Fem en fredag v. 21: Gott och blandat

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. När var du senast helt offline?
  2. Vad skulle du klä ut dig till vid en maskerad?
  3. Vilka två val behövde du senast välja mellan?
  4. Vad gjorde du senast i skogen?
  5. Vilken aktivitet gör du helst ensam?

 

  1. Jag är nog i stort sett aldrig helt offline. Men jag stänger av ljudet på telefonen ganska ofta. Sedan beror det på vad man menar. Jag stängde av mobildata när vi var i Franska Guyana eftersom Telia inte kunde ge besked om ifall det ingick i EU-surfen. (I wikipedia står det att det gör det, men när jag ringde och kollade fick jag ”luddiga” svar och ville inte ha någon överraskning på fakturan). Men vi hade tillgång till wifi på hotellet så det var bara frågan om kortare stunder. Tror att riktigt offline var jag senast då jag vandrade i Kanchenjungaområdet i Himalaya Nepal 2016.
  2. Det beror förstås på vilket tema det ska vara. Men jag drömmer om att klä ut mig till Kraka, som hon var klädd vid sin första dejt med Ragnar Lodbroge.
  3. Livet är ständiga val. Hela tiden. Senaste valet var när jag gick hem från F där jag passar mina katter. De skulle få mjukmat upplagd och jag valde vilken sort de skulle få.
  4. Promenerade får vi väl anta. Minns inte när det var, men jag promenerar ju rätt ofta.
  5. Ärligt talat så gör jag nog det mesta ensam. Eller i kattsällskap. Jag får tillräckligt med interaktioner på jobbet och i föreningslivet.

 

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 11 kommentarer

Helgdagsvardag

Kristihimmelfärdsafton, dagen som inte finns men som jag nyss uppfunnit. Jag pluggade en timme och sedan skulle jag bara lyssna på ljudbok en kvart, eller om det var en halvtimme. Sedan somnade jag.

Vaknade vid halvetttiden. Gick upp och gjorde kaffe och åt det sista wienerbrödet. Men jag var för trött för att sitta upp och så snart koppen var tom gick jag och la mig igen. Kroppen värkte av trötthet.

Kristihimmelfärdsdag

Fri sovning. Vaknade ändå redan 7:30. Kaffe, något att äta till och sedan några timmar pluggande med avbrott för lite praktiska göromål.

Gjorde mig klar och åkte till stugan för att rensa bort ogräset utanför tomtgränsen mot gatan. Det är en av de saker som kontrolleras noga. Rensade en del av maskrosorna också och gick iväg med en påse till sopmoloken. Sedan gav jag upp för dagen. Jag är verkligen trött och måste hålla för tre arbetspass till. Sedan är jag ledig, från jobb, i två veckor. Ska bli så skönt! Kände att jag var sugen på att rensa rabatterna och sedan veta att jag skulle få sova till nästa dag och sedan kunna fortsätta. Är verkligen trött på att jobba just nu.

När jag var på Essingeleden ringde jag K. Vi hade kommit överens om att jag skulle komma och dricka ”grönt kaffe”. Han har en sådan där kapselmaskin och en massa olika sorter. Jag är väldigt förtjust i pistagekaffet.

Vi drack kaffe och pratade om lite av varje. Sedan blev det dags för mig att åka hem. På vägen stannade jag till vid Stora Coop vid Hallonbergen. Köpte bröd till frukost imorgon, vårrullar till middag och pilska finnar. Två paket eftersom det var extrapris på kakor.

När jag ätit lyssnade jag på ljudbok en stund och skulle plugga. Men jag somnade. F ringde och sa att han inte orkade ses och dricka kaffe. Själv var jag så trött att det mest kändes skönt att få sova en stund till.

Klockan var nog halv elva innan jag gick upp och gjorde kaffe och två skivor rostat bröd. Satte mig i köket en stund. Jag var verkligen trött.

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 4 kommentarer

Tidspyttipanna

Tisdag

Planen var att dagen skulle bli lik måndagen. En dag i stugan med bortforsling, men med den skillnaden att jag ville att F skulle ta en titt på en del saker innan jag skjutsade honom till jobbet. Jag är inte helt nöjd med några detaljer, speciellt då det gäller taket i det rum som ska bli F:s. Det  kommer att ordna sig, och ännu en gång är jag glad att jag valde byggare vi känner. Eller som F känner är det ju.

När vi tittat på stugan skjutsade jag F till hans jobb och redan på vägen tillbaka blev det problem. Eller problem är egentligen inte rätt ord. Men jag kan faktiskt inte hitta något ord som passar in i sammanhanget.

Jag skrev nog aldrig om att jag på måndagen fick frågan, på sms, om jag kunde jobba tisdagsnatten. I vart fall svarade jag NEJ. För det kunde jag verkligen inte. Jag är mitt uppe i en period med en mängd praktiska saker som verkligen måste göras och dessutom en intensiv period i skolan. Att jag har 4 arbetspass under veckan var verkligen nog. Jag har en orkgräns. En gräns som få, om ens någon, respekterar.

Hur som helst så ringde bemanningsassistenten till mig när jag satt i bilen på väg tillbaka till stugan och jag hörde att hon var nära ett sammanbrott. Jag vet att hon varit sjukskriven tidigare för den omöjliga arbetsbördan hon har. Det går inte att bemanna när det inte finns folk. Så är det i vården på i stort sett alla ställen. Mer eller mindre.
Jag tycker om den här personen, har jobbat ”på golvet” med henne på den tiden hon jobbade som undersköterska och kände ett starkt medlidande med henne. Jag ville verkligen försöka hjälpa henne.

Resultatet blev att jag gick med på att göra lite schemabyten. Det fanns några andra som  kunde ta onsdag och torsdag natt. Jag tog tisdagen och söndagen. Fredag och lördag hade jag sedan innan. Ett helt okej byte om det inte varit för den lilla detaljen att jag höll på med röjningsarbete. Jag körde ett lass till ”tippen”, sorterade en del avfall och åkte sedan hem. Hann sova 24 minuter innan det var dags att åka och jobba.

Natten blev jobbig. En svårt sjuk intensivvårdspatient som krävde mycket insatser för att klara de mest basala behoven, cirkulation och andning. Samtidigt gillar jag att jobba med de här patienterna som behöver både dialys och respirator.

Onsdag

Jag vet inte om kollegan som skulle ta över på morgonen hade sovit dåligt eller om hon är en riktig bitch. Känner henne inte, vet bara vad hon heter. Hon gick till attack mot mig direkt och krävde att rapporten skulle ges i rätt ordning enligt SBAR (ett rapporteringssystem som få verkar använda). Det finns ingen SBAR-mall på stället och trots att jag verkligen kunde min patient så var hon direkt otrevlig. Hon kunde använt en annan ton när hon sa att hon ville ha rapport exakt efter SBAR och inte på något annat sätt eftersom hon kunde tänka själv. Suck! Den sortens kollegor finns på alla arbetsplatser, men jag var inte upplagd för att bli attackerad just då. Hade varit vaken 26½ timme. På vägen ut pratade jag en stund med bemanningsassistenten som verkligen såg ut att kunna falla ihop vilken minut som helst. Hon uttryckte redan oro för hur det skulle bli i höst. Då har inte ens sommarhelvetet börjat. Senare under dagen kom förfrågningar om både onsdag, torsdag och söndag dagtid och kväll. Fattar ni hur hopplös det är!

Tog en sväng in på Stora Coop på vägen hem. Köpte en flaska Mocca Latte, sådan där som är kall och ett alternativ till läsk. Tre wienerbröd och några salamisticks fick också följa med.

Hemma gick jag och la mig och satte alarmet på 15:00. Somnade märkligt nog inte direkt utan lyssnade en stund på ljudbok. Men sedan sov jag och när klockan var 15:10 gick jag upp. Tog ett skumbad och ringde F. Han var stressad, men frågade hur jag mådde. Jag lät verkligen inte helt frisk sa han. Men jag var bara trött och uppretad på samhällsordningen. Hade ringt ett ärende till kommunen, den del som hanterar avfall, och fått veta att eftersom det var dag före röd dag så hade man stängt 12:30. På fredag är det klämdag och sedan veckohelg. Men är det verkligen rimligt att man stänger samhället på grund av Kristihimmelfärdsdag? I ett sekulärt samhälle. De flesta kan väl knappast ens redogöra för vad dagen innebär. Det är en rent kyrklig högtid och borde inte påverka vardagarna före och efter. ”Oj! Kan du inte andas? Tyvärr kan vi inte hjälpa dig förrän efter helgerna.” Säger vi aldrig i vården. Inte ens till lata kommunanställda som går hem efter halva dagen som en självklarhet trots att kommunens invånare betalat skatt för deras service. Det är frustrerande!

Gjorde kaffe, drack och åt ett wienerbröd. Lite senare åt jag några salamisticks. Insåg att någon middag skulle jag inte orka fixa. Inte åka till stugan heller och köra ett lass till ”tippen”. För där sa de igår att de har öppet till 20:00 som alla vardagsonsdagar. Det är ju också typiskt. De som jobbar där är arbetare och det är bara tjänstemännen som kan kosta på sig att gå hem lite när som helst och skylla på att det är helg. För trots mitt mångåriga, kyrkliga engagemang har jag aldrig någonsin hört talas om att det skulle vara aftonstatus på dagen före Kristihimmelfärdsdagen. ”Kristihimmelfärdsafton”. 🙂 Kanske något för ledighetsfolket att införa? Eller varför inte införa weekendsafton alla fredagar? Då kan man, utan att skämmas, införa halvdag på helgfria torsdagar med samma motivering som att man jobbar halvdag före julafton och midsommarafton. Vid påsk gäller andra regler och man stänger redan på onsdagen. Och nej, jag är inte bitter. Jag är arg. Och trött!

Publicerat i Livet, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv, Stugan, vår egen korkek, Uppsala | 7 kommentarer

Bild 16 av 180 – Jag ser ljuset (138)

Efter en lång vinter och en seg vår är längtan efter sommaren stor. När syrenerna blommar hemma på gården där jag bor uppfylls jag av känslan: ”Jag ser ljuset”.

 

Bilden ingår i 365 foton 2022 där jag deltar på halvfart med målet att publicera 180 foton.

Publicerat i 365 foton 2022 | 3 kommentarer

Lång, effektiv dag i stugan

Gick upp tidigt, drack kaffe och pluggade dryga timmen. Sedan ringde jag F och vi bestämde en tid då vi skulle ses.

Vi började med frukost på MacD hemma innan jag skjutsade honom till jobbet. Sedan åkte jag till stugan.

Det finns hur mycket som helst att göra där och jag fick prioritera. Ägnade hela dagen åt att köra byggavfall till ”tippen”.

Under dagen körde jag fem eller sex gånger med fullastad bil. Tappade faktiskt räkningen. Gjorde en paus mitt i och åkte till Haninge centrum för att köpa en såg hos Classe. Hade kollat var det skulle finnas den jag ville ha.
Passade också på att köpa en tunnbrödsrulle på Cirkel K innan jag åkte tillbaka till stugan.

När jag var klar för dagen åkte jag till Tyresö centrum. Hade kommit på att jag ville ha speciella dynor till mina nya stolar, dem jag köpte i Växjö, och när jag varit hos Classe glömde jag det förstås.

Innan jag åkte hemåt köpte jag en Mocca latte på Espresso House.

När jag druckit den gick jag en sväng och kollade i skyltfönstren. Man hade stängt, alla affärer stänger klockan 19:00, utom Stora Coop. Men jag orkade inte gå in där, även om lite bröd att rosta varit nice.

När jag kom hem tog jag ett varmt, skönt skumbad. Gissar att jag kommer att känna av ryggen imorgon och säkert andra kroppsdelar också.

Hade tänkt plugga en timme eller två men la mig och släckte lampan direkt. Lyssnade på ljudbok. Sedan ringde Fia och jag piggnade till lite. Men jag ska upprepa stugdagen imorgon finns så mycket mer att ta tag i där.

Publicerat i Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 3 kommentarer

Äppel päppel i livets labyrint

Åkte till jobbet på torsdagskvällen. Hann äta en korv med bröd på macken innan jag gav mig iväg mot Uppsala.

På jobbet var det helt okej. Natten rullade på och det kändes rätt problemfritt.

Fredagmorgon åkte jag hem och sov en kortare stund. På vägen till bilen fick jag syn på min vän Koltrasten. Det är ett tag sedan jag såg den och trodde nog att den inte längre fanns i livet. Den har något fel på en vinge. Den verkar ha en enorm livsvilja, bor nog i buskaget och lyckas livnära sig på mask som den får tag på i gräsmattan.

Möjligen är den lite piggare och när jag såg den dagen därpå flaxade den med båda vingarna så kanske kommer den skadade vingen att läkas. Den hoppar omkring där i gräset.

Efter några få timmars sömn var det dags att gå upp och klä mig för att åka på begravning i Årsta kyrka. Det var min vän Harriets man som skulle begravas.

Det var en fin begravning. Ganska många som var där för att ta farväl. Efteråt bjöds vi på lunch. Vi fick ett glas bubbel när vi gick in i stora salen för att skåla för Sören. Sedan fick vi sätta oss vid borden och det serverades lax, potatis och sallad. Som dessert var det äppelpaj och vaniljsås.

Det var verkligen en god lunch och jag hade fått trevligt sällskap vid bordet. Så trots den sorgliga anledningen så hade jag trevligt.

Efteråt åkte jag hem med Tvärbanan och hann vila en halvtimme innan det var dags för ännu en natt på BRIVA.

Natten mot lördagen rann iväg. Trots att jag var trött. Det var väldigt skönt när det blev morgon och dags att åka hem och sova.

Kan någon förklara för mig varför vuxna människor slänger sina smutskläder på golvet istället för att lägga dem i tvättsäcken? Det är ett stort problem i vården och det finns anslag om att det är förbjudet att lämna kläder på golven. Det är samma problem på sjukhuset i Huddinge och säkert på många andra ställen. Jag har pratat med några av dem som lämnar kläderna på golvet och en av anledningarna är: ”Jag har inte gått på högskolan för att städa och ta hand om tvätten”. Suck! Vad är det för fel på folk.
Fenomenet finns också i själva arbetet och vissa sjuksköterskor vägrar vara med och tvätta och bädda. Motiveringen? ”Jag har inte gått på högskolan för att torka bajs.” Dubbelsuck!

Natten mot söndagen lyckades också rinna iväg. Nu hade kroppen vant sig vid dygnsrytmen och det hade inte gjort mig något om jag haft fler nätter. Men det hindrade ju inte att det var väldigt skönt att vaka av och åka hem när passet väl var över.

Vi fick förresten tårta som en av arbetskamraterna kom upp med på väg hem från den fest som hölls med anledning av att Brännskadecentrum firade 10 år. Egentligen var det väl kanske förra året året. Men på grund av pandemin firade man i år. Som inhyrd fick man naturligtvis inte vara med och festa.
Det var natrligtvis väldigt snällt och omtänksamt att göra sig besväret och ta med den överblivna tårtan och gå vägen förbi sjukhuset. Men jag kan ju tycka att man borde tänkt på den personal som arbetade och beställt en extra tårta. Tänk om det inte blivit någon över till oss. Så typiskt vården…

Tårtan fick jag i alla fall smaka av och den var väldigt god. Jag är ju som bekant väldigt förtjust i tårta.

På morgonen kom samma kollega tillbaka som lämnat rapporten på kvällen och det gick snabbt att rapportera. Annars kan det ta tid, morgonen innan tog den en halvtimme efter att min arbetstid var slut. Jag får inte övertid, men timlön för tiden.

Jag stannade till vid Stora Wäsby och köpte en juice och två McToast. När jag kom hem kunde jag bädda ner mig meddetsamma och klockan var bara 8:50.

Jag hade satt alarmet på 15:00. Precis samtidigt ringde F och behövde låna min tvättstugetag och att jag bokade en tid akut åt honom. Jag hittade en enda ledig som jag bokade åt honom. Men det innebar också att jag var tvungen att släppa min tid på tisdag. Får se om den fortfarande finns kvar när han är klar. Jag behöver den för sedan jobbar jag fyra nätter. Men det visar sig.

Skickade ett sms till F med ett förslag. Tog ett bad. Ringde F och bestämde inför kvällen. Drack en kopp kaffe. Klädde mig och gick till F:s port för att träffa honom.

Vi promenerade ner till Pizzeria Torget i Akalla. Jag hade redan bestämt att jag ville äta en Filé Oscar och dricka deras Merlotvin. F skulle åka och shoppa med J så han skulle inte ha alkohol. Tur för mig som  var den som bjöd. Känner att jag måste bjuda honom lite eftersom han ställer upp och är kattvakt. Eller för att vara riktigt tydlig: Mina katter bor hos honom på heltid. De ska bo med mig i stugan sedan i sommar, men flytta tillbaka till honom när jag är i Jönköping.

Maten var som vanligt väldigt god. Pizzeria Torget är ett sådant där ställe som i alla fall jag aldrig skulle upptäckt om jag inte bott här. De har fantastiska pizzor också, men idag kände jag för en köttbit med rött vin till. Förutom  den sena IKEA-lunchen och laxen på begravningslunchen har jag levt på två varmkorvar och fikabröd den här veckan. En och annan smörgås också, men i vart fall har jag inte hunnit äta riktig, lagad mat.

När vi kom ut från restaurangen fick vi syn på den här lilla raringen. Skygg och ville inte hälsa. Men lät sig fotograferas.

Medan F, av okänd anledning, började prata om nihilismen, fick vi syn på en ballong. Egentligen så var resonemanget om nihilismen en följd av något vi pratade om. Men jag orkade inte lyssna ordentligt. Tror jag. Istället började jag prata om universums expansion. Typiska diskussionsämnen när F och jag pratar.

Hemma, vid min port, stod en man och väntade på att ta sig in. Jag är så trött på dessa illegala boenden. Många i föreningen har ”madrassboenden” (som naturligtvis inte är tillåtet) och jag vill inte göra det lätt för folk utan nyckel att ta sig in så jag följde med F till parkeringen. Han skulle åka till J och skjutsa honom för att göra matinköp.

Ballongen svävade över parkeringen och sedan över huset där vi bor.Tänker alltid att vi borde åka på en ballongutflykt. Jag har både hoppat fallskärm och bungyjump så det fattas liksom i mitt CV.

När jag kom till min port hade den där mannen kommit in. Säkert smitit in när någon gick ut. Ibland kan de vara riktigt hotfulla om man inte släpper in dem. Styrelsen och förvaltaren säger att vi alltid ska fråga vem de ska besöka och inte släppa in okända. Hur lätt är det på en skala…

Nu är det kväll och jag ska unna mig lite playTV och också plugga en stund. Sedan är det verkligen sovdags. Ska försöka komma upp tidigt imorgon och åka till stugan och fixa med ditten och datten.

Publicerat i Livet, Mammason, Mitt nya (arbets-)liv, Uppsala | 8 kommentarer

Fem en fredag v. 20: Om

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Om du kunde se en film igen för första gången, vilken skulle det vara?
  2. Om du kunde begå ett brott och inte åka fast, vad skulle du göra?
  3. Om du skulle vara expert i ett ämne, vilket skulle det vara?
  4. Om du kunde skriva en toppsäljande bok, vad skulle du skriva om?
  5. Om du kunde lägga till en sak i din dagliga rutin, vad skulle det vara?

 

  1. Det är en svår fråga, det finns så mycket film som gjort intryck på mig. Men, trots att Tarantinos filmer är våldsamma, väljer jag The Hateful Eight.
    Quentin Tarantino är en berättare av stora mått och han har alltid något att berätta för oss. Just den här filmen uppfyllde lite en av hans drömmar och gjordes, förutom i vanligt filmformat, också som 70 millimeters film (eg. 65 mm negativ film) med Ultra Panavision 70-optiker. Jag hade turen att få tag på en biljett till en av visningarna i just det filmformatet när man under en begränsad tid visade filmen i det formatet på Rigoletto i Stockholm. Övriga fick nöja sig med vanlig, digital film. Filmen har fantastiskt fina landskapsvyer, vid sidan av berättelsen. Som ofta/alltid i Tarantinos filmer är de inte så förutsägbara. Man vet egentligen inte hur det ska gå, eller hänger ihop, förrän i slutscenen.
  2. Jag är nog inte så sugen på att göra brott överhuvudtaget. I alla fall inga stora saker. Ju äldre/mer erfaren av världen jag blir desto mer avskyr jag den växande brottsligheten.
    I en värld där man kan bli vad som helst; Bli snäll!
  3. Rymden och rymdteknik. Om jag var ung idag skulle jag utbilda mig inom den sektorn. Men när jag valde väg i livet hade människan precis satt sitt första steg på månen, 20 juli 1969. Det fanns inga reella utbildningsmöjligheter för en svensk tjej inom det området. I alla fall inte i min sfär av livet. Det fanns inga datorer för gemene man, vi hade precis övergått från räknesticka till de tidiga räknedosorna och utbildningsvägarna som erbjöds var ”vanliga” yrken. Inte raketforskning. 🙂
  4. Om livets villkor, fast i romanform. Jag har tusen och en idéer, men kommer knappast få tid att förverkliga en endaste.
  5. En rejäl långpromenad. Varje dag. Tyvärr hinner jag inte det i nuläget, men funderar på att göra seriösa försök i sommar. De dagar jag är ledig. Att ytterligare dra in på min knappa sovtid är inte att tänka på. När jag jobbar ligger jag på sovsnitt runt 5 timmar. Ibland mindre.

 

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 5 kommentarer

Orkar knappast ens andas, ändå kämpar jag på

Det susar och brusar i huvudet. Jag känner mig yr och har svårt att andas. Ändå måste jag kämpa mig igenom vardagen. Tänker på, och har som ledstjärna, Martin  Luthers ord: Även om jorden skulle gå under i morgon planterar jag mitt äppelträd idag
Det finns betydligt mindre poetiska sätt att uttrycka samma sak. Ett av dem är ”Business as usual”.

Vaknade ganska tidigt, men tvingade mig att somna om. Jag behöver sova om jag ska orka med de kommande två veckorna som är fulla av olika aktiviteter. Inte minst arbete. Men också studier, tentor, en begravning och det där städ- och sorteringsprojektet som måste hanteras.

När jag gått upp, ett par timmar senare, drack jag kaffe och hanterade sedan månadens räkningar. Hade några som behövde betalas mycket snart och då kändes det lika bra att ta allt på en gång.

Efter mer kaffe, några mail och bloggkommentarer pluggade jag en stund. Med en stund menar jag ett par timmar.

Fixade lite ditten och datten. F ringde och bad mig bevaka ett paket som man skulle lämna trots att han ville hämta det. Det är något nytt skit man fått för sig att paket ska dumpas lite varstans och sedan har kunden ansvar om paketet försvinner. Han var minst lika stressad som jag var i måndags när jag fick skynda från Växjö, 50 mil, med hjärtat i halsgropen för att se om paketet var kvar. Man får oftast inte välja utan blir bara meddelad att nu har vi lagt ett paket i din trappuppgång. Det är rena lotteriet. Ibland försvinner paketen, ibland finns de kvar. Betala ska man däremot göra. Oavsett.

Jag vilade en timme, hade behövt sova längre. Sedan ett möte på zoom. Jag skulle till jobbet och något paket var ännu inte levererat. Det var bara att ge sig av och hoppas på det bästa.

Publicerat i Livet | 4 kommentarer

Det är tungt nu

Fri sovning, men vaknade ändå ganska tidigt. Kaffe och ett par mackor. Skulle fortsatt med mitt städ- och sorteringsprojekt men kom aldrig igång. Istället försökte jag lösa några problem, pluggade och pratade i telefon med lite olika människor.

Tog en sväng till IKEA för att äta en sen lunch. Men inte så sen som en lupper, klockan var bara 16 när jag lämnade affären.

Fläskschnitzel, pommes och extra mycket ärter. Mozzarellasallad och en flaska äpple- och hallonmust. Kaffe förstås.

Åkte hem och parkerade i garaget. Fortsatte plugga i flera timmar. Avslutade kvällen, som övergick i natt och ny dag, med Save me på playTV.

Publicerat i Livet | 2 kommentarer

Begärt skilsmässa

Ibland måste man ta smärtsamma beslut. Vi har inte alltid varit överens i varje fråga. Men det har ändå känts som att det kan fungera ändå.

Jag gick med i SSU när jag var 14 år. Sedan dess har jag varit engagerad och aktiv. På olika sätt och i olika grad. Men alltid engagerad och med.

Åtskilliga är de möten, kongresser och förtroendeuppdrag jag varit med på och deltagit i. Men nu är gränsen nådd.

Vid lunchtid idag skickade jag in ett formulär att jag vill lämna partiet med omedlebar verkan. Jag kan inte se mig själv i spegeln utan att skämmas om jag är medlem i en NATO-kramande organisation.
Propagandan för ett ja har varit öronbedövande. Vi har sköljts över med desinformation och både rena lögner och halvsanningar.

Jag tänker inte sitta och vänta på hur det som varit mitt parti kommer att vika sig för Turkiets krav. Skillnaden att falla för hans krav är hårfina mot Rysslands. Turkiet är ingen demokrati. Att vi skulle få specialregler och slippa vissa krav är så naivt att det hör hemma på förskolenivå. Vi har redan sprungit på problem och då är vi ändå inte med ännu.
Det kommer inte att dröja länge innan vi har både baser på Gotland och andra ställen. Just baser på Gotland är något som NATO ser som ett incitament för att låta Sverige gå med.

Att reta upp både Ryssland och Turkiet mitt under ett krig är sinnessvagt. Alla i Sverige hade tjänat på en nyanserad debatt i ett lugnt skede.

Publicerat i Livet | 4 kommentarer