sov över eftersom de var bjudna till dopet.

Klockan 11:00 skulle Henry döpas i Sankt Sigfrids kapell ute vid folkhögskolan. Vi planerade att åka tidigt för att dels hinna i tid, dels få plats. Det var väldigt många gäster som var bjudna. Betydligt fler än vad som verkade rimligt för ett dop. Men Fia sa att det nog var för att de tänkte ha invigningsfest i sitt nya hus.

Vi var på plats i tid och när vi parkerade kände jag doften av syrener. Det var alldeles fullt av dem vid parkeringsplatsen.

Kapellet låg där i grönskan och visade sig vara riktigt fint även inne. Jag är osäker på om jag varit där tidigare. Jag tror det, men är inte säker.

Det är ett sädesmagasin som gjorts om till kapell och blivit riktigt mysig. Alla Fia och U:s barn är konfirmerade där.

Lilla Henry var så duktig. Han skrek inte, men hans minspel var helt obetalbart då prästen hade vatten på hans huvud. Han verkade klart konfunderad.

Vi sjöng psalmer och de vanliga dopritualerna genomfördes. Hela Den blomstertid nu kommer skulle vi sjunga, alla verserna, och av någon anledning sa prästen till dopföräldrarna att de skulle gå ut i sakristian och sedan komma tillbaka när det var dags att läsa välsignelsen. Lite märkligt, men ibland görs det ju märkliga saker. Men lite udda var det…

Plötsligt hördes de första ackorden till ett mycket välkänt musikstycke. Då petar jag Fia i ryggen och väser: ”Vad var det jag sa!”.
In kommer Carl och Agnes, nu är Agnes ombytt till en vit klänning. Dopet är avklarat och nu är det bröllop som gäller. Jag hade ju misstänkt just det eftersom det var så väldigt många gäster.

Efter bröllopet åkte vi hem till Carl och Agnes. De har köpt ett alldeles fantastiskt hus, inte alls långt från Fia och U. På gångavstånd skulle jag vilja påstå.

Jag blev satt i arbete med att lägga upp ”snittar”, egentligen små fyllda minipajer. Men när det var klart smet jag faktiskt. Minglade med folk istället. Det var alldeles för mycket folk i min smak och jag klarar inte av sånt. Jag är typen som vill ha superkoll i köket när jag ska göra sådana arbetsuppgifter. Inte en massa folk som gör olika saker och är just det, många.

Det bjöds på bubbel till minipajerna, det fanns både med och utan alkohol, och jag hittade trevliga personer att prata med. Dessutom var det fullt i köket med folk som värmde soppor och skar upp hembakat bröd. Tror faktiskt att det inte gjorde så mycket att jag valde att vara gäst på heltid.

Vi blev bjudna på soppor, det var grön ärtsoppa och en morot-linssoppa som serverades. Ska be om receptet till morot-linssoppan. Den var verkligen mycket god.

Jag som älskar att hålla tal hade i huvudet förberett ett tal till brudparet på vägen mellan kapellet och deras hem. Är så van att prata i olika sammanhang så jag behöver inte en massa förberedelser. Jag hade, som avslutning på talet, googlat fram det som sägs om äktenskapet i boken Profeten. Det var förresten just den boken jag köpt som dopgåva till Henry.

Jag hade också skrivit några ord om boken och klistrat in på första bladet.

Utöver boken hade jag kommit över ett lite annorlunda dopkort. Ett med både kärlek och humor.

Senare bjöds det på kaffe och tårta. Ännu senare bjöds det på grillat som vickning. Både korv och kött grillades, jag åt en korv med bröd.

Till sist blir det dags att tacka för sig och ge sig av hemåt. Fia och jag åkte hem, U var redan hemma eftersom hundarna varit ensamma och han behövde släppa ut dem.

Jag var trött och frusen och bytte om till mysdräkt. Efter en googling för att se nattemperaturen, som bara skulle bli 4 grader, gick jag ut och hämtade in mitt ressällskap och satte dem i orangeriet. Jag reser med mina tomatplantor. Ett udda ressällskap, men det har en förklaring.

Så var det åter sovdags…